Turkos kärlek i dubbel bemärkelse

Efter en ganska lång inaktiv period på sjalen i kärleksknutar, så tog jag sats och virkade på lite ordentligt vid ett par tillfällen. Och det gav resultat! Sjalen är klar och den blev precis i min smak. Både i färg och struktur. Lagom sirlig och lagom bångstyrig. Kärleksknutarna var en trevlig bekantskap och jag kan definitivt tänka mig att använda tekniken i något mjukare material.

Sonens tröja gör också framsteg. Nu är jag drygt en tredjedel in på det stpra mönstret på ryggen. Tycker själv att jag får till det rätt bra med trådsträckningen på baksidan. Tror att en blötning och blockning kommer att hjälpa till på slutet. Garnet är fortfarande en njutning att sticka med. Det är bara mönstret som tar tid. Framför allt från avigan. Jag försöker verkligen ha koll för jag vet hur snabbt man kan komma lite snett och tro att man stickar rätt.

Väninnan K har hjälpt oss och stickat upp ytterligare en mys-sjal i kidmohair och mango. Denna gången en i lila. Fantastiskt hur olika Mangogarnet visar upp sina nyanser beroende på vilken färg som man har i de enfärgade partierna.

Förra veckan hade jag besök av en kund som hade blivit rekommenderad att gå och titta på en mysig sjal i vårt skyltfönster när hon var inne i en klädaffär på gågatan. Kul att få kunder på det sättet. Ändå roligare att hon gick ut med flera olika garnkombinationer som skulle bli julklappar.

Väninnan K hade dessutom gjort klart sin kofta/jacka i Onions Baroque. Hon valde färgen Fuchsia. Den blev skitsnygg. Eller hur?

Är det inte min tur nu?

Jag har allt sedan midsommar fått sms från äldste sonen med jämna mellanrum med frågan "Har du börjat på min tröja än?". I början svarade jag "Håller på med sjalen till din flickvän". Efter ett tag gick det över i "Håller på med en sjal till butiken". Och nu senast har det hetat "Håller på med min andra sjal, du vet den som jag ibland slitit mitt hår över".

Men nu är ju Shale klar, så jag kände att jag nog trots allt borde ta och börja på hans tröja. I och för sig håller jag på med en kortärmad grej i Rowans Revive och där har jag klart bakstycke och ett framstycke och den vill jag ju gärna få helt färdig men söner är ändå söner. I helgen påbörjade jag hans kofta för han vill absolut ha knäppning framtill. Efter att ha bläddrar i olika böcker och tidningar (det var innan jag köpt Man's Knits av Erica Knight) så fastnade han för denna modellen. Den finns i The Knitter Issue 14, heter Hawke och är designad av Amanda Jones.

Vi kom överens om att skippa flätgrejsamojset mitt fram och istället ha slätt runt knäppningen.

Efter att ha gjort om början två gånger pga av att den blev för liten, så jag nu igång. Garnet är Coats Alpaka och underbart mjukt att sticka i.

Helt ärligt så är det även jättebra för mig att sticka lite i detta garnet för det har jag inte hunnit testa själv. Jag har många positiva kunder och nu kan jag själv sälla mig till sällskapet. Sonen hittade färger som precis matchade fotot på tröjan och var jättenöjd.

Just nu är jag i början av stora mönstret på ryggen. Tog en paus en stund från stickningen igår för att fundera på hur jag vill göra det. Skall jag köra med samma nystan över alla maskorna eller skall jag dela och ha flera nystan. Det sistnämnda är ju fullt möjligt för jag stickar ju fram och tillbaka. Har fortfarande inte bestämt mig. Det lilla färgmönstret fram är jag hyfsat nöjd med men jag skulle vilja att det stora blir ännu snyggare för det är så markerat mitt på ryggen. Någon som har tips att ge?

Ikväll på stickcafét kommer jag att sticka på en sjal som en kund hjälpt till att göra. Garnet tog slut och det återstod sju långa varv som jag nu lovat att göra. Faktum är att även den är i Coats Alpaka. Sjalen är lite Odd Molly-inspirerad och kommer att sitta fint på skyltdockan med jeansjackan. Undrar förresten när jag själv skall få ha den jeansjackan? Den som jag var så lycklig över att hitta i NY och så går jag och sätter den på dockan i skylten. Korkat.

Förresten - Vi har bara ett par platser kvar på vår strumpstickningskurs och samma gäller kursen där du lär dig att sticka efter mönster skrivet på engelska. Så passa på och anmäl dig innan det är för sent. Mer info vet du att du hittar på hemsidan.

Kampen övergick i kärlek

Min Shale är klar! Nä nu ljuger jag lite för det finns ett par trådar som skall fästas men all stickning är klar. Jag vet att Queen Mudd inte blockade sin, men jag kände att en liten lätt blockning skulle vara helt på sin plats. Sjalen "Shale" var nämligen så bubblig att jag tyckte att man missade det häftiga i den. Inser nu när jag gjort länken till Queen Mudd att våra sjalar blev ganska lika. Hade inte en tanke på det innan. Tur vi inte skall svassa runt i dessa samtidigt...

Jag har ju blandat två lite olika tjocka garner och det behövdes slätas ut en aning. Mina melerade partier är Fyberspates Nef Lace (med 1200m/100g) i en lilagrön-nyans som Jenny färgade in till mig efter en kundreklamation. Kunden tyckte sedan att nystanet gick för mycket i lila och vips försvann nystanet i min "reserverat"-kasse för uppstickning. Den mörka lila randen är i kamull från östgöta ullspinneri och den har 600m/100g. Detta gjorde att de mörka ränderna är lite kraftigare än de ljusa breda partierna men det gör inget alls.

Hurdan hjärna skall man ha för att komma på ett så roligt och enkelt mönster? Helt klart är att min ingenjörshjärna fattas några loopar av den kreativiteten och sedan har den nog fått några loopar för mycket av struktur och ordning. Tänk ändå vad ett enkelt mönster kan blir vackert. Denna sjal gav definitivt mer "vill ha boken"-känsla. Jag måste beställa boken på något sätt!

Måste!

Hjälp oss att bli av med allt Dropsgarn!

Ni var flera som följde mina våndor innan sommaren om hur Tant Thea skulle göra med Dropssortimentet och ni vet de våndor jag hade. Till sist var beslutet där och nu är vi mitt i genomförandefasen. Faktum är att allt bara har blivit ännu mer självklart ju längre tiden gått.

Nu vill vi tömma butiken på allt garn från Garnstudio / Drops och ge plats för det som vi istället valt att satsa på. Därför ger vi 20% rabatt på allt kvarvarande garn från dem. Som vanligt skickar vi gärna garn till dig. Bara ring eller maila och fråga om vi har garnet och färgen så fixar vi det.

Nu vill vi stället fylla hyllorna med nyheter från Rowan, Mark & Kattens, Hjertegarn, Coats mfl

Kolla bara in dessa nyheter:

Rowan Drift i 100% ull. Färgerna Nomad, Plantation, Fire och Shore. Stickor 10-15mm.

Milano från Hjertegarn. Med detta garn fixar du snabbt din första mössa, halsduk eller tröja. Vi har det i natur, korall, petrol, brunt, svart och en underbart ljuv rosa. Stickor 10-12mm.

NY del 3 - Äntligen lite shopping

Redan innan vi for iväg till New York så hade jag kollat in var jag kunde köpa The Fine Line av Grace Anna Farrow. Blev lycklig när jag såg att Knitty City skulle ha den. Knitty City ligger väster om Central Park och inte så långt från American Museum of Natural History och det var ju rätt bra läge med tanke på att jag skulle få till ett besök där också.

En av mina stickande cafégäster, Ingela, hade berättat att butiken tillhörde den mer stökiga varianten och det stämde.

Längst ut mot gatan fanns deras tidskrifts och bokavdelning. Den var mycket imponerande. De hade helt enkelt massor av böcker och tidningar. I hyllor, i travar på bord, stolar och på golv. Jag letade länge efter The Fine Line men kunde inte hitta den. Bad om hjälp men tyvärr var väl inte resultatet så förvånande. I datorn kunde de se att de hade The Fine Line men i verkligheten var det dessto svårare att hitta den.

- Tyvärr så har vi inte hunnit plocka upp allt. Vi har massor av böcker på lagret. Men vi hör gärna av oss när vi hittat den, sa tjejen som hjälpte mig leta.

Nåväl. Hittar man inte det man söker får men handla det man hittar. Eller hur? Det fick ju bli ett par kompansationsköp istället. Hittade Poetry in stitches av Solveigh Hisdal och Mens Knits av Erica Knight.

Hos Knitty City hade de lite andra garner än i de andra butikerna. Det fanns mer inhemska märken än hos tex Purl Soho. Visst fanns det kända märken också men de har jag sett tidigare. Hittade tex ett nystan från Tedman & Kvist bakom disken. Ja jag var verkligen bakom disken. Anledningen heter Ravelry.

En resa till NY kan ju inte sluta helt utan garninköp och här hittade jag ett bulkigt garn från Brown Sheep Company som jag tyckte skulle passa till Harmonia's Rings Cowl av Silvia Harding. Hade inte koll på vare sig namnet eller mönstret men visste att Malin har stickat en. Sagt och gjort. Fick låna butikens dator. Loggade in på Ravelry och hittade mönstret och kom fram till att jag behövde 3 nystan av Lambs Pride (85% ull, 15% mohair) från Brown Sheep Company.

Även om jag nu inte fick gå ut med den sjalbok jag planerat köpa så hittade jag i alla fall lite garn som kunde vara lämpligt att använda till någon sjal när jag i framtiden är ägare till boken. Letade efter något tunt sjalgarn som inte skulle vara melerat men finnas i flera färger. Lycka! Jag hittade Zephyr ett sjalgarn i Merino och Silke och färgerna som fanns var så snygga. Inte så dyrt. 12$ för 50g och 560 yrds.

Inne hos Knitty City var det full aktivitet. Någon nystade garn, ett par satt och stickade och det skedde lite upplockning i hyllor. Rörigt men mysigt.

Här fanns gott om uppstickade plagg och allt såg kreativt ut men kanske trots allt rätt alldagligt. Jag blev givetvis aldrig uppringd om att de hittat boken. Gjorde mig faktiskt omaket att göra ett andra besök men det slutade framför en nerdragen metalljalusi. Stängt på tisdagar! Typiskt!

Vi hann även med några bokhandlar. Som ni ser så adderade jag lite tyngd till packningen. Tidningar och böcker väger en del.

Under resten av vistelsen gjorde vi typiska turistgrejor. Vi besökte Ellis Island. Det var ju där som immigranterna (1892-1924) anlände som första anhalt i USA. Jag har många släktingar som utvandrade. Min mormor, som blev väldigt senil, tog på slutet av sin levnad avsked av sina tre bröder dagligen. Hon var nämligen en liten flicka som vinkade av tre sina tre äldre bröder Harry, Magnus och Nathan när de for iväg. Mamma var inte säker på vilket år de for men nu när jag kunde söka i passagerarlistorna så hittade jag dem. De var alla på ett och samma fartyg och de anlände till NY 26 maj 1911. Bröderna var alltså 27 år, 22 år och 20 år när de åkte och mormor var åtta år när hon stod i Nosaby och tog farväl.

Bagagehallen på Ellis Island

Passagerarlistan över Lusitania som avgått från Liverpool. Bröderna finns på rad 3, 5 och 6. Här står även resultatet på deras läkarundersökning, att de var läs och skrivkunniga och att de skulle resa vidare till Minnesota. Vilka öden! Harry var gift i Sverige och hans hustru Ida, reste efter på hösten 1911. Det är rätt gripande att tänka på att 1,5 miljoner svenskar utvandrade under 1800-talets andra halva och början på 1900-talet.

I New York är det alltid något på G. Här hamnade vi mitt i en filminspelning. Kameran finns på trehjulingen i mitten. Vi såg scenen tas om åtminstone 3 ggr.

Jag vaknade av att några sirener överröstade AC i vårt sovrum en natt. Tittade ut och så det här nedanför fönstret. Som tur var var det falsklarm.

Vi såg New York Yankees spela. Fick faktiskt se en homerun men annars var det glest mellan händelserna. Det roligast var gubbarna som krattade gruset och deras YMCA-dans i pausen....

På detta sätt avslutar jag min lilla utflyckt i NY och nästa inlägg handlar om min shale, för den blev klar igår:)

NY Del 2 - Butik nr 2 och lite annat

Oj vad veckan rusade iväg! Hade absolut inte tänkt att det skulle bli så här glest mellan inläggen.

New York börjar kännas avlägset men så kommer det magiska med foto, för så fort jag får fram bilderna så kommer det hela känslan nära igen.

Garnaffär nummer två i NY blev Purl Soho. Den har alldeles nyligen flyttat till nya och större lokaler. Vad jag förstår så var det på tiden för det har tidigare ofta varit oerhört trångt. Här skall den stickande delen av NY's jetset vara kunder och priserna var nog därefter. Affären har även en del med tyger för patchwork men den delen tittade jag inte så mycket på. Allt var snyggt och prydligt. Fina stickade provlappar på de olika garnerna men inte så mycket inspiration. Funderar nu eteråt om jag alls såg uppstickade plagg i affären. Hmmm.

Hittade Silk Blend från Manos, som ju även Tant Thea har, men även deras nya Merino-garnet som snart lanseras i Europa. Tyvärr gällde samma sak här som i Lion Brand Yarn, nämligen att alla var så upptagna med annat att, trots att jag hade frågor kring garnerna, så var jag bortglömd så fort jag fått ett litet kort svar. Resultatet - Inget handlat här heller....

Ni kanske undrar vad maken sysslar med och om inte han har några intressen som också skulle besökas? Men visst, jag börjar bara bli väldigt van efter 24år. M gillar musik så det finns alltid på våra "att göra listor". Denna gång var det Brill-buildning där musiken tillverkades på 60-talet. Här i ett kontorskomplex satt tex Neil Sedaka och skrev musik mellan 9-5.

Eller så har M spanat in någon trevligt matställe som han läst om. I NY hamnade vi på Great Jones café som Mats Olsson har skrivit om i sina artiklar. Jättetrevligt och god mat.

Men det som ibland även fångar mitt intresse är hans yrkesmässiga intresse för vatten och vattenhantering. M har sysslat med detta i 25år! Vi har fotograferat långdassen som fanns i Efesos (där man tom hade rinnande vatten under), otaliga rör i England, vallar i vägrenen, gjorda på motorvägar i Sydafrika för att ta hand om det vatten som annars kan orsaka vattenplaning och massor av annat. Denna gång när jag kollade vår lilla kamera (som M oftast tycker är den enda han får hantera) så hittade jag dessa foto. Brandpost, dagvattenbrunn, skydd runt träd och en skylt om anmälan av missförhållande på bygge.

Stort tack till väninnan C som vi bodde hos. Från 39th tog vi nämligen bara lilla båten över till Hoboken och var hemma. Vi hade tom kändisspan för vi mötte Hasse Backe (fotbollstränaren för NY Red Bulls) flera gånger i hiss och foajé. På kvällarna kunde vi sitta och vila på balkongen och ni förstår ju vilken utsikt vi hade. Jadå, hela västra sidan av Manhattan fanns utanför vårt fönster och utan att överdriva kan jag säga att vi varje kväll tog nya foto för ljuset ändrade sig och därmed även motivet. Magiskt!

NY del 1 -Höjdare

Innan vi åkte iväg till New York förklarade min man för mig att vår resa inte var en studieresa för garnaffärsinnehavare. Med andra ord, han tänkte inte vandra in och ut i garnaffärer under 11 dagar.

-Du kan se ut en affär så lovar jag följa med dig utan att klaga, sa han.

-Ok, sa jag, men i mitt stilla sinne så tänkte jag att om jag planerar bra så kan det nog bli fler.

Maken som är jätteduktig på att i god tid kolla in våra resmål och göra upp den grova planeringen, hade sedan länge en massa grejor inplanerade. På slutet gjorde han en Goggle map med de intressanta punkterna inplacerade. Med den som bas så använde jag Knitmap och letade upp några butiker som låg bra till.

Knitty City låg tex nära American Museum of Natural History. Purl Soho låg nära Prince street och Spring street och Lion Brand yarn låg i lite mer i mitten inte så långt från 5th avenue. Ringde även till Cornelia Hamilton och frågade vilken affär hon skulle rekommendera. Hon sa att i och för sig så besöker hon aldrig garnaffärer i NY men Purl Soho är definitivt den som alla talar om.

En av de första dagarna besökte jag Lion Brand Yarn.

Butiken innehåller ju som namnet anger garner från deras eget märke. Skyltfönstren var fantastiska. Små landskap med pariserhjul och massor av inspiration. Butiken var jättefin. Ljus, rymlig och där var ordning och reda. Massor av inspirerande prylar och figurer. M slog sig ner på en pall och väntade. Helt klart var jag lite avvaktande i den här första affären. Kunde ju inte gå loss och handla så där direkt. Tant Thea har ju trots allt inte obegränsade resurser. Men visst hade det varit trevligt om någon hade kommit fram till mig och frågat om jag ville ha hjälp eller om det var något jag undrade över. Jag fick gå runt och klämma och känna på garnerna alldeles ensam och bestämde mig för att inte handla något. Lion Brand Yarn har inte jättespännande garner men faktiskt ganska många ekologiska. De har en hemsida med rätt mycket gratismönster och deras lilla broschyr, som jag hittade i affären, innehåller massor av trevliga modeller. Jag gillar deras design men som sagt, lite service hade inte skadat.

Ni som känner mig vet att jag är höjdrädd. Har alltid undvikit broar. Har avböjt en god middag uppe i Kronprinsen i Malmö pga av höjden. Besökte Montparnasse en gång på 80-talet och strök längs väggarna och vågade inte titta ut. Har vägrat åka längre än till första avsatsen i Eiffeltornet och dessutom varit mycket snabbt nere igen. Har dock lärt mig att kontrollera det hyfsat och på vintrarna har jag inga problem med att åka sittlift eller gondollift i alperna så länge de inte stannar mitt mellan två stolpar, för då sätter skräcken in.

Av den anledningen var jag mycket mycket tveksam till att åka upp i något av de höga husen i NY. Äldste sonen tyckte dock att jag skulle testa Rockefeller Center för där skulle utsikten vara ännu bättre än i Empire Stat Building. Vännen C, som vi besökte, och maken drog iväg till Rockefeller Center direkt första dagen. Detta var bästa chansen till bra utsikt för senare under semestern var det risk för mer skyar och inte så klart väder. Jag avgör om jag skall åka upp när jag kommer fram till kön, tänkte jag. Vet inte om jag tog något aktivt beslut, faktiskt, men helt plötsligt var biljetterna inköpta och jag var var på väg upp.

TOP of the ROCKS! I was there! Jag inte bara var där utan jag tittade också. Jag inte bara tittade utan jag sträckte mig ut över kanten för att ta foto! Jag som är höjdrädd och som för ett par år sedan, när vi besökte vännen C och som då bodde i London, satt gråtande i London Eye och bannade mig själv för att jag klivit in i den. Då, fick familjen prata lugnande med mig ända till vi var längst upp och nedfärden börjat. Först då vågade jag överhuvudtaget titta ut. Nu åkte jag frivilligt upp. Undvek att titta upp genom glastaket i hissen, förvisso, men när jag väl kom ut var jag fullt fokuserad på utsikten. Snacka om framsteg.