Varför har jag aldrig lärt mig det?

Precis de orden hörde Malin och jag flera gånger igår. Och visst kan man undra. Nu sitter madrasstygn i slätstickning, avigvänd slätstickning och rätstickning som en smäck. Likadant gäller för maskstygn i öppna och avmaskade maskor. Och hädanefter kommer ingen av kursdeltagarna att lyfta upp stickade maskor och skapa nya maskor till halsringningar utan det är upplockning av nytt garn till nya maskor som gäller.

Nu lät jag som en domedagspredikant men faktum är att vi inte sysslade med pekpinnar. Ibland arbetar Malin och jag helt olika men med samma resultat. Ibland tänker vi helt olika i rörelser och kan beskriva metoder på olika sätt och framför allt så vill vi lära ut att det ibland gäller att vara flexibel. Inte alltid plocka upp exakt det antalet maskor som står att en halsringning skall ha, utan att ta det antal som blir snyggt på den stickning man har framför sig.

Med andra ord - Beundra sin egen stickning ofta och ta de beslut som passar just den!

Koftan Orchidéa, som Mia och jag designade åt Allers, hade en krävande framkant. Här gällde det att plocka upp maskorna så väl fördelade att de mönsterstickade "knopparna" hamnade mitt för varandra. Då gällde det att räkna maskor på båda sidorna och ha tungan rätt i mun.

Tack alla kursdeltagare för en mycket inspirerande kväll!!