I farmor Theas och farfar Thorvalds fotspår

Min farmor Thea var 17 år gammal när hon träffade min farfar Thorvald. Han var lärarstudent från Fjällbacka. Hade växt under lite svåra förhållanden i och med att hans far tidigt for till Amerika. Han hamnade mellan två familjer. Var inte inne i sin mors nya och inte i sin fars nya när han efter många år återkom till Sverige igen. Farmor var från Filipstad och det var där de träffades. De blev blixtförälskade. Så snart han var klar med lärarexamen så gifte de sig. Då var farmor var precis 18 år fyllda.

Teresia och Thorvald Olsson

Farfar fick sin första tjänst i Långåsens skola 1922. De hade det knapert för farfar hade tagit lån av en släkting för att kunna studera och de pengarna krävdes tillbaka fortare än kvickt. För att dryga ut lärarlönen skrev han för lokaltidningen och var aktiv i jordgubbsodlarförening. Han älskade att skriva. Han har vid något tillfälle beskrivits som poet och jag kan tänka mig att han inte var till så stor nytta med det praktiska. Farmor och farfar fiskade en del och farmor var den som fick få vardagen att gå ihop. Hon bytte fisk och bär mot mjölk och kött.
Farmor fixade och donade. Hennes konstnärliga ådra lyste igenom och när barnen blev lite äldre tog hon en korrespondenskurs i teckning för hon ville lära sig grunderna. Skolan och vägen ritades av ur olika vinklar när hon tränade perspektiv och jag har ett teckningsblad inramat där hon tränade att rita näsor. Stora, små, rakt framifrån och från sidan.

Långåsens skola

Lärarbostaden

Här växte tre söner upp och pappa och hans yngste bror blev också folkskollärare. På 50-talet kom en ung lärarinna till skolan. Hon träffade givetvis yngste sonen i lärarfamiljen när han var hemma på besök och blev senare min faster.

Långåsens skola var i bruk till mitten av 50-talet och när den lades ner fick farfar tjänst i Svartå. Det var då som även farmor trädde in i skolans värld. Hon var syslöjdslärare och på kvällar höll hon porslinsmålningskurser. Hon älskade att lära ut allt hon kunde.

När jag tänker tillbaka på farmor så hade hon alltid något projekt igång. Hade hon målat en lampfot så behövdes en lampskärm, då gjorde hon en sådan. Det var varmt och hon behövde en solhatt, då sydde hon en. Vi skulle ha kaffegäster och duken så tråkig ut. Då kunde hon bre ut den på marken och hälle batikfärg i vattenkanna och vattnade duken med batikfärg och skapade på det sättet fantastiska mönster. Hon var trött på att måla sina berömda bondrosor på porslin och så lät hon porslinsfärg rinna inuti skålar och efteråt satte hon guldkonturer på det figurer hon tyckte sig se i färgmönsterna. Hon ville ha något att sitta på nere vid sjön. Då tog hon en låda och gjöt en pall. Inget var henne främmande. 

Jag har en klänning hängande i garderoben som hon sydde till min mamma en sommar. Hon köpte lite sammetstyg tog några mått och sedan började hon dekorera tyget med blommor i vax, färgade tyget och tog bort vaxet och sydde en jättefin klänning. Tyvärr är jag mycket längre och större än vad min mamma var annars hade jag mer än gärna använt klänningen.

På 40- och 50-talet köpte farmor och farfar ett torp och lite mark några kilometer från lärarbostaden. Farfar odlade och sålde både äpplen och jordgubbar och marken gav fiskerätt i sjön.  Det är här som min familj fortfarande har sina sommarrötter. Vi släktingar lever sida vid sida på den marken som numera innehåller mer än ett hus. Vi njuter av sjö, fiske och bad och vandrar i Theas fotspår på mer än ett sätt. 

Och det är här på vid Nysunds kyrka i Åtorp som vi sätter bondrosor på hennes och farfars grav. Kyrkogården ligger alldeles intill Letälvens kant och kyrkan är en fantastisk gammal träkyrka klädd med tjocka tjärade spånor. Doften är otrolig en varm dag.