Vilken kombo

På slutet av sommaren hade jag äntligen tid att teststicka med kombinationen Tant Theas Supersoft och Tant Theas Soft Donegal Tweed. Båda garnerna innehåller spinnolja eftersom jag köper dem direkt från spinneriet och av den anledningen så ser man inte slutliga resultatet innan man tvättat plagget. Jag var dessutom lite "hialös", som man säger på skånska, och tog mig inte tid att centrifugera tröjan efter tvätten så den låg länge och torkade. Nu är den torr och - vilken kombo!

Jag letade länge efter en modell som jag kunde plocka rakt av. Hade varken tiden eller lusten att skapa något eget när sticktimmarna blev pauser mellan gräsklippning och annat som skulle göras. Efter ett tag hittade jag Smithfield (design Amy Christoffers) på Knitty.

Jag har stickat tröjan på 5,5mm stickor och följt mönstret ända tills jag gjort 18 ökningar på oket. Då gjorde jag tre raglanökningarna vart 3:e varv i stället för att vinna mer längd än vidd. 

I ärlighetens namn så tittade jag nog inte mer i mönstret. Jag lade till 9m vid varje ärmhål, satte ihop alla maskorna för bålen. Ursprungligen tänkte jag låta resåren som löper i raglanökningen fortsätta ner och gå hela tiden i sidsömmen. Jag trodde verkligen att det skulle bli snyggt, men ack som jag bedrog mig. 

En kväll med bra ljus och med virknålen i högsta hugg lätt jag maska efter maska löpa ner och så virkade jag upp dem igen i det strukturmönster som resten av tröjan har. Nu blev jag nöjd.

Nu stämde inte maskantalet med strukturmönstret så en liten justering fick göras (en minskning i båda sidorna). Sedan stickade jag tills tröjan hade lagom längd för att passa mig. Gjorde en resår, 1r,1a i ca 5cm fram och 10cm bak.

Vid ärmhålen plockade jag upp maskor i de nya maskorna jag skapat för bålen och stickade rakt ut. På ärmarna gjorde jag 4st minskningar (1m på vardera sidan om mittmaskorna) vid 20, 26, 32 och 38cm.

Snipp snapp snut, så var sagan slut :)