NY Del 2 - Butik nr 2 och lite annat

Oj vad veckan rusade iväg! Hade absolut inte tänkt att det skulle bli så här glest mellan inläggen.

New York börjar kännas avlägset men så kommer det magiska med foto, för så fort jag får fram bilderna så kommer det hela känslan nära igen.

Garnaffär nummer två i NY blev Purl Soho. Den har alldeles nyligen flyttat till nya och större lokaler. Vad jag förstår så var det på tiden för det har tidigare ofta varit oerhört trångt. Här skall den stickande delen av NY's jetset vara kunder och priserna var nog därefter. Affären har även en del med tyger för patchwork men den delen tittade jag inte så mycket på. Allt var snyggt och prydligt. Fina stickade provlappar på de olika garnerna men inte så mycket inspiration. Funderar nu eteråt om jag alls såg uppstickade plagg i affären. Hmmm.

Hittade Silk Blend från Manos, som ju även Tant Thea har, men även deras nya Merino-garnet som snart lanseras i Europa. Tyvärr gällde samma sak här som i Lion Brand Yarn, nämligen att alla var så upptagna med annat att, trots att jag hade frågor kring garnerna, så var jag bortglömd så fort jag fått ett litet kort svar. Resultatet - Inget handlat här heller....

Ni kanske undrar vad maken sysslar med och om inte han har några intressen som också skulle besökas? Men visst, jag börjar bara bli väldigt van efter 24år. M gillar musik så det finns alltid på våra "att göra listor". Denna gång var det Brill-buildning där musiken tillverkades på 60-talet. Här i ett kontorskomplex satt tex Neil Sedaka och skrev musik mellan 9-5.

Eller så har M spanat in någon trevligt matställe som han läst om. I NY hamnade vi på Great Jones café som Mats Olsson har skrivit om i sina artiklar. Jättetrevligt och god mat.

Men det som ibland även fångar mitt intresse är hans yrkesmässiga intresse för vatten och vattenhantering. M har sysslat med detta i 25år! Vi har fotograferat långdassen som fanns i Efesos (där man tom hade rinnande vatten under), otaliga rör i England, vallar i vägrenen, gjorda på motorvägar i Sydafrika för att ta hand om det vatten som annars kan orsaka vattenplaning och massor av annat. Denna gång när jag kollade vår lilla kamera (som M oftast tycker är den enda han får hantera) så hittade jag dessa foto. Brandpost, dagvattenbrunn, skydd runt träd och en skylt om anmälan av missförhållande på bygge.

Stort tack till väninnan C som vi bodde hos. Från 39th tog vi nämligen bara lilla båten över till Hoboken och var hemma. Vi hade tom kändisspan för vi mötte Hasse Backe (fotbollstränaren för NY Red Bulls) flera gånger i hiss och foajé. På kvällarna kunde vi sitta och vila på balkongen och ni förstår ju vilken utsikt vi hade. Jadå, hela västra sidan av Manhattan fanns utanför vårt fönster och utan att överdriva kan jag säga att vi varje kväll tog nya foto för ljuset ändrade sig och därmed även motivet. Magiskt!

NY del 1 -Höjdare

Innan vi åkte iväg till New York förklarade min man för mig att vår resa inte var en studieresa för garnaffärsinnehavare. Med andra ord, han tänkte inte vandra in och ut i garnaffärer under 11 dagar.

-Du kan se ut en affär så lovar jag följa med dig utan att klaga, sa han.

-Ok, sa jag, men i mitt stilla sinne så tänkte jag att om jag planerar bra så kan det nog bli fler.

Maken som är jätteduktig på att i god tid kolla in våra resmål och göra upp den grova planeringen, hade sedan länge en massa grejor inplanerade. På slutet gjorde han en Goggle map med de intressanta punkterna inplacerade. Med den som bas så använde jag Knitmap och letade upp några butiker som låg bra till.

Knitty City låg tex nära American Museum of Natural History. Purl Soho låg nära Prince street och Spring street och Lion Brand yarn låg i lite mer i mitten inte så långt från 5th avenue. Ringde även till Cornelia Hamilton och frågade vilken affär hon skulle rekommendera. Hon sa att i och för sig så besöker hon aldrig garnaffärer i NY men Purl Soho är definitivt den som alla talar om.

En av de första dagarna besökte jag Lion Brand Yarn.

Butiken innehåller ju som namnet anger garner från deras eget märke. Skyltfönstren var fantastiska. Små landskap med pariserhjul och massor av inspiration. Butiken var jättefin. Ljus, rymlig och där var ordning och reda. Massor av inspirerande prylar och figurer. M slog sig ner på en pall och väntade. Helt klart var jag lite avvaktande i den här första affären. Kunde ju inte gå loss och handla så där direkt. Tant Thea har ju trots allt inte obegränsade resurser. Men visst hade det varit trevligt om någon hade kommit fram till mig och frågat om jag ville ha hjälp eller om det var något jag undrade över. Jag fick gå runt och klämma och känna på garnerna alldeles ensam och bestämde mig för att inte handla något. Lion Brand Yarn har inte jättespännande garner men faktiskt ganska många ekologiska. De har en hemsida med rätt mycket gratismönster och deras lilla broschyr, som jag hittade i affären, innehåller massor av trevliga modeller. Jag gillar deras design men som sagt, lite service hade inte skadat.

Ni som känner mig vet att jag är höjdrädd. Har alltid undvikit broar. Har avböjt en god middag uppe i Kronprinsen i Malmö pga av höjden. Besökte Montparnasse en gång på 80-talet och strök längs väggarna och vågade inte titta ut. Har vägrat åka längre än till första avsatsen i Eiffeltornet och dessutom varit mycket snabbt nere igen. Har dock lärt mig att kontrollera det hyfsat och på vintrarna har jag inga problem med att åka sittlift eller gondollift i alperna så länge de inte stannar mitt mellan två stolpar, för då sätter skräcken in.

Av den anledningen var jag mycket mycket tveksam till att åka upp i något av de höga husen i NY. Äldste sonen tyckte dock att jag skulle testa Rockefeller Center för där skulle utsikten vara ännu bättre än i Empire Stat Building. Vännen C, som vi besökte, och maken drog iväg till Rockefeller Center direkt första dagen. Detta var bästa chansen till bra utsikt för senare under semestern var det risk för mer skyar och inte så klart väder. Jag avgör om jag skall åka upp när jag kommer fram till kön, tänkte jag. Vet inte om jag tog något aktivt beslut, faktiskt, men helt plötsligt var biljetterna inköpta och jag var var på väg upp.

TOP of the ROCKS! I was there! Jag inte bara var där utan jag tittade också. Jag inte bara tittade utan jag sträckte mig ut över kanten för att ta foto! Jag som är höjdrädd och som för ett par år sedan, när vi besökte vännen C och som då bodde i London, satt gråtande i London Eye och bannade mig själv för att jag klivit in i den. Då, fick familjen prata lugnande med mig ända till vi var längst upp och nedfärden börjat. Först då vågade jag överhuvudtaget titta ut. Nu åkte jag frivilligt upp. Undvek att titta upp genom glastaket i hissen, förvisso, men när jag väl kom ut var jag fullt fokuserad på utsikten. Snacka om framsteg.

Resesällskap - på nåder

Nu har vi landat hemma efter nästan tre veckor på resande fot. Ett visst lugn börjar infinna sig och som på beställning börja hjärnan bearbeta uppslag och tankar inför hösten. I natt var jag bara tvungen att gå upp och rita ett par idéer på ett papper för jag märkte att jag var så koncentrerad på att inte glömma bort dem att det var stört omöjligt att somna. Nu idag så låg en skiss på en kofta, ett par muddar och en halsvärmare på skrivbordet. Spännande!

Under vår semester så har jag haft ett resesällskap som inte alltid och helt klart väldigt ofta, inte gjort mig speciellt lycklig. Nu menar jag inte min man för vi har kamperat fruktansvärt bra ihop trots att en stor del av semestern har tillbringats i temperaturer då jag inte alltid stortrivs utan helst vill stanna inne med en AC igång. Jag syftar istället på min Shale. Modellen bygger på att man stickar solfjädrar som blir vidare och vidare, dvs vågorna i sjalen blir större och större. Allt startade fridfullt på flyget till NY. Jag hade absolut ingen flygskräck utan var grymt fokuserat på min stickning. I NY blev det minimalt stickat för det var alldeles för varmt och fuktigt. Jag verkligen längtade men det funkade helt enkelt inte med det supertunna garnet och värmen. Senaste veckan har dock varit en pina. Vi har varit i mina föräldrars sommarstuga med vänner och varje gång jag tagit i stickningen så har väninnan K försiktigt frågat om allt ser bra ut. Anledningen är att hon allt för ofta hört mig muttra och stånka då jag rivit upp.

En dag tog det priset. Jag hittade ett fel flera varv ner vid tretiden på dagen. Klockan tio på kvällen (hade väl i och för sig inte stickat hela tiden) så kunde jag äntligen säga att jag var längre kommen på stickningen än vad jag var när jag började på dagen.

Efter det totala sammanbrottet har det gått bra. Man kan då undra vad som är annorlunda nu eftersom det går bra helt plötsligt. Jo jag petade in mina brandgula markeringstrådar som sitter mitt i varje solfjäder. Nu har jag en möjlighet att hela tiden snabbt kontrollera att mina omtag är rätt i antal och att de ligger rätt i förhållande till tidigare omtag. Tänk att det skulle ta så lång tid att komma fram till denna enkla hjälp.

Både maken och K föreslog vid flera tillfällen att jag skulle lägga undan stickningen. Rent av riva upp den och börja på något annat. Befängt! Problem är till för att övervinnas och jag tillhör den del av befolkningen som är otroligt tävlingsinriktad (har tom vunnit urlöjliga tävlingar på Tupperware-partyn!) och skulle givetvis aldrig anse mig besegrad av ett stickmönster. Aldrig!

Mellanlandning!

Vi mellanlandar hemma i 24timmar, efter 11 dagar i New York. Lovar att ge er lite garnshopsrecensioner om sisådär 1,5 vecka. Men jag kan avslöja så mycket att det var en stolt garnbutiksinnehavare som promenerade ut från sina studiebesök. Anledningen kommer jag att återkomma till.

Om du tillhör dem som undrade varför butiken var stängd förra fredagen så kan jag berätta att det var helt och hållet den mänskliga faktorn. Bokstavligt! Jag var iväg och Catthis tillbringade precis hela dagen på akuten efter en rejäl rova i en trappa. Trots tre skadade revben och diverse blåmärken så var det aldrig någon tvekan om att hålla öppet i denna veckan. Visst är hon tapper?

När vi kom hem fanns ett garnpaket som väntade på mig i hallen. Känns som om jag alltid har någon leverantör som skickar till min hemadress. Märkligt!

Denna gång var det påfyllning av Noro's Kureyon sock och Malabrigo Lace.

Magiska färger. Nummer och färgnamn hittar du på hemsidan.

Det kliar i fingrarna av att testa att virka rosenmuddarna i någon av de nya Noro-färgerna. Jag tror det kan bli skitsnyggt.

Grymt jetlaggad så tackar jag för mig för denna gången. Vi hörs om några dagar igen!

Nu börjar det krylla

Idag kom kompisen Moa in till oss. Hon gillar att snacka och det passar ju bra nu när Catthis är ensam i butiken. Vilken låda de håller! Båda är virkgalna och det är fasta maskor hit och fasta maskor dit. Rena snurren!

Själv har jag hört att det går rykten om att vi kommer att få en inneboende hos Tant Thea. Det skall bli så roligt att ha någon att prata med.

Vilka små typer

Ännu fler underbara små pysslingar har visat sig. Senaste besöket var av Bävern Evy. Hon har inte fått så stora tänder än men man får vakta på stolsben och annat som är gott att gnaga på.

Som sällskap hade hon med sig sin sköldpaddskompis Tilda. Tilda är lugnet självt och har mycket bra inverkan på Evy. De två är ett radarpar.

Små besökare

Titta vilka underbara små besökare jag har fått i butiken. Mimi har virkat dem i bomullsgarnet Limone och efter mönster ur Mias bok " Virka Amigurumi".

Först kom lilla Musen Uma

Och då blev Mimi helt betagen och kunde inte sluta där för visst behöver möss också kompisar. Lite senare var hon klar med råttan Tao

Och nu var inte Uma ensam längre.

Nu går rycktet att fler kompisar är på väg.