Skönaste tröjan

Line från Sandnes garn var en storsäljare redan förra året. Detta året kommer det att bli samma sak, det är jag säker på. Anledningen är det fina mönstermagasin som Sandnes släppt i vår.

Att garnet är underbart, fick jag kvitto på av en kund som under förra året stickade minst fyra olika modeller i olika färger. Med ett leende kom hon in och höll upp sitt mönsterhäfte och sa "nu ska jag sticka den där" och ett par veckor senare var det "den här ska jag sticka".

Nu i år har jag äntligen en egen Line-tröja. Jag valde en av de nya färgerna för säsongen, dimmgrön.
Modellen finns i häfte 1505 och det är modell 14.

Det är snälla Eva som hjälpt mig med stickningen. Just nu är jag i stort behov av all stickhjälp jag kan få. Eva är redan på väg på nästa modell och det blir en variant av en Leila Hafzi-modell också den från Sandnes. Modellen är den blåa tröjan med färgerna har vi tagit från den somriga klänningen. Oh, längtar så tills den är klar!

Moderiktig stickning när den är som bäst

Under detta året kommer vi att se flera mindre mönsterhäften från Lana Grossa slå följe med de stora magasinen.
Först ut är Lookbook Ausg 1 Spring/Summer 2014/2015.

Detta häfte innehåller fina modeller stickade i tre olika garnkvaliteter,  Allegro (bomull viskos), som var förra årets storsäljare, och de nya garnerna Roma (bomull) och Opera (bomull, polyamid, viskos, paljetter).

Lana Grossa tar varje säsong fram modeller och design som platsar på de stora mässornas catwalk och modellerna i detta häfte är inga undantag. Underbart fina modeller. Alla sparsmakade i sin design och jag tror det tilltala oss nordbor.

Häftena har kommit men tyvärr ännu inte översättningarna. Jag hade dock inte tid att vänta utan började i nyårshelgen att sticka den jättefina ponchon i bomull- och paljettgarnet Opera. Trots bristande tyskkunskaper så gick stickningen galant. 

Jag valde annan färg.

Läcker konstruktion i ryggen som ger bättre passform än de poncho som bara består av ett rakt stycke och framförallt roligare att sticka. Bakom vardera axel är det nämligen förkortade varv som ger ponchon dess form. De båda ärmhålen gör också att ponchon sitter fint och följer med i rörelserna.

Och garnet - lite fräckt med paljetterna i ett annars grovt garn. För mig som inte är en glittermänniska så gav detta en tuffare "look".

Nu funderar jag på vilken modell som blir nästa stickning. Tror jag väljer en i Allegro, som den översta här.

Nytt år nya kunskaper

Nu är så gott som hela kursschemat klart för vårterminen. Vänta inte med att anmäla dig!

Vi försöker som vanligt blanda efterfrågade kurser med nya inspirerande inslag. Du hittar ytterligare info på hemsidan.

Här nedan listar jag bara vilka kurser vi kommer att hålla under våren.

29 jan - näverstickning

12 feb - lär dig sticka olika strukturmönster

26 feb - tvåändsstickning nybörjare

12 mars - ränder och rutor, två sidor av samma stickning

26 mars - tvåändsstickning fortsättningskurs

9 april - stjärnornas afton då vi stickar olika stjärnmönster

23 april - vi stickar någon spännande sjal

7 & 21 maj - flerfärgsstickade sockra (del 1 & 2)

 

Höst

Det har varit lite tyst på bloggen på senare tid. Anledningen är att Tant Thea nu fokuserar på Facebook och på Instagram. Ni hittar mig som Tant Thea på facebook och tantthea på instagram.

Båda ställena är lätta att uppdatera och jag känner att jag snabbare når er än att jag ska sätta mig och blogga.

Det senast inlägget på facebook gör reklam för ett "lyxigt stickcafé" den 2:a dec. Vi kombinerar stickning med annan njutning. Min granne Syster Susis Älvafötter och jag kör en kombinerad kväll med extraerbjudande. Hos mig stickar vi och smuttar på glögg och pepparkakor och hos Syster Susis Älvafötter får ni en avslappnande fotmassage och en fotanalys (30 min) samt förfriskning och något litet tilltugg.

Stickcaféet håller på mellan 18 och 20.30 och ni tassar över gatan två och två för behandling. Hela kvällen kostar 290kr (ord pris fotmassage 320kr för 30 min).

Vi kommer att kunna erbjuda plats till 10 intresserade så skynda, skynda!

Bindande anmälan och förskottsbetalning gäller.

Ett par stickor har stannat.

Idag när jag läste tidningen blev jag alldeles bestört.
Min alldeles fantastiska uppstickerska Kerstin har gått bort.

Första gången vi träffades handlade vår diskussion om översättning av stickmönster. Kerstin ville testa att köra ett översättningsprogram på ett stickmönster som tyvärr inte fanns på svenska. Hon hade varit verksam inom tryckeribranschen och hade kontakter. Översättningsresultatet blev inte så bra men ur diskussionerna växte ett samarbete.

Under ca tre års tid har Kerstin stickat många plagg åt butiken. Hon hade alltid en klar och stark uppfattning om mönster eller garn. Efter den svarta västen så deklarerade hon "aldrig mer svart med mönsterstickning", efter babytröjan sa hon "härligt bomullsgarn".

Den gröna Skappeltröjan blev stickad i början av sommaren. Den blev faktiskt inlämnad halvfärdig för Kerstin ville inte ha den liggande när hon blev sjuk och behövde vård. Efter ett tag hämtades den igen och kom tillbaka färdigstickad. Nu när hösten närmade sig väntade jag på att Kerstin och hennes man Gunnar skulle titta in för att hon skulle skaffa nya projekt till stickkorgen men tyvärr blev det inte så.

Skappeltröjan blev den sista plagget som Kerstin stickade till Tant Thea.

 .

Kontrollfreak - that's me

Alla vet hur det är när man flyttar. Allt börjar strukturerat och man börjar med glas och sedan packar man alla böcker. Lådorna märks och man tycker att kontrollen är total. Men förr eller senare så kommer man till det där sista småttiga. Det som inte passar ihop med något och till sista har packningen övergått till att bli i plastkassar... Visst är det bekant?

Det här förloppet är naturligt i alla flyttsammanhang även för garnbutiker. Tyvärr.

Hos oss hamnade garner blandat i plastbackarna. Vi hade bråttom och behövde bli klara för att öppna.

Om man betänker att jag har ett tämligen stort kontrollbehov så förstår man att de två månaderna som förflutit ibland har frestat på. Jag har vetat att jag haft garn men jag har ibland inte hittat det. Usch!

Förra veckan och denna veckan har större delen av höst/vintergarnerna kommit. Tretton stora lådor. Och med dem kom det naturliga tillfället att plocka igenom allt och sortera allt.

Till min hjälp har jag haft My-Louise. Vi träffades när Mia och jag arrangerade Uppstickaren och My-Louise gick Estetprogrammet och visade upp sitt garnprojekt på "Cat walken".

Efter 2 dagar har nyheterna hittat sina platser i hyllan och allt annat har strukturerats. Nu till sist blev det tom tid till att gå igenom mönster och sortera ut gamlingar till reabacken.

Mission completed! Mitt kontrollbehov är tillfredsställt för denna gången!

I farmor Theas och farfar Thorvalds fotspår

Min farmor Thea var 17 år gammal när hon träffade min farfar Thorvald. Han var lärarstudent från Fjällbacka. Hade växt under lite svåra förhållanden i och med att hans far tidigt for till Amerika. Han hamnade mellan två familjer. Var inte inne i sin mors nya och inte i sin fars nya när han efter många år återkom till Sverige igen. Farmor var från Filipstad och det var där de träffades. De blev blixtförälskade. Så snart han var klar med lärarexamen så gifte de sig. Då var farmor var precis 18 år fyllda.

Teresia och Thorvald Olsson

Farfar fick sin första tjänst i Långåsens skola 1922. De hade det knapert för farfar hade tagit lån av en släkting för att kunna studera och de pengarna krävdes tillbaka fortare än kvickt. För att dryga ut lärarlönen skrev han för lokaltidningen och var aktiv i jordgubbsodlarförening. Han älskade att skriva. Han har vid något tillfälle beskrivits som poet och jag kan tänka mig att han inte var till så stor nytta med det praktiska. Farmor och farfar fiskade en del och farmor var den som fick få vardagen att gå ihop. Hon bytte fisk och bär mot mjölk och kött.
Farmor fixade och donade. Hennes konstnärliga ådra lyste igenom och när barnen blev lite äldre tog hon en korrespondenskurs i teckning för hon ville lära sig grunderna. Skolan och vägen ritades av ur olika vinklar när hon tränade perspektiv och jag har ett teckningsblad inramat där hon tränade att rita näsor. Stora, små, rakt framifrån och från sidan.

Långåsens skola

Lärarbostaden

Här växte tre söner upp och pappa och hans yngste bror blev också folkskollärare. På 50-talet kom en ung lärarinna till skolan. Hon träffade givetvis yngste sonen i lärarfamiljen när han var hemma på besök och blev senare min faster.

Långåsens skola var i bruk till mitten av 50-talet och när den lades ner fick farfar tjänst i Svartå. Det var då som även farmor trädde in i skolans värld. Hon var syslöjdslärare och på kvällar höll hon porslinsmålningskurser. Hon älskade att lära ut allt hon kunde.

När jag tänker tillbaka på farmor så hade hon alltid något projekt igång. Hade hon målat en lampfot så behövdes en lampskärm, då gjorde hon en sådan. Det var varmt och hon behövde en solhatt, då sydde hon en. Vi skulle ha kaffegäster och duken så tråkig ut. Då kunde hon bre ut den på marken och hälle batikfärg i vattenkanna och vattnade duken med batikfärg och skapade på det sättet fantastiska mönster. Hon var trött på att måla sina berömda bondrosor på porslin och så lät hon porslinsfärg rinna inuti skålar och efteråt satte hon guldkonturer på det figurer hon tyckte sig se i färgmönsterna. Hon ville ha något att sitta på nere vid sjön. Då tog hon en låda och gjöt en pall. Inget var henne främmande. 

Jag har en klänning hängande i garderoben som hon sydde till min mamma en sommar. Hon köpte lite sammetstyg tog några mått och sedan började hon dekorera tyget med blommor i vax, färgade tyget och tog bort vaxet och sydde en jättefin klänning. Tyvärr är jag mycket längre och större än vad min mamma var annars hade jag mer än gärna använt klänningen.

På 40- och 50-talet köpte farmor och farfar ett torp och lite mark några kilometer från lärarbostaden. Farfar odlade och sålde både äpplen och jordgubbar och marken gav fiskerätt i sjön.  Det är här som min familj fortfarande har sina sommarrötter. Vi släktingar lever sida vid sida på den marken som numera innehåller mer än ett hus. Vi njuter av sjö, fiske och bad och vandrar i Theas fotspår på mer än ett sätt. 

Och det är här på vid Nysunds kyrka i Åtorp som vi sätter bondrosor på hennes och farfars grav. Kyrkogården ligger alldeles intill Letälvens kant och kyrkan är en fantastisk gammal träkyrka klädd med tjocka tjärade spånor. Doften är otrolig en varm dag.