Ett par stickor har stannat.

Idag när jag läste tidningen blev jag alldeles bestört.
Min alldeles fantastiska uppstickerska Kerstin har gått bort.

Första gången vi träffades handlade vår diskussion om översättning av stickmönster. Kerstin ville testa att köra ett översättningsprogram på ett stickmönster som tyvärr inte fanns på svenska. Hon hade varit verksam inom tryckeribranschen och hade kontakter. Översättningsresultatet blev inte så bra men ur diskussionerna växte ett samarbete.

Under ca tre års tid har Kerstin stickat många plagg åt butiken. Hon hade alltid en klar och stark uppfattning om mönster eller garn. Efter den svarta västen så deklarerade hon "aldrig mer svart med mönsterstickning", efter babytröjan sa hon "härligt bomullsgarn".

Den gröna Skappeltröjan blev stickad i början av sommaren. Den blev faktiskt inlämnad halvfärdig för Kerstin ville inte ha den liggande när hon blev sjuk och behövde vård. Efter ett tag hämtades den igen och kom tillbaka färdigstickad. Nu när hösten närmade sig väntade jag på att Kerstin och hennes man Gunnar skulle titta in för att hon skulle skaffa nya projekt till stickkorgen men tyvärr blev det inte så.

Skappeltröjan blev den sista plagget som Kerstin stickade till Tant Thea.

 .

Kontrollfreak - that's me

Alla vet hur det är när man flyttar. Allt börjar strukturerat och man börjar med glas och sedan packar man alla böcker. Lådorna märks och man tycker att kontrollen är total. Men förr eller senare så kommer man till det där sista småttiga. Det som inte passar ihop med något och till sista har packningen övergått till att bli i plastkassar... Visst är det bekant?

Det här förloppet är naturligt i alla flyttsammanhang även för garnbutiker. Tyvärr.

Hos oss hamnade garner blandat i plastbackarna. Vi hade bråttom och behövde bli klara för att öppna.

Om man betänker att jag har ett tämligen stort kontrollbehov så förstår man att de två månaderna som förflutit ibland har frestat på. Jag har vetat att jag haft garn men jag har ibland inte hittat det. Usch!

Förra veckan och denna veckan har större delen av höst/vintergarnerna kommit. Tretton stora lådor. Och med dem kom det naturliga tillfället att plocka igenom allt och sortera allt.

Till min hjälp har jag haft My-Louise. Vi träffades när Mia och jag arrangerade Uppstickaren och My-Louise gick Estetprogrammet och visade upp sitt garnprojekt på "Cat walken".

Efter 2 dagar har nyheterna hittat sina platser i hyllan och allt annat har strukturerats. Nu till sist blev det tom tid till att gå igenom mönster och sortera ut gamlingar till reabacken.

Mission completed! Mitt kontrollbehov är tillfredsställt för denna gången!

I farmor Theas och farfar Thorvalds fotspår

Min farmor Thea var 17 år gammal när hon träffade min farfar Thorvald. Han var lärarstudent från Fjällbacka. Hade växt under lite svåra förhållanden i och med att hans far tidigt for till Amerika. Han hamnade mellan två familjer. Var inte inne i sin mors nya och inte i sin fars nya när han efter många år återkom till Sverige igen. Farmor var från Filipstad och det var där de träffades. De blev blixtförälskade. Så snart han var klar med lärarexamen så gifte de sig. Då var farmor var precis 18 år fyllda.

Teresia och Thorvald Olsson

Farfar fick sin första tjänst i Långåsens skola 1922. De hade det knapert för farfar hade tagit lån av en släkting för att kunna studera och de pengarna krävdes tillbaka fortare än kvickt. För att dryga ut lärarlönen skrev han för lokaltidningen och var aktiv i jordgubbsodlarförening. Han älskade att skriva. Han har vid något tillfälle beskrivits som poet och jag kan tänka mig att han inte var till så stor nytta med det praktiska. Farmor och farfar fiskade en del och farmor var den som fick få vardagen att gå ihop. Hon bytte fisk och bär mot mjölk och kött.
Farmor fixade och donade. Hennes konstnärliga ådra lyste igenom och när barnen blev lite äldre tog hon en korrespondenskurs i teckning för hon ville lära sig grunderna. Skolan och vägen ritades av ur olika vinklar när hon tränade perspektiv och jag har ett teckningsblad inramat där hon tränade att rita näsor. Stora, små, rakt framifrån och från sidan.

Långåsens skola

Lärarbostaden

Här växte tre söner upp och pappa och hans yngste bror blev också folkskollärare. På 50-talet kom en ung lärarinna till skolan. Hon träffade givetvis yngste sonen i lärarfamiljen när han var hemma på besök och blev senare min faster.

Långåsens skola var i bruk till mitten av 50-talet och när den lades ner fick farfar tjänst i Svartå. Det var då som även farmor trädde in i skolans värld. Hon var syslöjdslärare och på kvällar höll hon porslinsmålningskurser. Hon älskade att lära ut allt hon kunde.

När jag tänker tillbaka på farmor så hade hon alltid något projekt igång. Hade hon målat en lampfot så behövdes en lampskärm, då gjorde hon en sådan. Det var varmt och hon behövde en solhatt, då sydde hon en. Vi skulle ha kaffegäster och duken så tråkig ut. Då kunde hon bre ut den på marken och hälle batikfärg i vattenkanna och vattnade duken med batikfärg och skapade på det sättet fantastiska mönster. Hon var trött på att måla sina berömda bondrosor på porslin och så lät hon porslinsfärg rinna inuti skålar och efteråt satte hon guldkonturer på det figurer hon tyckte sig se i färgmönsterna. Hon ville ha något att sitta på nere vid sjön. Då tog hon en låda och gjöt en pall. Inget var henne främmande. 

Jag har en klänning hängande i garderoben som hon sydde till min mamma en sommar. Hon köpte lite sammetstyg tog några mått och sedan började hon dekorera tyget med blommor i vax, färgade tyget och tog bort vaxet och sydde en jättefin klänning. Tyvärr är jag mycket längre och större än vad min mamma var annars hade jag mer än gärna använt klänningen.

På 40- och 50-talet köpte farmor och farfar ett torp och lite mark några kilometer från lärarbostaden. Farfar odlade och sålde både äpplen och jordgubbar och marken gav fiskerätt i sjön.  Det är här som min familj fortfarande har sina sommarrötter. Vi släktingar lever sida vid sida på den marken som numera innehåller mer än ett hus. Vi njuter av sjö, fiske och bad och vandrar i Theas fotspår på mer än ett sätt. 

Och det är här på vid Nysunds kyrka i Åtorp som vi sätter bondrosor på hennes och farfars grav. Kyrkogården ligger alldeles intill Letälvens kant och kyrkan är en fantastisk gammal träkyrka klädd med tjocka tjärade spånor. Doften är otrolig en varm dag. 

 

Inspirerande kund och sista flyttaktiviteten.

Har en Norotokig kund ifrån Laholm. Hon har alltid nya idéer till projekt som poppar upp och jag blir lindrigt sagt inspirerad. Just nu är det koftor som virkas.

Kofta nr 1 är så gott som klar. Fattas bara lite kring halsen. Men vilken ljuvlig skapelse i Noro Taiyo 4ply. En energikick av färger. Storgillar!

Kofta nr2 är ljus i olika nyanser. Den är gjord med sexkant som startar i ärmhålet och växer utåt.

Vi funderar på om det kan vara ett uppslag till en kurs i höst. Någons om känner att det skulle vara kul att lära sig virka sådan? Mycket användbart som barnmönster för när ärmarna blivit lite för korta så är det enkelt att virka på ett par varv både i nederkant på bålen och på ärmarna.

Nu är Tant Thea helt flyttad. I måndags storstädade jag gamla butikslokalen och överlämnade nycklarna till hyresvärden på kvällen.
Har en underbar känsla av att det var helt rätt beslut att lämna lokalen. Faktum är att jag inte hade tendens till tår i ögat under hela den processen. Snarare tvärt om, faktiskt.

Måste visa en superförbättring som kommit i och med flytten. Mitt dokumentskåp. Min bror hade lagt ut sitt dokumentskåp på blocket men tog bort annonsen när jag visade intresse. Nu drar man bara ut en låda, letar fram mönsterhäftet och plockar upp. Tidigare lyfte men fram en tung tidskiftsmapp, letade och lyfte tillbaka. En avsevärd förbättring!

Tänk om tänk nytt

Människans hjärna är en fantastisk skapelse. Den bearbetar och processar problem utan att man vet om det.
Dagens bevis är att jag upplevde att vi hade ett problem med att vi fattades några meter vägg för att kunna hänga upp kidmohair, cool wool, Geilsk. Alla de där runda nystanen som finns i massor av färger men som man bara vill ha ett visningsnystan framme av.
I morse när jag vaknade hade min hjärna en lösning!
Såg här ser den ut. Hugo handlade och sedan skruvade vi ihop den sent i eftermiddags. I morgon bitti skall jag fylla den med alla fina nystan. Maximalt utnyttjande av golvyta när väggyta saknades.

Annars har det varit en dag med väldigt uppdelade arbetsuppgifter. Anna-Maria hade ansvar för att uppdatera en laddningfil med inventeringsresultatet. När hon tog tåget upp mot Lidköping kom Malin Nilsson in och hjälpte till ett tag och när Malin gick återstod inte mycket och det som är kvar skall jag slutföra imorgon.

Viktoria och Lea har fyllt hyllorna med de sista garnnystanen, satt upp dekor på disken och städat och jag och Frida har plockat med mönster, inventerat stickor mm.

Ett par timmars jobb imorgon och vi är redo att öppna kl 11!!

Det är med stolthet jag låser upp portarna. Det har blivit så fint!!

Glöm inte att du kan få rabatt om du virkat/stickat rutor att pynta stupröret utanför butiken med.

I anletets svett

Inatt snurrade tankarna ett tag och jag kände en malande oro över att vi inte skulle bli färdiga med flytten i tid och att jag eventuellt skulle vara tvungen att hålla stängt på måndag.

Idag har vi jobbat från morgon till kväll och när vi lämnade butiken var jag full av förtröstan.

Vi hann massor idag. I princip allt garn, resten av hyllorna, kassasystemet, mycket stickor och lite småplock har burits över. Det mesta av garnet har hittat sin plats i hyllorna.
Idag tror jag att mina medhjälpare tröttnade på att höra mig säga -"jag är så glad att jag tog foto på alla hyllorna....". Anledningen syns på någon av bilderna. Vi hade nämligen fusklappar upptejpade för att slippa tänka färgkoordinering och hylldisponering i onödan. Funkade utmärkt.

Eftermiddagen förgylldes av en fantastisk rabarberpaj som levererades av Anna-Marias mamma Berit. Tack Berit!
Idag kom Josefins mamma Elisabeth och hjälpte till. Detta direkt efter att ha haft huset i Lund fullt av studentfirande torsdags. Jag är djupt tacksam!

Panorama tidigt på dagen

Viktoria och fusklapparna

Det börjar bli öde

Full aktivitet

Panorama sent på dagen

Nystan efter nystan...

Nu är vi mitt i flytten. Vi räknar nystan, transporterar nystan, transporterar hyllor, stryker rödcederolja i bakkant på hyllor och sist men inte minst så stoppar vi tillbaka nystanen i hyllorna när de funnit sin plats i nya lokalen.

Efter två hektiska dagar hoppas jag att vi är cirka halvvägs. Mycket är flyttat och har kommit på plats men mycket återstår.

Imorgon inleds dagen med en lika udda hylltransport som vi genomförde två av idag.
Stor tack till Peter Ohlén för att du kom och hjälpte Hugo med att lyfta.

Vet inte hur jag skulle klarat mig utan Viktoria Falk, Anna-Maria Ohlén, Frida Aspman, Josefin Sjöberg, Elisabeth Sjöberg, Karin Berglund, Holger Bjerremand, min käre make, min svärdotter Lea, min son Hugo. Tack alla för att ni på olika sätt hjälper till!!
Imorgon tar vi nya tag:)