lördag 26 januari 2013

Ibland måste man få vara privat

Nej jag skall inte göra några snaskiga privata avslöjanden. I bloggvärlden är det en stor skillnad mellan att vara personlig och vara privat.

Detta gäller istället min stickning och sticktid. Jag hade helt enkelt behov av att sticka något som inte skulle hänga i butiken, något som var en privat stickning.

Jag tror att det är lätt att se att det jag stickar till butiken praktiskt taget alltid är stickat i min storlek, har en färg som jag kan tänka mig att använda och en modell jag själv gillar. Men det räcker inte alltid.

För flera månader sedan såg min ena svärdotter reakorgen med ekologisk bomull. Så mjuk och så skön. Snabbt fyllde jag i: "och underbart att sticka i och vackra färger. Jag tror jag vet en modell som hade varit fin......."


Till sist blev åsynen av garnkassen för tung. Jag bara ville komma igång. Nu en vecka senare är det 4cm kvar på bålen och sedan bara ärmarna kvar. Modellen är Caramel och eftersom den är stickad uppifrån och ner så har vi kunnat testa. Den sitter som en smäck:)

torsdag 24 januari 2013

Var tog tiden vägen?

Inser att det har gått mer än en månad sedan senast inlägget. Och när jag tänker efter så har jag ju faktiskt inte legat på latsidan vare sig med stickning eller annat.


Som många av er vet så är Tant Theas webshop igång. Beslutet tog jag sista veckan i november och sedan pågick arbetet kring design och struktur. Jättekul med svårt. Bestämde mig tidigt att bygga ihop hemsidan och webshopen för jag ville inte uppdatera på två ställen. Men sedan var inte allt lätt. Gissa óm ingenjören blev glad när jag hittade att kassasystemet kunde byggas ihop med en webshop och att de skickar siffror mellan varandra så att jag alltid har ett uppdaterat lagersaldo på båda ställena. Jag har alltid sagt att jag inte skulle öppna webshop av just den anledningen. Hur skulle man kunna hålla reda på två lagersaldo?

Känner igen vissa våndor och fallgropar i beslutsprocessen från mitt tidigare liv som projektledare för stort IT-projekt inom tillverkning och lager. Allt var ju så självklart i processerna innan man insåg att med vissa saker är man först ut. En webshop för kläder och andra prylar har inte en låda under disken för undanlagt garn. Hur håller man koll på vilket lager man har som faktiskt kan säljas??? Varför kunde jag inte bygga en BOM (bill of materials) i min lilla webshop? Jag vill ju kunna sälja ett garnpaket där kunden väljer modell, storlek och färg på garnet och vid ett köp skulle lagret räknas ner på rätt garnnystan. Va, är inte den funktionen standard i webbutiker;)

Nu är webshopen i alla fall igång. Anna-Maria har världens struktur när hon plåtar. Ljuslådan vi köpte och som är kompleterad med en gammal klassisk skrivbordslampa från pappas snickarverkstad har verkligen blivit använda. Jag agerar fotoassisten och langar nystan och tar ut listor ur kassasystemet. Idagsläget tror jag vi har drygt 500 artiklar i shopen och fler skall in.

Tävlingen på facebook är avslutad och en av vinnarna har redan handlat rejält med Malabrigo Lace. Grattis Carina!

Nu återstår mycket jobb med mönster. Tror jag överger den ursprungliga idén om att ha en flik som heter mönsterinfo. Jag misstänker att man kan tro att man kan köpa mönsterna direkt där och det är ju inte fallet. De flesta mönster nu för tiden finns ju i häften och köps inte separat. Jag måste helt enkelt hitta ett bra sätt att visa bilder på mönster, ange garn och hur mycket som behövs i olika storlekar men ändå referera till att mönstret ingår i häfte XX. Jag tar tacksamt emot idéer på hur man gör detta på ett bra sätt.