torsdag 31 december 2009

Dröm blir verklighet!

Nyår närmar sig timme för timme. 2009 har innehållit många fina och bra stunder. Idag blickar jag dock mest framåt framför allt därför att jag efter en fruktansvärt tung jobbhöst bestämde mig för att förverkliga en dröm.

Den 20 februari slår dörrarna upp hos Tant Thea! Detta är namnet på min efterlängtade garnaffär som jag kommer att ha riktigt centralt i Helsingborg. Jag vill förmedla en färgupplevelese och en kreativ känsla i butiken och skall göra allt för att ni skall känna det när ni kommer. Detta har varit min dröm sedan 20 års åldern och nu är den på väg att uppfyllas.

Ni undrar säkert - Var har hon hittat det namnet? Om ni läst min blogg i höst så ser ni vem Thea var. När jag och maken bollade olika namnförslag så föreslog han att jag skulle kalla butiken för Tant Ea. Ea är mitt smeknamn som bara används av de allra allra närmaste, så ni gör bäst i att glömma det lika fort som ni läst detta. När jag smakade på förslaget så kom Tant Thea så otroligt naturligt. När jag berättade det för min 83-årige pappa så kom tårarna i ögonen på honom. Nu bara längtar han till han skall få vara med på öppningen av butiken.


Någon av de första dagarna i januari kommer jag att starta upp en Tant Thea blogg där ni kan följa mina förberedelser. Jag är just nu mitt uppe i att sätta ihop garnsortimentet och ni vet ju allihop att det finns fantastiskt mycket att välja mellan. Ni kan vara säkra på att jag hjärtans gärna tar emot förslag från er.
Alla ni som läser detta, sprid gärna ut att Helsingborg skall få en ny fräsch garnbutik. Det skulle vara att få ytterligare en dröm förverkligad.
Gott Nytt År önskar Tant Thea

måndag 28 december 2009

Vantsuccé

Sönernas vantar blev succé!

Yngste sonen kom hem igår och undrade om jag kunde ta upp beställningar. Han hade flera kompisar som ville ha likadana. Ooops! Här gick man och undrade om dom var ok eller om vantarna riskerade att bli den här typen av hemmaproducerade julklappar som egentligen inte skulle prackas på någon mottagare över huvud taget och så blev det tvärtom. Han var uppriktigt stolt över sina vantar som mamsen virkar.

Vantarna virkades med 3mm virknål och över 54m och tummen gjordes över 10m (plus 10m som jag lade upp). I övrigt har jag gått helt och hållet på avritade händer och lite avstämning emellanåt gentemot makens. Opalgarnet verkade redan från början vara lite av en bristvara så jag valde att göra relativt korta vantar i Opal för att på slutet virka på en helsvart kant högst upp. Som en extra knorr så satte jag en liten "fnurra" i svart.

Äldste sonen var också förtjust i sina. Han fick ju dom som var gjorda i det gamla Bergå-garnet. Faktum är att det blev riktigt snyggt melerat med både brunt och blått garn. De här blev lite tjockare och jag fick använda virknål nr 3,5. Tror jag lade upp ca 44m och gjorde tummen över 9m (plus 9m som jag lade upp).


Funderade ett tag på att dekorera dem med någon slinga eller enkelt broderi men lugnade mig och insåg att de säkert skulle falla mer i smaken odekorerade. När vi skulle ta foto så var O´s första idé att hålla i en ölburk med vantarna men av omtanke om mammas blogg så blev det till sist en kaffekopp som omfamnades. Man blir ju nästan rörd till tårar, eller hur?

Min mormorssjal har också blivit klar. Jag fick inte ens 3g kvar av det svarta garnet. Snacka om tur. Kände att jag kom in i det där helt ologiska beteendet att om man virkar fortare så varar garnet längre. Kände mig riktigt stressad den siste lilla biten på ytterkanten.

Min ursprungliga tanke var att detta skulle bli en sjal som passar till en riktigt sliten jeansjacka. Den tanken lever fortfarande. Enda problemet är att jag inte ägen någon sliten jeansjacka. Jag få väl helt enkelt leta i en secondhandaffär och återkomma med ett foto då.

I övrigt har julen präglats av att jag fått ännu en i raden av förkylningar. Maken säger att han inte kan förstå hur jag kan hitta alla virus eller baciller när jag ändå bara är hemma och är mer eller mindre isolerad. Men någonstans gömmer sig det här marodörerna och när jag är lite avslappnad och tror att jag snart är tillbaka på benen så hoppas de fram och slår till med full kraft. Jag hatar dem!!

onsdag 23 december 2009

Vi är redo!

Drygt två timmar försenad kom sonen hem inatt från Linköping. Tyvärr har det gått troll i hans tågresor och det är alltid något som strular.

Dagen har fyllts med skinkgriljering, sillinläggning och julgranspyssel och nu är vi redo för julen.



Som jag erkände på Tantkoftans blogg så har jag en last gällande julgransprydnader. Men i jultid så övergår den från att vara en last till att bli en upplevelse. Hur kan detta hänga ihop, undrar ni kanske. Jo, jag började för många år sedan att leta julprydnader när jag var på resa. En av de första var en spårvagn köpt i San Fransisco men den har följts av många både naturliga och onaturliga julgransprydnader.

Den näst senaste inköptes i Verbier i vintras och är en virkad boll som jag satt rött snöre i. Knäpp eller hur? Men passar ack så bra eftersom maken bröt benet andra dagen i backen och bollen utstrålar lite sjukhusdesign.

En av de jag gillar mest är dock den här mörkhyade ängeln som är köpt i Kwazulu Natal i Sydafrika. Varför är det självklart att änglar skall vara vithyade och blonda? Ibland måste man vara beredd att tänka utanför sina invanda banor.

Varje år så blir det minnen som poppar upp efterhand som grejorna hängs upp. Och man gläds åt alla upplevelser man har fått vara med om. Vilken gåva det är!

Från oss alla till er alla - En riktigt God Jul!!!

tisdag 22 december 2009

Tack, Pressbyrån!

Vilken lycka! Skulle igår in och handla tidning på Pressbyrån och till min stora lycka fanns två sticktidningar i "På köpet"-stället. Snabbt adderade jag en korsordstidning till inköpslistan och lämnade affären med en Debbie Bliss Spring/Summer 2009 och en The Knitter Issue 3 som jag fått gratis. Har redan hittat ett par måsten. Dels herrtröjan i blått och dels den runda sjalen. Tycker det är svårt att hitta häftiga herrtröjor men denna tror jag alla min karlar skulle gilla. Den är designad av Martin Storey och stickad i Rowan Handknit cotton och stickor 4mm. Sjalen är av Norah Gaughan och stickad utifrån och in mot mitten ett garn i cashmereblandning och stickor 4mm.

Julklappsvantarna är klara. Nu återstår att se vad sönerna säger. Visar bara närbilder på garntexturen och nyanserna. Allt för att nyfikna ögon inte skall se för mycket. Den vänstra vanten är i dubbelt Bergå ullgarn (en tråd brunmelerat och en tråd blåmelerat) och den högra är i dubbelt Opal sockgarn (färg 1016).

De sista julklapparna är inköpta och ikväll kommer äldste sonen hem från Linköping. Han skall bara tenta färdigt och sedan ta bussen ner till oss. Jag hoppas bara innerligt att den snö som nu faller rätt kraftigt här i Helsingborg, inte hinner ställa till det för honom. Han är nämligen så överlycklig över att ha fått möjlighet att jobba lite i jul och kunna dryga ut studentkassan och första jobbdag är imorgon!

Alldeles snart skall pepparkaksbaket igång och sedan är det dags för att klä granen och pynta imorgon. Sen är vi redo för julen.



God Jul till er alla!

lördag 19 december 2009

Här vankas det andra bullar

Idag kände jag mig så hyfsad att det var dags för mig att dra mitt strå till stacken i julförberedelserna. Maken hade inhandlat rejält med färs och den kryddades sedvanligt med mycket färsk rosmarin.

Det nya för mig var att jag testade att tillaga alla köttbullarna i ugnen. Birgitta, min kollega på gamla jobbat har alltid pratat så varmt om detta tillagningssätt. Bära eller brista. Jag kollade lite på nätet om tider och temperatur och skickade sedan in köttbullarna på 250 grader med varmluften påslagen.

En behaglig doft spred sig i köket och manfolket fanns hel plötsligt på plats för att kolla. Tänk så lättdiskat det var! Inte helt oväsentligt.
Nu har maken tagit plats vid köksbänkarna och steker strömming och lägger in sill. Vi testar varje år nya inläggningar av både sill och kryddningar av snaps. Snapsarna för året heter Edsbackakrogs julsnaps och Stegesunds aquavit.
Den förstnämnda kryddas med både sötmandel och bittermandel och den sistnämnda har citrusinslag och på slutet lite genever. Riktig avsmakning återstår.

Annars pågår virkning i smyg. Yngste sonen upptäckte nu när kylan kommit att han inte har några bra vantar. Ojoj bara ett fåtal dagar till jul! Fick helt enkelt kasta mig över vantvirkning. Till hans vantar har jag tagit rester av Opal stickgarn. Kom ganska snabbt fram till att vantstandarden antagligen inte var så hög hos äldste sonen heller. Han kommer att få vantar i dubblet Bergågarn. En tråd av det jag gjorde min möbius i och en tråd blåmelerat. Riktigt snyggt. Hoppas nu inte tentaläsningen är så tradig att han fördriver tiden med att kolla mammas blogg, då blir det ju liksom ingen överraskning.

fredag 18 december 2009

Livets gång


Igår var maken och jag på begravning i ett Skåne i sin finaste vinterskrud. Det var en alltid lika jovialisk och mysig morbror som gått bort i cancer. Allan blev 85 år. Maken har en fantastisk släkt! På hans mors sida var det 13 barn varav 12 blev vuxna och på hans fars sida var det 8 barn. Dessa mostrar, morbröder, fastrar och farbröder är nu mellan 87 och 64 år. Det som är ännu mer fantastiskt är att dessa släktingar har fått ha hälsan och uppnå dessa fantastiska åldrar. Därför var det lite omtumlande att sitta på begravningskaffe för en morbror och samtidigt få dödsbud om en annan morbror. Svärmorssläkt har dessutom en härlig tradition. I minst 30år har man haft släktträff vart annat år. Rullande schema på vem som ordnar och inga höga krav på arrangemang. Det viktigaste är att vi ses. I somras var vi i samma församlingshus som gårdagens begravningskaffe. Då var vi ca 115 personer som strålade samman av 156 möjliga. Nu är vi nere på 154.....




onsdag 16 december 2009

Lååånga varv

Här kommer den utlovade bilden på min mormorsinspirerade sjal. Varven börjar kännas långa och jag är allt lite trött på att akta så att jag får med alla garnets trådar i omtagen under virkningens gång. Garnet jag använder är ju Safran från Garnstudio och jag vet att det var färgerna jag fastnade för, men ärligt talat så tycker jag det alldeles för lätt delar sig i sina olika trådar och det är lätt att inte få med allt i maskorna.
Jag är alldeles strax framme för att börja på en svart kant runt hela. Tänkte gömma alla trådar i den kanten nämligen. Sedan skall jag testa vilken sorts fransar som den bäst gör sig i. Testing, testing.
Symaskinen är undanställd efter måndagens pyssel. Förutom färdig pläd och kuddar så resulterade dagen i en käck liten träningsvärk i sittmusklerna. Misstänker starkt att det var när jag nålade pläden och kröp och satt på huk som jag samlade ihop till den. Helt klart en orsak till att komma igång och träna. Bara den förbaskade förkylningen gav med sig. Idag känns det tyvärr som om det verkar dröja för idag har jag lite ont i halsen igen och hostan har ju inte heller gett med sig.

Maken invigde pläden igår kväll då han kände sig ruggig och den blev godkänd! Det är ju inte alltid som alla mina käcka idéer faller i god jord, men nu skedde det. Om ni tittar alldeles till vänster om soffan så ser ni en lila oljetavla titta fram. Den är ett självporträtt som min morbror målade någon gång på 50-talet. Nu skall tavlan snart sätta upp. Visst passar den perfekt in i TV-rummets lila toner.
Den svarta skinnsoffan (med tillhörande fåtöljer) från 60-talet är också det arvegods efter min morbror. Här återfinns numera de guld/mörkröda kuddarna.

Ikväll bär det av till Lomma. Skall ha en pratkväll med massor av "hänt sen sist" med tre fd kollegor från slutet av 90-talet. Vi jobbade och slet på finansavdelningen på Van den Bergh Foods och har inte släppt taget om varandra trots geografisk spridning i Skåne. Hoppas inte vädret spökar bara när det är dags för bilfärden hem i natt.

måndag 14 december 2009

Pyssel modell större

Är ju hemma nu och kan med gott samvete handarbeta och pyssla så mycket jag vill. Jag är lite fåordig kring mina beslut men kan avslöja att jag avslutade min anställning i förra veckan. Ni som följt bloggen i höst har märkt att jag inte precis har tillförts energi i mitt jobb utan att det varit en ständig dränering. Till sist när tankarna malt tillräckligt mycket så vet man vad man måste göra och jag gjorde det jag var tvungen att göra. Jag slutade. Detta jobbet hann jag vara på i 13 mån och min förra arbetsgivare var jag trogen i 20 år! Underligt!

Om ni fortsätter läsa min blogg kommer ni att få vara med om en mycket spännande fortsättning. Gör gärna det och skriv gärna kommentarer.

Så här i julpyssel-tider så kan jag erkänna att jag aldrig haft en dragning till den typen av pyssel. Jag tyckte nog inte ens att det var kul när sönerna var små. Så idag när jag pysslar så är det med stora tyglappar och har inte ett dugg med julen att göra. Jag fyndade det här fantastiska sammetstyget när en gardin- och inredningsaffär stängde i Malmö. Såg direkt framför mig att det skulle bli ett täcke till vår nya lila tv-soffa. Efter att ha vandrat hylla fram och hylla tillbaka på Stof och Stil så inköptes ett tunt teddytyg som skall bli foder. Antagligen så krävs lite förankring av framsida och baksida och det skall jag gör i korsen på det broderiet som redan är sytt på sammeten. Visst blir det fint? Hoppas bara att det inte luddar i evighet för då tröttnar nog maken.

Vid samma utförsäljning så köpte jag fler provlappar.
Detta tyget är också ett i sammet och skall bli kudde. Det är mer lila i verkligheten och funkar bra ihop med täcket.
Detta tyget är också ett fynd. Var omöjligt att fotografera eftersom det är helt guldglänsande trots att det är rött och beige. Det har dessutom lite dragsspelseffekt och är väldigt töjbart. Även detta skall bli en kudde men den skall få ståta i vår svarta skinnsoffa från 60-talet.

lördag 12 december 2009

Utslagen men på 9 reste hon sig igen

Knappast något handarbetat på 2v.
Knappast utanför huset på två veckor.
Knappast något läst på två veckor.


Jag trodde nog att jag med åren blivit bättre på att lyssna på min kropp men de senast 6v har tyvärr bevisat motsatsen. När en vanlig hederlig förkylning fullständigt golvar en då är man rätt slut och utan motståndskraft.


Nu har jag i alla fall tagit ett klokt beslut som kommer att påverka mig i positiv riktning och livet känns redan lättare.

Mina gröna muddar har varit färdiga ett tag men ljus och fotograf har saknats. Här syns dom när jag rotar i mitt lilla syskrin jag ärvt efter mormor. Jag tycker jag fick till lagom mycket ludd som pälskant och det strama pärlmönstret känns bra. Mer detaljer finns på min Ravlerysida. Ni hittar mig som TantThea. Nu när jag två gånger erkänt mig besegrad i kampen mot muddarna så återstår bara att också bli en muddanvändare. Den tiden närmar sig.





För tillfället pågår en sjalvirkning som snart kommer att presenteras. Lite mormorsstuk i svart och ett par rejäla kontrastfärger. Tror den blir snygg till en jeansjacka i vår.



När jag satt och surfade från blogg till blogg häromdagen hittade fantastiskt trevlig keramik hos Ulrika Olsson. Måste även tipsa om hennes utlottning. Hon firar 200 inlägg med att lotta ut ett par supersnygga muggar. Dem skulle jag hemskt gärna vilja vinna. Visst är de häftiga!

onsdag 2 december 2009

Igobba colbin mydose ad ifyou fifit'sfuddy, well, it'snot!


Precis så här känner jag mig. Igår, inte ens uppe ur sängen. Idag, totalt sönderhostad hals och med djävulsk träningvärk i hostmusklerna.
Jag har använt handsprit, inte träffat jättemycket människor och ändå blev det så här.
Kloka människor i min omgivning säger att jag inte hade någon motståndskraft kvar efter den stressreaktion jag haft precis. Antagligen har de rätt.
Nu återgår jag till mitt honungsthé och min deckare. Inte ens virkningen lockar....

söndag 29 november 2009

Glad som en liten pippifågel

Det halsonda har övergått i en förkylning och idag är jag både uppe och påklädd. Passade på att be yngste sonen om fotohjälp medan ljuset fortfarande var ok.
Fortsett från förkylningen så känns det förträffligt. Min brosch från Lisa Toft är som klippt och skuren för den lite grova känslan i sjalen. Är jättenöjd med resåren som håller ihop vidden så där lagom mycket. Till sist är jag väldigt tilfreds med att drygt ett nystan Bergå-garn som verkligen legat till sig, till sist kom till användning.

Mina gröna muddar är nästan klara och jag har bara kvar att göra en "pälskant". Är rätt trött på att hålla i de tunna stickorna och ser framemot ett nytt projekt. Egentligen behöver jag ta tag i O's tröja men vill nog prova lite mer på honom så jag tror det blir julens stora projektsatsning.
Eventuellt blir nästa projekt en färgglad virkad sjal. Vi får se...




lördag 28 november 2009

Det var tider det

Shit! Idag skulle jag och maken varit och hälsat på en kompis och hennes man, som jag umgicks fruktansvärt tätt med när jag läste i Lund på 80-talet. Tyvärr har jag så där räligt ont i halsen och vill inte riskera att smitta någon och på måndag är det dags för influensasprutan och då vill jag vara kurant igen. Därför fick jag börja dagen med att ringa och lämna återbud.

Efter samtalet kom minnena fram. Vi två startade faktiskt en Elisabeth-klubb där samtliga medlemmar (vi var 4) studerade vid Kemiteknik och med inskrivningsår 1978. Vi var alla så ovana att vara omgivna av tjejer med samma förnamn att vi helt enkelt var tvungna att göra något. Klubben som bestod av Larsson, Svensson, Forsgren och Olsson, drev stickcirkel och lyfte bidrag från någon kursverksamhet.

Larsson och jag var tajta kompisar och var nog de drivande bakom stickcirkeln. Jag kommer ihåg att stickningen oftast fanns nerstoppade i skinnryggsäcken som var obligatorisk "skolrygga".

1983 kom E upp och hälsade på i vår sommarstuga och vi tillbringade flera dagar med att färga ullgarn. Hittade bilder där vi krossar cochenill-löss med hammare, kokar garn i jättestor koppartunna över öppen eld och även bilder på oss där vi stolt visar upp slutresultatet.
































Något säger mig att utvecklingen gått framåt. Eller hur?

onsdag 25 november 2009

Natt hela dagen

Idag blev det aldrig ljust i Malmö. Inte ens mitt på dagen. Det var som om det låg ett tjockt ogenomträngligt lock över hela staden.
Jag är på min första arbetsvecka efter en period hemma och vet inte om tröttheten idag har att göra med vädret eller om min oerhörda trötthet hänger samma med att jag faktiskt inte mått så bra under några veckor. Man kanske inte omedelbart är tillbaka på full effekt utan måste räkna med att det är lite jobbigt och tröttande i omstarten.
Den tid jag får på tåget är i alla fall guld värd. Den ger mig en stunds stickning och tid för eftertanke.
Efter att ha läst Queen Mudds inlägg där hon skrev att hon funderade på en Möbiuskurs så var jag bara tvungen att själv prova. Jag älskar det här momentet med att fundera och försöka förstå. Hittade lite Bergå två-trådigt ullgarn som köptes 1987 (har kvittot kvar) och som låg och väntade på att bli en sjal.
Lyckades få till så att mina 3a, 3r kom mitt för varandra på de båda halvorna och på det sättet ger ett enhetligt utseende över hela sjalen.
Jag kan redan se hur fin den kan bli med en Lisa Toft brosch fastsatt.
Mitt andra muddprojekt går också det framåt. Jag är inne på de sista 30%. Den här gången har jag dessutom gjort muddarna riktigt tajta och hoppas att de kommer att hålla formen bra. Jag gillar det strama utseendet.


Alldeles strax är det dags för soffan och ytterligare ett avsnitt av Morden. Förra avsnittet avslutades ju med en riktig "cliff hanger". Spännande att se hur det går i detta!

söndag 22 november 2009

Jag kapitulerar!!

Det blev knock out i första matchen direkt. Jag hade nog aldrig riktigt någon chans. Min motståndare var för rutinerad och hur jag än hukade mig, steppade åt sidan eller gömde mig i ringhörnan så var det aldrig någon riktig match. Eller var det så att jag gav upp i första minuten?



Nej, det tror jag inte. Jag var allt lite på kamphumör under planeringen och tyckte tandpetarna var tunna att hålla i och att det lätt blev krokiga, men efter en liten stund var jag nog rätt så såld. Fram över kan ni räkna in mig i muddmaffian om detta kan räknas som mitt inträdesprov.





Vad var det då som hände?



Stickor nr 1,5

Garn - Drops alpaca 2925 Orange mix

Pärlor från Panduro 2,7mm



Jag virkade en sträng med drygt 41m i ett avvikande garn och sedan plockade jag upp upp 41m med alpacagarnet i de virkade maskorna. Därefter stickade jag 2m i kanten innan jag började med första pärlan i kantmönstret (se förra inlägget). Totalt blev de 8 triangelspetsar i kanten mot fingrarna och den breda mönsterbården började samtidigt med 4:e spetsen (syns också på mönsterbilden i förra inlägget).

För att få ihop mudden så tog jag bort den virkade delen i början av stickningen och plockade upp maskorna nerifrån (blir då en mindre än i den riktiga stickriktningen). Sedan placerade jag dem varannan från upplägget och varannan från avslutet på en gemensam sticka och stickade ett varv samtidigt som jag avmaskade. Den sista ensamma maskan märks inte när man fäst tråden.



Nu är nästa muddpar på G. Det blir ett stramare pärlmönster med kvadrater, inslag av Pillpi och sedan skall jag antingen virka eller sticka en lite bredare pälskant i långsidorna. Jag får se hur det känns och ser ut när jag kommer längre.


I lampans sken igårkväll så fick inte pärlorna godkänt. Jag tyckte att de var alldeles för guldiga jämfört med det gråa,men idag i dagsljus så plockar de faktiskt upp mer den gröna tonen ifrån garnet och det får följa med vidare på färden.



Måste erkänna att jag kapitulerat på en front till. Kan man egentligen det? Kapitulera på två fronter?

Igår köpte jag mina första MBT-skor. Ni vet de där som man rullar fram med och som skall ha sitt ursprung i hur massajerna rör sig. Har tittat på den länge men inte riktigt känt att jag ville lägga de pengarna plus att jag inte tyckte att jag hade ett riktigt behov av skorna utan mest nyfiken.


Team sportia har ett erbjudande just nu där man kan skaffa ett par riktigt stilrena skor för 1495kr och då började vi närma oss en nivå då jag kunde testa. Den verkliga anledningen till inköpet är en konstaterad artros i stortåleden som dels gör att jag har dålig känsel i tån men även en värk som kommer och går (haha).
Just igår hittade jag inga skor här hemma som kunde avlasta tån och ett redan tidigare inplanerat besök på Väla resulterade i ett par skor. Mina 30min testanvänding igår kändes bra. Jag fick varken träningsvärk eller ont i fötterna. Och alldeles strax skall skorna på igen för lite mer provgång inomhus. Min tanke är att de dagar då artrosen inte ger sig tillkänna så mycket så kommer jag att använda vanliga skor, för det är bra att använda lederna, men när jag har ont och av den anledningen helt felbelastar foten så kommer mina MBT-skor att åka fram.


Är det någon annan som har testat kombinationen? Artros i stortå och MBT? Skriv gärna en kommentar i så fall. Skriv förresten gärna kommentar även om du är helt normal och trippar fram genom livet.








onsdag 18 november 2009

Tänkt om...

Mina första muddar skall bli stilrena. Jag kommer bara att jobba med pärlorna och med rostfärgat alpacagarn.

Testmudden har blivit lite för lång så jag kommer att minska från 50m till 40m på stickor 1,5.
Dessutom kommer jag att göra ett tätare pärlmönster. Jag kommer att göra den här varianten:
Ursprungligen hade jag tänkt detta men jag tror inte att pärlorna sticker ut tillräckligt för att ge någon effekt.
Dessutom skall jag sticka så hårt jag någonsin kan även om jag tycker att stickor 1,5 är som tandpetare att hålla i.
Med andra ord- jag tar nya tag och fortsätter min kamp med eller mot (?) muddarna.

lördag 14 november 2009

Muddar behövs de?

Blockat och klart! Känns som en smekning.
För att ha blivit uppfostrad med att jag bara skulle ha kläder i brunt och grönt så känns denna färgställning inte alls främmande. Härligt med förändring!




Vad skall man med muddar till? Har aldrig riktigt förstått när man använder dem men har alltid tyckt att de ser trevliga och snygga ut. De kan ju i vissa fall tom klassas som små konstverk.
Jag har bestämt mig för att utmana mig själv i uppfattningen om muddarnas existensberättigande.

Pärlor är inköpta. Det äpplegröna alpacagarnet har fått en kulörkompis och tillråga på allt har jag köpt Pillpi för att göra kanter. Om en timme kommer Kristina med stickorna hon köpt till mig på Helylle.
Snälla muddmaffia, kasta er inte över mig förrän jag har fått chans till bättring. Jag lovar slutföra utmaningen och provanvända muddarna. Därefter kommer min dom att offentliggöras.

torsdag 12 november 2009

Malabrigo Lace - I like it!

Ishbel är på blockning! Min första tanke när jag avmaskat hela rubbet var att jag skulle gjort delen i slätstickning större innan mönsterstickningen började. Men nu, några minuter senare, så tror jag att jag har mer använding för en sjal som inte är så våldsamt stor. Med andra ord - Helnöjd! Blockning pågår så att spetsarna kommer till sin rätt.

Nu kommer en riktig radioövergång. Håll i er!
Malabrigo Lace är ju ett ullgarn och då går ju tankarna lätt till fåren som ju ger oss vår ull....
och tänker jag på får så är det lätt att fastna vid alla vackra fårbilder som Sticka på landet har....
och om jag tänker på fårbilder......
Så tänker jag på min familjs resa i Xinjiang förra sommaren och vårt besök på centralasiens största kreatursmarknad som hålls i staden Kashgar. Staden ligger allra allra längst upp i nordvästra Kina och bebos av massor av olika folkslag bl a uigurer. Det var ju i dessa delar av Kina som oroligheterna innan OS ägde rum.
Nåväl, marknaden var så färgrik och häftig. Fåren bräkte, kamelerna skrek, tjurarna brölade, hästarna gnäggade och pågående affärsuppgörelser lätt som praktgräl.

Kolla bara in dessa djur och den ansning som fårrumporna genomgår samt den fettbula som var så viktig för att visa på att det var friska välskötta djur som var till försäljning.

Här känns det som om hela lammdagiset kommit på besök.

Överallt pågick försäljning

Hade man inte så många djur som skulle transporteras så räckte det med en flakmoppe och ett nät

Även om det är trångt om saligheten så såg det fridfullt ut

Många av kvinnorna hade väldigt långa flätor och egentligen var det ett fåtal som hade huvudduk och täckta ansikten

Om ni vill göra en resa där folklivet är i fokus så kan jag varmt rekommendera dessa trakter. Jag ger även gärna tips om vad man bör se och planering av resrutt.








fredag 6 november 2009

Ishbel artar sig

Ansträngningarna gjorde susen. Nu stämmer min maskor. Jag hade aldrig kunnat acceptera att jag inte skulle klara av det och allt riskerade att bli en lång, lång följetong om jag inte nått framsteg direkt idag. Min slutsats är att problemen uppstår när jag stickar "tillbakavarven" på avigan. Då har jag en tendens att tappa bort "omtagen" och på det sättet helt enkelt bli av med maskor. Ingen bra metod.

Såg även ikväll att Queenmudd, min inspiratör och tillika "gamla" kompis, firar 4år med sin blogg. Hon utlovar en utlottning med ingen vet vad som är priset. Man blir lite nyfiken. Eller hur?

Nu vet jag vad ni gör i affären efter 6...

Igår hade jag förmånen att få besöka Helylle i Kristianstad på en torsdagskväll. Så mysigt det var hos Eva och stickcafét! I och för sig var väl inte mitt eget stickresultatet något att skryta med men känslan var häftig och allt ni höll på med, ni som var där, var också häftigt att se.

Kristinas visdomsord om att det man stickar på cafét får man ofta gå hem och repa upp, gällde verkligen för mig. Mina första riktiga mönstervarv på Ishbel spökar. På förmiddagen idag har jag repat upp och det strular fortfarande. Kan inte fatta varför och jag tycker att jag kollar maximalt. Ingenjören i mig säger dessutom att mönstret är lättläst, maskorna stämmer så vad i helsike är det som gör att det strular???

Har bestämt mig för att verkligen hitta orsaken, så nu skall jag alldeles strax sätta mig och studera maskorna med falkögon och ha en virknål i hand för att fixa till. Felet är isolerat till de sista 20 maskorna på ett varv så det skall bara gå!

tisdag 3 november 2009

Arvet efter farmor

Igår eftermiddag tog jag så äntligen sats och satte mej ner med mitt Ishbelmönster. Var så lycklig när jag såg de första maskorna ta form och jag förstod var på sjalen jag befann mig och att jag också såg att den formades enligt de bilder jag sett. Jag förstår verkligen att den inom stickblogsvärlden blivit en favorit. Grundmönstret måste ju gå att anpassa och göra till sitt eget allt eftersom.

Jag stickar med stickor nr 4 och garnet Malabrigo Lace i nyansen Amoroso 157.

Jag har nu varit hemma några dagar och samlat energi och haft massor av tid att låta tankarna flyga lite som de själva vill. Rätt ofta kommer min farmor Thea inflygande. Jag är ganska övertygad om att hennes gener spökar lite här och där i mig.

Under sin levnad så provade hon de flesta handarbetsgenrer. Givetvis sydde hon både sina och barnens kläder och jag har några hattar som hon gjorde åt sig själv. Utöver sömnaden så höll hon på med vävning, virkning, stickning, frivoliteter, porslinsmålning, batik, drejning. Ja, jag vet nog egentligen inget som hon inte hållit på med.



Farmor Thea gav sig även in på mer praktiska grejor. Ibland lite väl handfast, om man skall vara helt ärlig. Jag fick en skänk av henne på 70-talet och ville inte ha kvar den grönblåa nyans som den var målad i. Jag slet och slet med att få bort färgen. Slipmaskinspapper efter slipmaskinspapper gick åt. Frågade henne till sist vad den var målad med och då berättade hon att det var hennes egenblandade linoljefärg. Hon hade nog först målat köksluckorna i sommarstugan (ett gammalt torp) och fått färg över och varför använda resterna och fixa till skänken?

När jag nu sitter här och får alla möjliga vilda idéer i huvudet, visst är det då du, Farmor, som far runt?

söndag 1 november 2009

Passar, passar inte

Passar inte!!! Under senaste dagarna har jag stickat på äldste sonens (O's) beställning. Blev tyvärr osäker på om den blev för tajt och tog det här fotot med yngste sonen (lite större än storebror) som modell och efter mejlande av bilder till O så tror han också att den blir för tajt......
Okej, bara att repa upp. Varför kollade jag inte bättre från början? En ljusglimt finns i alla fall. Jag är säker på att garnet räcker. När jag började var jag till råga på allt även osäker på detta.




Lagom till fotbollen nu börjar på TV så tar jag mitt sticke och nystar nystan igen. Hade varit bra mycket roligare att nästan vara uppe vid avmaskningen för ärmhålen. Suck!!!!

I gårkväll gjorde jag min första nedladdning av ett Ysolda-mönster. Det var Ishbel som kom i min ägo och mitt Malabrigo-garn från Marias garn skall användas till den. Det blir dessutom första gången jag stickar efter en engelsk beskrivning och jag är glad att jag skall träffa Kristina på torsdag i Kristianstad för då vet jag att jag kan få hjälp om jag kör fast. Skall börja lite här hemma så att jag kommit igång innan dess.

torsdag 29 oktober 2009

Gratisprogram för stickdesign på nätet. Finns det?

Nyfikenheten är stor kring hur arbetet går framåt. När sonen sms'ade så lovade jag en uppdatering av bloggen så att han skulle kunna följa arbetet. Efter lite räknande och funderande så går jag rätt mycket på den design som han visade mig. Det skall bli 3 flätor på vänster och på höger sida och om jag räknat rätt så kommer de att kunna löpa hela vägen upp på axlarna. Mitt fram skall det vara en rad av romber som skall löpa upp till halsringningen.

Efter ett antal skisser på rutpapper så letade jag på nätet efter ett designprogram där man själv kan konstruera sina mönster. Ville hitta program med de här symbolerna för flätor och allt annat, men hittade bara ett demoex av arandesign där man tyvärr tagit bort funktionen för skapa och spara dokument.... Är det någon som har en annan idé eller länk?




Min äpplegröna tröja har också fått knappar. Dessa hittade jag till ett överkomligt pris på Irmas hus i Malmö. De passar perfekt!

Vet ni vilken gata som är den mest välsopade i Helsingborg? Jo den där vi bor. Gatan har en allé av stora kastanjer och på hösten blir den väldigt hal och grötig när bilarna kör i nerfallna kastanjer och nerfallna blad. Jag ljuger inte om jag säger att gatsopningsbilen körde här i mer än en timme för att få bort allt.

Det finns ju ett talesätt om att "det man förlorar på gungorna det tar man igen på karusellerna" och det gäller här också. Den fantastiska gatsopningen kompenseras bara lite senare på året med att vi bor vid en av de villagator som blir absolut sist plogade (om den alls blir plogad) vid snöfall. Men vad gör väl det. Hellre snö än kastanjegröt!