Hönan och ägget

Ibland tar man på sig mer jobb än vad man kanske borde. Just nu har jag varit inne i en period då det känts så. Har suttit och stickat på ett arbete till en veckotidning och samtidigt suttit och haft tankarna på vad jag borde stickat till butiken. Stickar höststickning och borde sticka sommarstickning. Klokt? Kanske - kanske inte.

Mia och jag har fått förfrågan på ett par större projekt och ett lite mindre. Det mindre gjorde Mia klart för ett tag sedan och jag var väl egentligen bara inblandad som bollplank och korrekturläsare.

Båda de två större skall stickas i alpacka och då är rollfördelningen solklar. Jag stickar. Inget att be för. Mia är nämligen allergisk mot alpacka. För att inte all mönsterkonstruktion skall hamna på hennes bord så erbjöd hon sig att byta tjänster med mig, eller stickning i det här fallet, det är ju så populärt nuförtiden. Hon stickar till butiken i sommargarn. Så snart hon gav mig det erbjudandet så försvann lite av tyngden på axlarna.

Igår var det dags för att sätta ihop och kontrollräkna mönster och mönsterdiagram till första projektet. Och det är nu som jag kommer in på inspiration eller hönan och ägget.

Vi har nämligen så fantastiskt samarbete. Vi vet egentligen aldrig vem som kom med lösningen eller idén, för innan vi vet ordet av så har något bollats fram och tillbaka några gånger och vips så är det klart. Vem som gjorde vad eller sa vad, har ingen betydelse.

Igår hände detta först när vi satt med mönsterdiagrammet och ville få det riktigt tydligt. Vi flyttade rutor och flyttade tillbaka. Flyttade igen och till slut satt det. Tydligt och klart. Vems lösning det blev? Ingen aning.

Andra gången hände det när vi satt och diskuterade det andra stora stickprojektet till veckotidningen. Faktum är att vi har kniven mot strupen för allt skall vara klart 1v in i juni. Med andra ord inte mycket tid för att ångra sig och behöva sticka om. Vi pratade lite fram och tillbaka om konstruktionen, om helheten och om detaljerna. Vi var inte helt nöjda med våra tankar kring de sista detaljerna som ju ger finishen. Så helt plötsligt säger Mia något, jag säger att tanken är bra men så blir det inte när man stickar och så slänger jag ur mig en snarlik lösning som Mia replikerar på och så vips har vi en klar lösning som vi båda tror på.

Efteråt vet vi inte vad som gav vad eller vad som var hönan eller ägget eller vem som inspirerade eller vem som blev inspirerad.

Vi vet bara att det är så fruktansvärt roligt att jobba ihop!!