måndag 27 juni 2011

Allt fokus ligger inte på hösten

Senaste tiden har jag varit så kluven. Förberedelserna för Uppstickaren har pågått i det fördolda. Endast en handfull människor har vetat om vad som var på gång. Parallellt med att fundera på modeller till det eventet så har jag gjort ett par mönster till Allers som snart kommer i tidningen och samtidigt kämpat med att ha fokus på sommaren. Det är ju nu det är varmt och nu solen skiner. Och nu som kunder behöver frestas med sommarstickningar och virkningar.

Av samma anledning så har Ravelry blivit lidande. Jag har inte gjort uppdateringar där som jag borde utan det kommer att bli en massuppdatering senare och då har jag väl glömt hälften.

Under Sardinienresan så påbörjade jag en sommarväst/lång bolero. Den är stickad i Ondine från Louisa Harding. Det är 100% bomull och var väldigt mjukt och följsamt att sticka i. Började sticka enligt ett mönster från Sirdar men som vanligt så slutade det lite annorlunda. Jag är ju inte som slaviskt förljer mönster. Tycker jag att något är konstigt eller inte blir som jag vill så ändrar jag helt sonika på det.


Efter den var jag tvungen att testa det nya garnet Loopy från RICO. Såg det på mässan i Köln och där flockades besökarna kring öglorna. 1 Nystan gick åt.


Ytterligare ett sommarplagg finns på provdocka i butiken och den västen har Anna-Maria hjälpt mig med att sticka. Den är gjord i Sublime Eco cotton. Anna-Maria var enormt förtjust i garnet. Hon sa att hon aldrig stickat så jämt och slätt som på detta plagget och jag kan verkligen intyga. Det är grymt snyggt stickat.
Modellen är från Sublime och jag gillar den verkligen i sin enkla design.


Snart går Catthis på semester och då var vi tvungna att hinna med en omskyltning innan dess.
Jag har virkat en fräck sommarmatta i trikåtrasor och Catthis har virkat en sommarväska i bomullsgarnet Record 100. Väskan dekorerades med lite blommor och blev grymt somrig.





söndag 19 juni 2011

tisdag 14 juni 2011

Nykär i gammal kärlek

Har haft semester. Käre M och jag valde att fira vår silverbröllopsdag på den underbara ön Sardinien. Om man inte befinner sig i den nordöstra delarna så är ön genuin och häftig. Definitivt ett ställe vi gärna åker tilbaka till. Förvisso hade vi inte det högsommarväder som ni hade hemma men vad gjorde det. Vi cabbade ner, njöt av naturen, maten, människorna och hårnålskurvorna.


Att sticka i bilen var helt uteslutet. Vi körde dubbelt dvs GPS plus karta. GPS'ens uppdatering var inte helt fräsch över Sardinien och kartan var inte tillräckligt detaljerad inne i de värsta byvindlingarna. Dessutom körde vi kanske 5 mil av 110 mil på en väg som inte framkallade åksjuka om man inte följde med med ögonen.

Stickning på kvällstid var inte heller det helt enkelt. Främst berodde detta på den goda maten och det goda vinet vi unnade oss. Men som ni ser så blev lite i alla fall gjort. Stör mig på att jag har ett pekfinger på vänster hand som nästan hela tiden spretar ut. Ser det verkligen ut så när jag stickar?? Trodde först att det var på mina aviga varv för jag tillhör dem som petar fram garnet med vänster pekfinger men nu ser jag att även gäller räta varv. Får nog träna på att hålla det närmre stickan. Kan Stickstämman vara en lämplig tidpunkt? Tror det!












Man skulle kunna tro att man äter mycket fisk på Sardinien, men eftersom befolkningen bott högt uppe på sluttningar och berg så är det kött som gäller och många av förrätterna består av olika ostanrättningar. Gott.


De sardinaska vägarna var en så stor det av upplevelsen. Ön är ju oerhört kuperad. Många byar ligger på 600-800m höjd och det gör att vägarna snirklar sig fram längs bergssidor och stup. Det finns hastighetsbegränsningar men absolut ingen följer dem. Ibland får man dessutom sällskap på vägen av kossor och får men för det mesta höll de sig fint i vägkanten.

De flesta vägskyltar är svårlästa pga prickskytte. Inte enbart hagel utan ibland är hålen rejäla och det måste varit ett kulvapen. Tänk vad kul det måste vara... Skyltleverantör på Sardinien. Det måste var luckrativt. För dels måste skyltarna ersättas när de är totalt sönderpepprade och dels var vägarna kantade av skyltar. Någon har bra business helt enkelt.


Byarna är utbredda över många höjdmeter eftersom de i det flesta fall ligger på branta sluttningar.  Detta gör samtliga hus till enorma sutteränghus. De kan vara 5 våningar på ena sidan och andra sidan når precis upp till vägen bakom. Det är inte ens säkert att höjdberäkningarna blir rätt. Översta våningen kanske inte riktigt kom upp på rätt nivå men då gör man bara en lägre dörr. Eller hur?!

Vi något tillfälle vill GPS att vi skulle svänga av på en bygata som visade sig bestå av en lång trappa och någon gång var vi praktiskt taget uppe och körde på den lilla stentrappan som fanns vi ett hus. Renault Megan är gigantiskt i dessa sammanhang. I en by var huvudgatan avstängd. Vi visades upp på sidogatan. Vägen upp var som en superbrant uppfart och väl uppe hade vi säkert 10m slät mark. Därefter var det nerför mot huvudgatan igen. Döm om min förvåning när maken (nästan 2m lång) sa att han var tvungen att luta sig fram över ratten för att se vart gatan tog vägen. Jag tror inte jag ljuger om jag säger att det var 45 graders lutning.




Vi fick göra ett snabb-besök på en bröllopsfest och kunde konstatera att det är sig likt. Männen är i baren och kvinnorna på dansgolvet...



måndag 6 juni 2011

Inhoppare, kryssningsstickare och slipsar

Denna gång är det inte Elisabeth som skriver, idag är det jag, Mia ”inhopparen” vid tangentbordet.

Det är inte så ofta jag hoppar in i butiken, men den gångna veckan har jag haft förmånen att vara där varje dag eftersom Elisabeth varit på resa. Och vilken vecka det varit!


På tisdagen öppnade Cattis och jag lite extra tidigt för att ta emot ett glatt gäng med kryssningsstickare. Butiken fylldes av härligt entusiastiska och sticktokiga ladies från USA som alla var på jakt efter garn, gärna svenska sådana. De blev oerhört förtjusta i  ”Swedish linnen” Kalinka.


Den sammankallande länken till denna stickningsresa via kryssningsfartyg var inte mindre än Lily Chin. Vem?, undrar du. Kanske inte ett så känt namn hos oss här i norden, men inte mindre en kvinna som skapar mönster för Vogue Knitting International, skrivit flertalet böcker om stickning, som har samarbetat med Ralf Lauren och stickat modeller till Cindy Crawford och Naomi Campbell bara för att nämna något. Läs mer på om Lily på: http://www.lilychinsignaturecollection.com

Celebert besök alltså!

På bilden är det Lily i mitten som håller i skylten.


Lite nya varor kom till butiken i slutet av veckan och vilken fröjd att få packa upp just det paketet.

Cornelia Hamiltons Heaven's Hand 100%Silke i fem gudomliga färger: steel blue, nougat, golden lime, off white och petrol.

Det är nog det vackraste garnet jag någonsin sett!



Under natten till lördagen hade någon vänlig själ hjälpt oss lite med att dekorera fasaden på butiken. Stolt och fin hängde den på fasadflaggans fäste och vinkade åt mig när jag skulle öppna – en slips. Får många fantasier om hur den hamnade där så välknuten och fin. Kanske en studentbalsfirare som hastigt behövde luft? Nåja, hur den kom dit får vi väl aldrig reda på, men om det är någon som saknar en slips där hemma.....


Att hoppa in hos Tant Thea är alltid lika roligt och tack alla kunder för trevliga möten och härliga skratt! Som vanligt efter att ha varit i denna välfyllda butik är jag full av inspiration till nya stickningsprojekt. Undrar bara vad jag ska börja med.... / Mia

onsdag 1 juni 2011

Ett stort paket från Colinette

Äntligen kom då lite nyheter från Colinette. Har länge spanat på Prism och på den tjocka mohairen men det har dröjt innan jag riktigt kunde bestämma mig. Nu har jag bestämt mig och lådan kom i veckan.

Det blev fem fina färger i mohair (överst vänster till nederst höger - mushroom, jewel, bright charcoal, turquoise, fire).


och fyra i Prism (överst vänster till nederst höger - turquoise, earth, chamois, summerberries).


Hälften av den turkosa Prismen vandrade direkt ut efter som vi hade en kund som länge bespetsat sig på att sticka en kofta som Astrid designat. Modellen är ursprungligen stickad i ett bomull/lin-garn men är urläcker i ett volumiösare och fluffigare garn som formligen sprakar av färg.


Vi fick även in Jitterbugg i färgen Earth så nu har vi återigen en välfylld korg med nyanser av Jitterbug.


Som om detta inte vore nog så har vi även fått in två nyanser av Norogarnet Sekku.
Eftersom det var helt slut överallt så är vi glada åt att i alla fall fått in färgerna 18 och 8.

För er som saknat något av årets nyheter inom modegarn så kan jag meddela att jag tagit in två färger av garnet Loopy. Nu är det bara att ta fram stickorna och skapa en sommarboa!


Ett nystan räcker till en hel sjal. Färgerna är grålila och puderbeigerosa.