Tänkt om...

Mina första muddar skall bli stilrena. Jag kommer bara att jobba med pärlorna och med rostfärgat alpacagarn.

Testmudden har blivit lite för lång så jag kommer att minska från 50m till 40m på stickor 1,5.

Dessutom kommer jag att göra ett tätare pärlmönster. Jag kommer att göra den här varianten:

Ursprungligen hade jag tänkt detta men jag tror inte att pärlorna sticker ut tillräckligt för att ge någon effekt.

Dessutom skall jag sticka så hårt jag någonsin kan även om jag tycker att stickor 1,5 är som tandpetare att hålla i.

Med andra ord- jag tar nya tag och fortsätter min kamp med eller mot (?) muddarna.

Muddar behövs de?

Blockat och klart! Känns som en smekning.
För att ha blivit uppfostrad med att jag bara skulle ha kläder i brunt och grönt så känns denna färgställning inte alls främmande. Härligt med förändring!

Vad skall man med muddar till? Har aldrig riktigt förstått när man använder dem men har alltid tyckt att de ser trevliga och snygga ut. De kan ju i vissa fall tom klassas som små konstverk.
Jag har bestämt mig för att utmana mig själv i uppfattningen om muddarnas existensberättigande.

Pärlor är inköpta. Det äpplegröna alpacagarnet har fått en kulörkompis och tillråga på allt har jag köpt Pillpi för att göra kanter. Om en timme kommer Kristina med stickorna hon köpt till mig på Helylle.
Snälla muddmaffia, kasta er inte över mig förrän jag har fått chans till bättring. Jag lovar slutföra utmaningen och provanvända muddarna. Därefter kommer min dom att offentliggöras.

Malabrigo Lace - I like it!

Ishbel är på blockning! Min första tanke när jag avmaskat hela rubbet var att jag skulle gjort delen i slätstickning större innan mönsterstickningen började. Men nu, några minuter senare, så tror jag att jag har mer använding för en sjal som inte är så våldsamt stor. Med andra ord - Helnöjd! Blockning pågår så att spetsarna kommer till sin rätt.

Nu kommer en riktig radioövergång. Håll i er!

Malabrigo Lace är ju ett ullgarn och då går ju tankarna lätt till fåren som ju ger oss vår ull....

och tänker jag på får så är det lätt att fastna vid alla vackra fårbilder som Sticka på landet har....

och om jag tänker på fårbilder......

Så tänker jag på min familjs resa i Xinjiang förra sommaren och vårt besök på centralasiens största kreatursmarknad som hålls i staden Kashgar. Staden ligger allra allra längst upp i nordvästra Kina och bebos av massor av olika folkslag bl a uigurer. Det var ju i dessa delar av Kina som oroligheterna innan OS ägde rum.

Nåväl, marknaden var så färgrik och häftig. Fåren bräkte, kamelerna skrek, tjurarna brölade, hästarna gnäggade och pågående affärsuppgörelser lätt som praktgräl.

Kolla bara in dessa djur och den ansning som fårrumporna genomgår samt den fettbula som var så viktig för att visa på att det var friska välskötta djur som var till försäljning.

Här känns det som om hela lammdagiset kommit på besök.

Överallt pågick försäljning

Hade man inte så många djur som skulle transporteras så räckte det med en flakmoppe och ett nät

Även om det är trångt om saligheten så såg det fridfullt ut

Många av kvinnorna hade väldigt långa flätor och egentligen var det ett fåtal som hade huvudduk och täckta ansikten

Om ni vill göra en resa där folklivet är i fokus så kan jag varmt rekommendera dessa trakter. Jag ger även gärna tips om vad man bör se och planering av resrutt.

Ishbel artar sig

Ansträngningarna gjorde susen. Nu stämmer min maskor. Jag hade aldrig kunnat acceptera att jag inte skulle klara av det och allt riskerade att bli en lång, lång följetong om jag inte nått framsteg direkt idag. Min slutsats är att problemen uppstår när jag stickar "tillbakavarven" på avigan. Då har jag en tendens att tappa bort "omtagen" och på det sättet helt enkelt bli av med maskor. Ingen bra metod.

Såg även ikväll att Queenmudd, min inspiratör och tillika "gamla" kompis, firar 4år med sin blogg. Hon utlovar en utlottning med ingen vet vad som är priset. Man blir lite nyfiken. Eller hur?

Nu vet jag vad ni gör i affären efter 6...

Igår hade jag förmånen att få besöka Helylle i Kristianstad på en torsdagskväll. Så mysigt det var hos Eva och stickcafét! I och för sig var väl inte mitt eget stickresultatet något att skryta med men känslan var häftig och allt ni höll på med, ni som var där, var också häftigt att se.

Kristinas visdomsord om att det man stickar på cafét får man ofta gå hem och repa upp, gällde verkligen för mig. Mina första riktiga mönstervarv på Ishbel spökar. På förmiddagen idag har jag repat upp och det strular fortfarande. Kan inte fatta varför och jag tycker att jag kollar maximalt. Ingenjören i mig säger dessutom att mönstret är lättläst, maskorna stämmer så vad i helsike är det som gör att det strular???

Har bestämt mig för att verkligen hitta orsaken, så nu skall jag alldeles strax sätta mig och studera maskorna med falkögon och ha en virknål i hand för att fixa till. Felet är isolerat till de sista 20 maskorna på ett varv så det skall bara gå!

Arvet efter farmor

Igår eftermiddag tog jag så äntligen sats och satte mej ner med mitt Ishbelmönster. Var så lycklig när jag såg de första maskorna ta form och jag förstod var på sjalen jag befann mig och att jag också såg att den formades enligt de bilder jag sett. Jag förstår verkligen att den inom stickblogsvärlden blivit en favorit. Grundmönstret måste ju gå att anpassa och göra till sitt eget allt eftersom.

Jag stickar med stickor nr 4 och garnet Malabrigo Lace i nyansen Amoroso 157.

Jag har nu varit hemma några dagar och samlat energi och haft massor av tid att låta tankarna flyga lite som de själva vill. Rätt ofta kommer min farmor Thea inflygande. Jag är ganska övertygad om att hennes gener spökar lite här och där i mig.

Under sin levnad så provade hon de flesta handarbetsgenrer. Givetvis sydde hon både sina och barnens kläder och jag har några hattar som hon gjorde åt sig själv. Utöver sömnaden så höll hon på med vävning, virkning, stickning, frivoliteter, porslinsmålning, batik, drejning. Ja, jag vet nog egentligen inget som hon inte hållit på med.



Farmor Thea gav sig även in på mer praktiska grejor. Ibland lite väl handfast, om man skall vara helt ärlig. Jag fick en skänk av henne på 70-talet och ville inte ha kvar den grönblåa nyans som den var målad i. Jag slet och slet med att få bort färgen. Slipmaskinspapper efter slipmaskinspapper gick åt. Frågade henne till sist vad den var målad med och då berättade hon att det var hennes egenblandade linoljefärg. Hon hade nog först målat köksluckorna i sommarstugan (ett gammalt torp) och fått färg över och varför använda resterna och fixa till skänken?

När jag nu sitter här och får alla möjliga vilda idéer i huvudet, visst är det då du, Farmor, som far runt?

Passar, passar inte

Passar inte!!! Under senaste dagarna har jag stickat på äldste sonens (O's) beställning. Blev tyvärr osäker på om den blev för tajt och tog det här fotot med yngste sonen (lite större än storebror) som modell och efter mejlande av bilder till O så tror han också att den blir för tajt......
Okej, bara att repa upp. Varför kollade jag inte bättre från början? En ljusglimt finns i alla fall. Jag är säker på att garnet räcker. När jag började var jag till råga på allt även osäker på detta.

Lagom till fotbollen nu börjar på TV så tar jag mitt sticke och nystar nystan igen. Hade varit bra mycket roligare att nästan vara uppe vid avmaskningen för ärmhålen. Suck!!!!

I gårkväll gjorde jag min första nedladdning av ett Ysolda-mönster. Det var Ishbel som kom i min ägo och mitt Malabrigo-garn från Marias garn skall användas till den. Det blir dessutom första gången jag stickar efter en engelsk beskrivning och jag är glad att jag skall träffa Kristina på torsdag i Kristianstad för då vet jag att jag kan få hjälp om jag kör fast. Skall börja lite här hemma så att jag kommit igång innan dess.