Arvet efter farmor

Igår eftermiddag tog jag så äntligen sats och satte mej ner med mitt Ishbelmönster. Var så lycklig när jag såg de första maskorna ta form och jag förstod var på sjalen jag befann mig och att jag också såg att den formades enligt de bilder jag sett. Jag förstår verkligen att den inom stickblogsvärlden blivit en favorit. Grundmönstret måste ju gå att anpassa och göra till sitt eget allt eftersom.

Jag stickar med stickor nr 4 och garnet Malabrigo Lace i nyansen Amoroso 157.

Jag har nu varit hemma några dagar och samlat energi och haft massor av tid att låta tankarna flyga lite som de själva vill. Rätt ofta kommer min farmor Thea inflygande. Jag är ganska övertygad om att hennes gener spökar lite här och där i mig.

Under sin levnad så provade hon de flesta handarbetsgenrer. Givetvis sydde hon både sina och barnens kläder och jag har några hattar som hon gjorde åt sig själv. Utöver sömnaden så höll hon på med vävning, virkning, stickning, frivoliteter, porslinsmålning, batik, drejning. Ja, jag vet nog egentligen inget som hon inte hållit på med.



Farmor Thea gav sig även in på mer praktiska grejor. Ibland lite väl handfast, om man skall vara helt ärlig. Jag fick en skänk av henne på 70-talet och ville inte ha kvar den grönblåa nyans som den var målad i. Jag slet och slet med att få bort färgen. Slipmaskinspapper efter slipmaskinspapper gick åt. Frågade henne till sist vad den var målad med och då berättade hon att det var hennes egenblandade linoljefärg. Hon hade nog först målat köksluckorna i sommarstugan (ett gammalt torp) och fått färg över och varför använda resterna och fixa till skänken?

När jag nu sitter här och får alla möjliga vilda idéer i huvudet, visst är det då du, Farmor, som far runt?