Vantsuccé

Sönernas vantar blev succé!

Yngste sonen kom hem igår och undrade om jag kunde ta upp beställningar. Han hade flera kompisar som ville ha likadana. Ooops! Här gick man och undrade om dom var ok eller om vantarna riskerade att bli den här typen av hemmaproducerade julklappar som egentligen inte skulle prackas på någon mottagare över huvud taget och så blev det tvärtom. Han var uppriktigt stolt över sina vantar som mamsen virkar.

Vantarna virkades med 3mm virknål och över 54m och tummen gjordes över 10m (plus 10m som jag lade upp). I övrigt har jag gått helt och hållet på avritade händer och lite avstämning emellanåt gentemot makens. Opalgarnet verkade redan från början vara lite av en bristvara så jag valde att göra relativt korta vantar i Opal för att på slutet virka på en helsvart kant högst upp. Som en extra knorr så satte jag en liten "fnurra" i svart.

Äldste sonen var också förtjust i sina. Han fick ju dom som var gjorda i det gamla Bergå-garnet. Faktum är att det blev riktigt snyggt melerat med både brunt och blått garn. De här blev lite tjockare och jag fick använda virknål nr 3,5. Tror jag lade upp ca 44m och gjorde tummen över 9m (plus 9m som jag lade upp).


Funderade ett tag på att dekorera dem med någon slinga eller enkelt broderi men lugnade mig och insåg att de säkert skulle falla mer i smaken odekorerade. När vi skulle ta foto så var O´s första idé att hålla i en ölburk med vantarna men av omtanke om mammas blogg så blev det till sist en kaffekopp som omfamnades. Man blir ju nästan rörd till tårar, eller hur?

Min mormorssjal har också blivit klar. Jag fick inte ens 3g kvar av det svarta garnet. Snacka om tur. Kände att jag kom in i det där helt ologiska beteendet att om man virkar fortare så varar garnet längre. Kände mig riktigt stressad den siste lilla biten på ytterkanten.

Min ursprungliga tanke var att detta skulle bli en sjal som passar till en riktigt sliten jeansjacka. Den tanken lever fortfarande. Enda problemet är att jag inte ägen någon sliten jeansjacka. Jag få väl helt enkelt leta i en secondhandaffär och återkomma med ett foto då.

I övrigt har julen präglats av att jag fått ännu en i raden av förkylningar. Maken säger att han inte kan förstå hur jag kan hitta alla virus eller baciller när jag ändå bara är hemma och är mer eller mindre isolerad. Men någonstans gömmer sig det här marodörerna och när jag är lite avslappnad och tror att jag snart är tillbaka på benen så hoppas de fram och slår till med full kraft. Jag hatar dem!!