Anna Dip Dye Cardigan

Har nog aldrig stickat så lite under en semester som under denna sommarens. Värmen bidrog definitivt men även barnbarn och bygge. För drygt tre veckor sedan kom jag i alla fall igång med min kofta Anna. Design är av Katrine Hannibal och mönstret finns i Yndlingsstik 3 eller som lösmönster på Ravelry. Jag stickade med orginalgarn dvs Isager Spinni och orginalfärger. Tog stickor 3,75mm.

Jag har stickat efter storlek L och följde mönstret i princip hela oket. Förlängde rundstickan, testade och kom fram till att jag kunde skippa sista ökningen. Gjorde någon liten korrigering av maskantalet och fortsatte efter stl M. 

Detaljer kan störa mig om jag inte får till dem som jag vill och efter att ha tittat på den avigvända slätstickningen och de synliga ökningarna på oket så bestämde jag mig för att ha rätan utåt. Så sjukt typiskt mig....

Koftan har ökningar i sidorna på bålen och jag bestämde mig strax för nästa ändring. Jag ville framhäva A-formen genom att göra koftan lite kort och genom att inte sticka någon nederkant i rätstickning.

När jag tyckte den var lagom lång bytte jag till enkelt garn och stickade en invikningskant nederst.

Steeken (klippmaskorna) var stickade enligt orginalmönstret och jag satt ett helt stickcafé och fibblade med en virkning för att säkra garnet. När jag dagen efter satte saxen i stickningen så kom jag på att jag virkat på fel sida om stickningen. Jag skulle ju ha invikningen med aviga maskor synliga och jag hade virkat som man vanligtvis gör på steek och då viker sig stickningen naturligt fint med rätan utåt. Gör om gör rätt. Erkänner att det var lite pilligt att virka klippkant från avigan men det gick utan större problem.

För att få klippkanten att ligga fint invikt när jag sydde så tråcklade jag in den mot baksidan.

Orginalmönstret på Anna har rätstickning i nerkant på ärmarna. Jag ändrade det till resårstickning med 1vriden räta och 1 avig. Det blev lyckat.

Tog samma resår upptill men bytte till 3,5mm sticka. Avmaskade med elastisk avmaskning.

Nu återstår bara knappar. Tror det blir en tät rad eller blir det bara några överst. Den som lever får se:)

Positiv överraskning

Det här garnet är en riktig överraskning! Det har legat lite anonymt i hyllan under våren och nu äntligen kom vi så långt att vi stickade upp av det.

Lite svårt att få rätt färgåtergivning, men denna bild är bra)

Redan när Eva kom in och stämde av så såg jag att det var en riktig höjdare och det bekräftades av att Eva sa att det var mycket trevligt att sticka i . Nu när jag monterat så är känslan den samma. Kul!

När nystanet ligger i hyllan och när man känner på det så är garnet lite sladdrigt. Man nästan befarar att det ska bli helt utan struktur hur man än stickar i det.

Garnet 365 Cotone ingår i en serie på tre olika bomullsbaserade garner som Lana Grossa lanserade i våras. Tanken är att det ska finnas mjuka sköna garner som lämpar sig för hela året.

Tyvärr måste jag säga att mönsterhäftet som kom samtidigt som garnerna, inte direkt föll mig i smaken. Egentligen hittade jag bara två modeller om var bra. Nu hoppas jag innerligt att höstens magasin innehåller bättre och mer skandinaviskt moderiktiga modeller.

Vår kofta är faktiskt stickad efter ett mönster ur vårens häfte. Det är en enkel modell med trevlig yta. Det är två olika strukturer, en på ärmarna och en annan på bålen. Vi har följt beskrivningen helt och hållet. Eva hittade en liten 4:a som fallit bort, men det var också allt. Man stickade fram- och bakstycken och sedan sattes de ihop och därefter stickades kragen. Kvar var att sy axelsömmar, montera en ärmkulle som passade perfekt i ärmhålet och till sist ärm- och sidsömmar.

Min är klar

Denna koftan har jag spanat på sedan Lana Grossas magasin kom ut. Och för ett par veckor sedan hade jag en kund som också fastnade för den men som var lite orolig för virkningen. Innan jag visste ordet av hade jag uttalat orden " Jag skall precis börja på en sådan och jag kan börja med framstyckena så om du mot förmodan får problem så kan du titta på min". Oooops! Hur mycket tänkte jag på julskyltning i det uttalandet? Inte många millisekunder, ren och skär ryggmärgsreflex.

Nu är den klar. Och det var jätterolig virkning, supermysigt garn och en fröjd att sticka.