Tvåändstrassel

Vilken kväll! Sjutton kunskapstörstande stickerskor på tvåändskurs. De ni! Fullt ös hela tiden kan man konstatera. Knappt tid med kaffepaus ens en gång.....
För att hinna se resultat efter en kurskväll så stickade vi Malins mönster Halvar med dubbel finull. Då händer det något och man känner att man åstadkommit något efter en kväll. Inte blir det sämre av att hon gjort matchande mössmönster Helm och vantmönster Elon. Då kan ju muddarna kan hamna i ett fint set med flera tvåändsstickade alster.

Tack alla för en mysig kväll!

Bakom kulisserna

Här är då äntligen resultatet av Mia Karlssons, Knitbag, och mitt hemliga projekt för en tidigare ej namngiven veckotidning.

Allt startade tidigt i våras. Mia och jag bollade idéer, skissade och plockade med färger. Vi stickade färgprover, förkastade resultat och började om. Vi stickade fel, blev inte helt nöjda med formen och stickade om. Vi stickade ärmar, var inte 100% nöjda och stickade om. Vi skissade mer och designade om. Det fotograferades i omgångar. Vackraste händerna höll i saxen när klippmomentet filmades och fotograferades. Vi skrev mönster, räknade storlekar, kontrolläste och korrekturläste.

Till sist var dock vår kofta Orchidéa klar.  Både min bruna och Mias gråa överlämnades och efter någon vecka fick vi se de första resultaten av fotograferingen. Fotograf Ulla Alderin hade tillsammans med Malin Carlsson som är redaktör på Allers, åstadkommit underbara foto i en miljö som är så typiskt Helsingborgsk. Bilderna är nämligen tagna mitt i vårt fantastiska Fredriksdals fridluftsmuseum.

Fotosekvensen med spontana bilder tagna lite i flykten är underbara.

Men stickning är så fantastiskt, man vill ju bara börja på nästa projekt och Mia och jag drömmer redan om att påbörja något nytt gemensamt.

Fäääärdig!

Min bolero Fritt etter Setesdal är klar. Broderivåndorna pågick ett tag och slutligen kom jag fram till att jag inte var en blomtjej. Det blev något annat istället....

Det lilla hjärtat i nacken blev ersättningen för min hjärtesjal som aldrig blev stickad i vintras. Det här hjärtat tillägnas mamma.

Mitt sommarlov med och utan bolero

Ibland hamnar man mitt i något man inte riktigt förstod hur stort det skulle bli. Aldrig trodde jag tex att vi skulle bli nitton (!!) personer som gav oss på att sticka den så omskrivna boleron Fritt etter Setesdal.
Och inte kan man vara med och dra igång en KAL och sedan  fega själv, eller hur?

Trodde att jag trots allt skulle få en del stickat under semestern men faktum är att det myckna hantverket gjorde att jag var tämligen öm i händerna om kvällarna. Ett tag trodde jag tom att jag farit fram lite väl häftigt och att jag skulle bli tvingad till en längre stickpaus pga av värken.

Nu gick det tack och lov inte så illa utan jag har hunnit en del. Även om jag rivit upp för att jag missat någon mönsterrad här och där så är jag nu så långt kommen att det är dags att klippa upp steeken. Just detta momentet är jag inte så orolig för. Jag är mer orolig för att se resultatet i storlek. Jag har nämligen stickat ärmarna rejält smalare nertill och sedan ökat till ungfär stl L upptill. Själva bålen var tänkt att göras i stl M men när jag kom upp till ärmhålorna och började räkna maskor så insåg jag att jag lagt upp till stl S!!! Ingen chans att jag skulle riva upp i det läget. Sedan har jag kört med steek hela vägen upp och dessutom stickat in de isatta ärmarna helt enligt Elisabeth Zimmermans modell. Malin har gett oss en fusklapp med hur hon gjorde. Ikväll är tiden inne. Då sätter jag saxen i stickningen.

Vilket var då det tunga krävande arbetet som jag sysselsatt mig med under semestern? Jo, torpet som pappa har blev till 90% målat förrförra året. De 10% som inte blev målade var ovanför och under altantaket. I år kändes det som om gränsen var nådd. Vi var bara tvungna att ta tag i även de bitarna.  Och är man och rotar i gamla altaner så kan man väl lika gärna göra det ordentligt. Alltså förde målningen med sig ett rejält ombyggnation av altanen som både breddades och förlängdes. Alla semesterdagar utom en handfull innebar antingen sågande, skruvande, spikande, grävande, mätande, konstruktionstänkande eller målande. I torsdags gjordes sista arbetsinsatsen. Vi satte upp ett nät, beskar den storvuxna kaprifolen och fäste den i nätet.

Gamla trappan och rabatten har försvunnit.

Nu har vi helt plötsligt en vallgrav utan vatten.

Över en helg var vi många kockar...

Kusinsbarnbarnen kom på besök för att titta.

Pappa klipper snöret till nya altanen!

Vi utbringar en skål tillsammans med våra ovärderliga vänner som hjälpte oss jättemycket.

Första KAL'en hos Tant Thea

Malin som brukar hålla i kurser hos Tant Thea var så sugen på att sticka boleron Fritt etter Setesdal och kom in i butiken och undrade om jag inte kunde ta in Finull från Rauma som behövdes. till modellen. Jag var först tveksam men tänkte att om flera är intresserade så kan jag ta hem en testkvantitet. Sagt och gjort. Skickade ut en förfrågan i mitt nyhetsbrev och stod efter några dagar med 15 positiva svar. Lägger man då till mig själv så blev resultatet 16 stickare i en "Fritt etter Setesdals-KAL".

Superhäftigt! I torsdags på caféet var vi tre som stickade på den och två som satt och tittade med stora ögon och som skulle gå direkt hem och påbörja boleron senare på kvällen.

Vi har allihop valt att börja på en ärm och allihop gör ärmen smalare än orginalet. Fick just ett mail från

Sidsel J. Høivik som designat den, där hon tipsar om lite annorlunda formning av ärmkullen.

Malin är den som kommit längst och hennes framsteg hittar ni på ravelry - Malin.

Annars är det värmen som ligger som en lock över en på dagarna men kvällarna är ju härliga. Läste att Helsingborg var varmast i landet härom dagen. Jag lovar det kändes.

I söndagskväll njöt maken och jag av en "skrattande kyckling" med goda grönsaker och quinoa. Kycklingen blir så saftig. Man grillar den hel och har den uppträdd över en ölburk fylld med öl. Ibland får men klippa av ölburken lite för att det blir för högt. Jag vet att det finns dyra gjutjärnsattiraljer också som man kan använda men detta funkar utmärkt för oss. Kycklingen blir knaprig på ytan och alldeles, alldeles underbar. Mums!