Kan jag få största möjliga tystnad!

Nu vet jag vad jag skall önska mig av tomten! Fler timmar på dygnet! Har ni hört det förrut eller känns det igen? Igår hände det nämligen igen! Jag lärde mig något roligt som jag vill hinna testa mer framöver. Nu har det hänt två gånger på kort tid. Tvåändsstickning och krokning måste läggas till i handarbetsprojekten och ändå har jag inte fått en ända timme mer till förfogande. -Ska det va så?, hade Sverker sagt. Nej det tycker inte jag. Jag vill ha någon rättvisa här i världen. Jag vill hinna med och utvecklas. Så, Snälla Snälla tomten tänk på oss i tidsnöd.

Aldrig har en sådan tystnad utbrett sig i butiken. Det var som om bröderna Bronet hade bett om största möjliga tystnad. Vi satt som ljus och koncentrerade oss med krokningsnålen i ett stadigt tag i handen. Annika gav oss en bakgrund till krokningen och berättade lite kring tekniken men rätt snart kastade vi oss ut i det okända. Vi tränade på startvarven, enkla maskor, vävmaskor, aviga maskor, stickmaskor och bikupemönster. Utöver det så hann vi lära oss minska och öka. Vi jämförde hur ytorna såg ut beroende på garn. Jag virkade i ett tjockt bomullsgarn, Britt-Marie i ett bandgarn, Anita i ett tunt ullgarn, Catthis i ett melerat bomullsgarn, Lotta i ett mellantjockt ullgarn. Krokningen blev helt olika beroende på garn och nålstorlek. Intressant att se.

Vi räknade maskor och det lät som börskurserna runt om i världen, för maskantalet gick upp och ner som en börskurva. Jag var länge tradig och läg på oförändrat maskantal men tog mig på slutet och tappade bort två maskor under mitt bikupemönster. Skönt att komma med i klubben liksom.

Fotografen var slarvig igår... och Annika kom inte med på bild. Ber om ursäkt!