Ännu mer nytt i butiken

När jag skrev förra inlägget så tyckte jag att jag fick med allt men ganska snart insåg jag att jag missade min senaste beställning.

När jag startade Tant Thea hade jag några garner från Fyberspates men sedan köpte jag inte från dem på några år. Det är Jeni Hewlett som startade företaget 2005. Hon började som designer och indie dyer (garnfärgare i liten skala) när det inte var så lätt att få tag på handfärgat garn i Storbritanien. 

Jeni älskar starka positiva färger och men ganska snart klarade hon inte längre av att färga själv i sin studio. Nästa steg blev att skapa sitt eget garn Scrumptious och att få det gjort i Sydamerika. Färgpaletten hade Jeni skapat hemma och på plats i Peru gällde det att få fram samma fina färger.

Det senaste tillskottet bland Fyberspates garner är samarbetet med Rachel Coopey som resulterade i hennes sockgarn Coop Knits. Tvärtemot Jenis inarbetade färgskalor så ville Rachel ha en subtil dämpad färgskala till sitt sockgarn. Och hur det gick vet flera av oss. Socks Yeah blev en hit! Jag har sålt det under en tid och nu i senaste leveransen har jag fyllt på med de nyaste färgerna som lanserats. Det är ett ljuvligt sockgarn och passar även underbart bra till sjalar och om någon vågar så blir det jättefint i babyfiltar och även tröjor. Garnet har så fint fall och fin yta när det är uppstickat.

Men vilken är då nyheten? Jo jag har tagit in Vivacious 4ply. Jag har tidigare haft Malabrigo sock och under en tid kunde jag plocka lite av de extra hekto som kom till Sverige vid varje leverans. För mig som ofta tar snabba beslut så passar inte den långa framförhållningen som man måste ha om man vill sälja Malabrigo. Med Fyberspates så beställer jag när jag vill och får garnet några dagar senare. Med Malagrigo sock så sker beställning vid några tillfällen om året och sedan får man vänta och se.
Jag älskar garner med varierad styrka i infärgningen och det har jag älskat med Malabrigo sock men det finns även i Vivacious så jag tror helt enkelt att detta är ett bra val. Färgpaletten är helt enkelt ljuvlig i Vivacious 4ply.

Kampen övergick i kärlek

Min Shale är klar! Nä nu ljuger jag lite för det finns ett par trådar som skall fästas men all stickning är klar. Jag vet att Queen Mudd inte blockade sin, men jag kände att en liten lätt blockning skulle vara helt på sin plats. Sjalen "Shale" var nämligen så bubblig att jag tyckte att man missade det häftiga i den. Inser nu när jag gjort länken till Queen Mudd att våra sjalar blev ganska lika. Hade inte en tanke på det innan. Tur vi inte skall svassa runt i dessa samtidigt...

Jag har ju blandat två lite olika tjocka garner och det behövdes slätas ut en aning. Mina melerade partier är Fyberspates Nef Lace (med 1200m/100g) i en lilagrön-nyans som Jenny färgade in till mig efter en kundreklamation. Kunden tyckte sedan att nystanet gick för mycket i lila och vips försvann nystanet i min "reserverat"-kasse för uppstickning. Den mörka lila randen är i kamull från östgöta ullspinneri och den har 600m/100g. Detta gjorde att de mörka ränderna är lite kraftigare än de ljusa breda partierna men det gör inget alls.

Hurdan hjärna skall man ha för att komma på ett så roligt och enkelt mönster? Helt klart är att min ingenjörshjärna fattas några loopar av den kreativiteten och sedan har den nog fått några loopar för mycket av struktur och ordning. Tänk ändå vad ett enkelt mönster kan blir vackert. Denna sjal gav definitivt mer "vill ha boken"-känsla. Jag måste beställa boken på något sätt!

Måste!

Resesällskap - på nåder

Nu har vi landat hemma efter nästan tre veckor på resande fot. Ett visst lugn börjar infinna sig och som på beställning börja hjärnan bearbeta uppslag och tankar inför hösten. I natt var jag bara tvungen att gå upp och rita ett par idéer på ett papper för jag märkte att jag var så koncentrerad på att inte glömma bort dem att det var stört omöjligt att somna. Nu idag så låg en skiss på en kofta, ett par muddar och en halsvärmare på skrivbordet. Spännande!

Under vår semester så har jag haft ett resesällskap som inte alltid och helt klart väldigt ofta, inte gjort mig speciellt lycklig. Nu menar jag inte min man för vi har kamperat fruktansvärt bra ihop trots att en stor del av semestern har tillbringats i temperaturer då jag inte alltid stortrivs utan helst vill stanna inne med en AC igång. Jag syftar istället på min Shale. Modellen bygger på att man stickar solfjädrar som blir vidare och vidare, dvs vågorna i sjalen blir större och större. Allt startade fridfullt på flyget till NY. Jag hade absolut ingen flygskräck utan var grymt fokuserat på min stickning. I NY blev det minimalt stickat för det var alldeles för varmt och fuktigt. Jag verkligen längtade men det funkade helt enkelt inte med det supertunna garnet och värmen. Senaste veckan har dock varit en pina. Vi har varit i mina föräldrars sommarstuga med vänner och varje gång jag tagit i stickningen så har väninnan K försiktigt frågat om allt ser bra ut. Anledningen är att hon allt för ofta hört mig muttra och stånka då jag rivit upp.

En dag tog det priset. Jag hittade ett fel flera varv ner vid tretiden på dagen. Klockan tio på kvällen (hade väl i och för sig inte stickat hela tiden) så kunde jag äntligen säga att jag var längre kommen på stickningen än vad jag var när jag började på dagen.

Efter det totala sammanbrottet har det gått bra. Man kan då undra vad som är annorlunda nu eftersom det går bra helt plötsligt. Jo jag petade in mina brandgula markeringstrådar som sitter mitt i varje solfjäder. Nu har jag en möjlighet att hela tiden snabbt kontrollera att mina omtag är rätt i antal och att de ligger rätt i förhållande till tidigare omtag. Tänk att det skulle ta så lång tid att komma fram till denna enkla hjälp.

Både maken och K föreslog vid flera tillfällen att jag skulle lägga undan stickningen. Rent av riva upp den och börja på något annat. Befängt! Problem är till för att övervinnas och jag tillhör den del av befolkningen som är otroligt tävlingsinriktad (har tom vunnit urlöjliga tävlingar på Tupperware-partyn!) och skulle givetvis aldrig anse mig besegrad av ett stickmönster. Aldrig!

Igår kom vi ut

Igår hade vi det sista stickcafét innan min ledighet. Och eftersom sommarvärmen håller i sig så bestämde vi oss för att släpa ut bord och stolar på innergården och sitta där ute i stället. Så skönt det var. Enda nackdelen egentligen var nog mitt spring mellan butik och café. In och hämta, in och kolla osv. Riktigt roligt att vi igår hade lite nykomlingar igen! Jag blir så glad varje gång någon ny hittar hit.

De stunder jag satt ner i går så kom jag i alla fall så långt att mina 458 maskor (provisional cast on) är gjorda. Jag har ju bestämt mig för att det blir en Shale ur The Fine Line. Bara uppläggningen tar tid och jag är glad att det blev gjort innan avresa på semester. För trots allt så kräver det lite koncentration och lite pilligt är det. Siktar på att hinna starta mönsterpartiet ikväll och sedan blir det stickor i händerna, poddade sommarprogram i öronen framöver.

Garnkombinationen känns klockren. Nystanen är underbara tillsammans.