Vilka små typer

Ännu fler underbara små pysslingar har visat sig. Senaste besöket var av Bävern Evy. Hon har inte fått så stora tänder än men man får vakta på stolsben och annat som är gott att gnaga på.

Som sällskap hade hon med sig sin sköldpaddskompis Tilda. Tilda är lugnet självt och har mycket bra inverkan på Evy. De två är ett radarpar.

Små besökare

Titta vilka underbara små besökare jag har fått i butiken. Mimi har virkat dem i bomullsgarnet Limone och efter mönster ur Mias bok " Virka Amigurumi".

Först kom lilla Musen Uma

Och då blev Mimi helt betagen och kunde inte sluta där för visst behöver möss också kompisar. Lite senare var hon klar med råttan Tao

Och nu var inte Uma ensam längre.

Nu går rycktet att fler kompisar är på väg.

Igår kom vi ut

Igår hade vi det sista stickcafét innan min ledighet. Och eftersom sommarvärmen håller i sig så bestämde vi oss för att släpa ut bord och stolar på innergården och sitta där ute i stället. Så skönt det var. Enda nackdelen egentligen var nog mitt spring mellan butik och café. In och hämta, in och kolla osv. Riktigt roligt att vi igår hade lite nykomlingar igen! Jag blir så glad varje gång någon ny hittar hit.

De stunder jag satt ner i går så kom jag i alla fall så långt att mina 458 maskor (provisional cast on) är gjorda. Jag har ju bestämt mig för att det blir en Shale ur The Fine Line. Bara uppläggningen tar tid och jag är glad att det blev gjort innan avresa på semester. För trots allt så kräver det lite koncentration och lite pilligt är det. Siktar på att hinna starta mönsterpartiet ikväll och sedan blir det stickor i händerna, poddade sommarprogram i öronen framöver.

Garnkombinationen känns klockren. Nystanen är underbara tillsammans.

Titta så snyggt!

Innan jag stack iväg till butiken idag så slängde jag ett getöga (märkligt uttryck) på facebook. Väninnan S hade då gjort en uppdatering och skrivit "bara montering kvar" och då förstod jag att hennes Moonstone i Silk Blend var klar. Wow! Lite facebook-kontakt gjorde att S kom ner och visade sin fina kofta. Egentligen är kofta ett för slarvigt begrepp. Låter som ett lite oformligt plagg och det är verkligen inte denna skapelse.

Titta så vacker den blev och knapparna som S hittade hos oss, var ju så perfekta.

Själv är stickerskan helnöjd och hoppas på några svala semesterdagar så att det kan bli dags för invigning.

Själv så orkar jag inte sticka eller virka så mycket. Tycker liksom att stickorna klibbar fast i händerna och kommer inte igång förrän klockan är för mycket. Jag har dock virkat en del på min linsjal med kärleksknutar. Igår kände jag att jag gjort öglorna mindre nu på slutet och beslöt mig för att riva upp en bit. Idag när jag skulle fotografera så tog jag beslutet att riva upp ytterligare lite. Bara misstanken om att öglorna kanske var lite mindre gör att jag vet att jag hela tiden framöver kommer att ha känslan av att jag borde rivit upp och så vill jag inte ha det. Därav garntrasslet på bilden.

Har funderat massor på vad som skall få bli min semesterstickning. Jag tror det blir en sjal. Kanske härmar jag Queen Mudd och stickar en Shale

Min sjal kommer i så fall blir en kombination av Violett pälsull från Östergötlands Ullspinneri och en fantastisk härva från Fyberspates i lila/grön/turkos. Bara det inte blir för svettigt att sticka i värmen.

Titta så snyggt!

Vatten!

Denna värme är helt otrolig. I butiken finns inget bra sätt att vädra ur och jag står här säkert i 28 graders värme. Ibland öppnar jag bakdörren ut till trapphuset i ett försök att få tvärdrag. Ibland drar jag igång ventilationen för att åtminstone köra runt luften, men på temperaturen märks det inte möjligen på elräkningen.

Idag kom Gunnel inmed en härligt värmande omlottkofta som hon stickat åt mig. Jag var bara tvungen att prova den. Den satt som en smäck även om man givetvis kunde haft ett snyggare linne under. Jag vet att det kommer svalare dagar och då kommer koftan att komma till sin rätt. Garnet är Rheuma Thermal Wolle och känslan och utseendet är fantastiskt.

Snart kommer maken och räddar mig från butiken. Då cyklar vi till standen och om jag håller vad jag lovat så skall jag bada idag. Men om det är för kallt i vattnet så gör jag som igårkväll. Då doppar jag fötterna och är lika glad för det.

Trevlig publicitet

I måndags hade jag jättetrevligt besök av Miriam Tegels. Ni som läst bloggen och hemsidan, vet att hon innehar Guiness world record i speed knitting. Vi som träffade henne på stickcafét fick dessutom veta att hon låg i hårdträning sex veckor innen hon gjorde sitt rekordförsök och att hela tillställningen är oerhört standardiserad. 1min, stickor 4mm och ett speciellt garn. Miriam gjorde 118m på 1min! Jag har inte testat själv men hon säger att hon stickar ungefär dubbelt så fort som en normalstickare.



Så i måndagskväll var butiken full stickerskor och virkerskor. Miriam pratade lite och visade hur hon stickar. Kanske var det lite synd att hon höll på med strumpor, vi hade antagligen sett mer av hennes snabbhet om hon stickat på ett större stycke. Klart var i alla fall det att man knappast hinner med att se hennes rörelser när hon kommer igång.

HD hade lovat att bevaka det men i måndags eftermiddag så ringde man och beklagade men tyvärr hade man inga reportrar eller fotografer lediga. Gissa varför. Jo, HIF, BOIS och Ängelholms FF spelade hemmamatcher och dessutom var John Fogerty på Sofiero. I det sällskapet vägde vi lätt, på Tant Thea.

Skam den som ger sig tänkte jag. Kan ni inte fixa fotograf och reporter imorgon? undrade jag. Jodå, klockan nio kan vi skicka en reporter med en kamera, sa nyhetschefen på HD. Miriam var underbart tillmötesgående och lovade komma till butiken på tisdagsmorgonen.



Miriam kom punktligt till affären men sedan fick vi vänta en stund innan reportern kom. Jag hann faktiskt bli lite orolig att vi blivit bortprioriterade igen. Tio över nio steg Kenny Lindkvist över tröskeln till Tant Thea. Gissar att det var hans högsta önskan att få skriva om stickning. Kändes lite trevande under intervjun och efteråt var jag lite orolig om han fått ihop allt. Jag kan väl erkänna att jag drog en lättnadens suck när jag läste reportaget. Det var trots allt inte så mycket som blev fel. Jag fick namnet Kerstin en gång, han kallade butiken en stickaffär och stickcafé (kanske inte vad jag kallar den) och någon mer smågrej, men på det hela taget är jag jättenöjd med publiciteten. Jag har idag redan haft flera kunder som nämnt artikeln. Gratis reklam är inte helt fel i dessa tider.

Idag fick jag återigen besök av Miriam. Vi hade en jättetrevlig stickstund tillsammans innan hon handlade lite Kalinka och gjorde sig redo att åka hem till Holland. Tänk vad Ravelry kan bidra med mycket, både mönster och kontakter.