Dagen har fyllts med skinkgriljering, sillinläggning och julgranspyssel och nu är vi redo för julen.
Som jag erkände på Tantkoftans blogg så har jag en last gällande julgransprydnader. Men i jultid så övergår den från att vara en last till att bli en upplevelse. Hur kan detta hänga ihop, undrar ni kanske. Jo, jag började för många år sedan att leta julprydnader när jag var på resa. En av de första var en spårvagn köpt i San Fransisco men den har följts av många både naturliga och onaturliga julgransprydnader.
Den näst senaste inköptes i Verbier i vintras och är en virkad boll som jag satt rött snöre i. Knäpp eller hur? Men passar ack så bra eftersom maken bröt benet andra dagen i backen och bollen utstrålar lite sjukhusdesign.
En av de jag gillar mest är dock den här mörkhyade ängeln som är köpt i Kwazulu Natal i Sydafrika. Varför är det självklart att änglar skall vara vithyade och blonda? Ibland måste man vara beredd att tänka utanför sina invanda banor.
Varje år så blir det minnen som poppar upp efterhand som grejorna hängs upp. Och man gläds åt alla upplevelser man har fått vara med om. Vilken gåva det är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar