Kompetensutveckling

Det är en sak att konceptuellt eller teoretiskt förstå en sak och en annan att praktiskt kunna utföra eller behärska en sak. Eller hur? Ibland är jag bara tvungen att bevisa för mig själv att jag fattat och att jag grejar att göra saker och sedan är de ur världen. Ibland blir bekantskapen med det nya en häftig upplevelse och den biter sig fast.

Igår var jag på kompetensutveckling av mig själv. Tvåändstickning stod på schemat hos Hemslöjdsgillet i Helsingborg. Visst har jag förstått vad det är och hur man gör men aldrig testat.

Kvällen blev en mycket exclusiv privatlektion för mig och Malin. Åsa Stentoft, hemslöjdskonsulent, var instruktör och lotsade oss igenom teori och praktik. Malin var lite obstinat (i alla fall enligt henne själv) och hade nonschalerat att man skulle ha strumpstickor och tog helt sonika sin rundsticka för att köra tvåändstickat på magic loop. 

Åsas vana händer

 Mitt underverk

Så kul det var! Kunde inte motstå att köpa lite Wåhlberggarn (Z-tvinnat) för att göra riktiga muddar hemma. Petrol och grönt. Vinrött och brungrå. Kan nog bli snyggt.

 Mitt mål

Äldste sonen ringde igår och var överlycklig över att tröjan var klar och att den äntligen nått fram till Linköping. Det värmde verkligen ett modershjärta. Blev till slut riktigt nöjd med detaljerna. Randningen i muddar hamnade perfekt vid knäppning. Den dubbla knappslån och invikta kragen gav ett propert intryck. Bäst av allt var nog att den blev som O tänkt sig. Han valde garn och modell och bad om att få en kofta istället för en tröja. Orginalet såg ut så här.

Tant Thea har också ett nytt mönster på en axelvärmare i Lappland. Blev riktigt nöjd med modellen och med flätan som är lika snygg när man viker ner kragen som när den syns bara från rätan. Garnet var så mjukt och härligt att sticka i. Hade i och för sig siktat på att sticka i det rosa/röda men familjeomröstningen avgjorde. Jag passade helt enkelt bäst i den grön/lila färgställningen.

Nu lämnar jag tangenterna och återgår till koftan i Rowans Cocoon. Den är snart klar :)

En maratonvecka

Denna veckan har varit ett enda långt maratonlopp. Det började lugnt i måndags. Allt rullade på men under dagen blev jag mer och mer irriterad på de garnlådor som vi hade bakom disken. Det var så illa att jag tom börjat sälja direkt ur lådorna. Så kan man ju helt enkelt inte ha det. Bestämde därför med Catthis om att vi skulle träffas kl 09 på tisdagen för att påbörja vår stora omflyttning av allt garn.

Tisdag morgon kom och vi plockade fram skissen som funnits i några veckor och efter ett par minuters diskussion gick vi lös på bortre hörnan i butiken. Innan butiken öppnade kl 11 hade hörnan blivit en Rowanhörna där även grövre garner fick plats. Vid lunch hade vi omvandlat delar av bomullsgarnshyllan rakt innanför dörren till en hylla med spännande udda garner. När jag stängde butiken kl 18 ringde jag till maken och "frågade om lov" att få stanna kvar och göra färdigt allt.

Sagt och gjort. Klockan 20.30 var sista nystanet flyttat. Av de 125 kvadrater som finns i våra expedithyllor så hade vi flyttat om 115! I varje kvadrat har vi mellan 40 och 60 nystan. Detta innebär att i runda slängar hade 6000 nystan bytt plats! Inte undra på att knäna var ömma och knogarna slitna i onsdags.

Överst på hyllan och hängande nederst på väggen syns Manos Maxima. Jättemysigt garn i häftiga färgställningar.

Onsdagsmorgonen inleddes med ett samtal från Lokaltidningen. De höll på med att skriva en artikel om stickning och undrade om de fick komma och ta några bilder. Vilken tur att jag fönat håret på morgonen och hunnit få på lite mascara. Det blev en stunds stickprat och fotograferande. Berättade om On line stickcafét på Facebook och lite annat smått och gott. Hoppas artikeln blir bra!

På kvällen var det så dags för andra delen av sockstickningskursen. Det var en kamp med timglashälar och vi letade kragar kring maskor och lyfte kragar. När kvällen var över fanns det 10 nya fräscha hälar på stickorna. Själv hade jag snabbproducerat en grov socka eftersom min egen sockstickning, som jag kämpade med under bilresan i helgen, gömt sig och absolut inte ville titta fram. Efteråt var det inte helt fel att ha en tydlig demostrumpa där maskorna inte var så små utan rätt tydliga att se.

Torsdagen kom och då anlände 3 stora lådor med 30kg grovt ullgarn plus 1 låda ECO-alpaca plus 1 låda annat garn. Vi som precis lyckats få allt annat på plats. Det grova garnet skulle dock inte ha plats i hyllorna utan i en stor korg på golvet och med lite god vilja så frigjorde vi en korg som haft Dropsgarn och mycket kunde stuvas ner i den. På torsdagen kom även Gunnel in. Hon var klar med ponchon i Silenzio. Den blev så läcker! De beiga/bruna tonerna lugnade ner intrycket och de bredare ränderna ändrade utseendet från plottrigt till raffinerat. Mönster kommer att finnas i mitten av veckan.

Min plan var att unna mig en lugn fredag eftermiddag. Först visade det sig att Catthis köpt god fredagsfika som en belöning till oss efter allt vi fixat i veckan. Men efter fikan var det lögn i helsike att komma ifrån. Så fort jag tog sats så hade vi fullt av kunder i butiken och då är det ju alldeles för kul för att gå hem. Vi log glatt och njöt av situationen.

Lillsemester

Catthis tog hand om lördagen och maken och jag åkte upp till mina föräldrars sommarstuga för att stänga den inför vinterna. Pappa, snart 84år, hade gjort en lång komihåglista till oss.

• Plocka äpplena

• Ta rätt på de avverkade träden och lägg i carporten

•  Täta skorstenen inför vintern

Njut - och det gjorde vi med 10kg svamp. Trattkantareller, taggsvampar och kantareller samt två fantastiska stolta fjällskivlingar.

O's tröja är i princip klar men jag glömde knapparna hemma. Han gillade den skarpt och nu får den åka med posten upp till Linköping i veckan.

I bilen blev det mest sockstickning. Måste ju vara framme vid hälarna då vi har 2:a delen av kursen på onsdag. Då skall vi ju lära ut hälstickningen och trist vore det ju om jag inte själv hade hunnit sticka fötterna. Lagom till Örkelljunga var jag klar och kunde lägga undan stickningen.

Radikal arbetsmiljö förbättring

Hela helgen har jag besvärats av ont i höger handled och eftersom jag inte tycker att jag fått ihop så långa och så många stunder med stickning så letade jag en annan anledning till smärtan. Kunde det vara påfyllning av garn i hyllor? Nej, det trodde jag inte. Cyklingen till jobbet då? Nej, inga konstiga styrtag där heller. Men vad kunde det då vara?

Jo, lyftandet av våra mappar med de mönster vi har till försäljning! Dessa mappar har stått under disken. Förvisso snyggt och prydligt men långt ner. Det är tidskriftsmappar, så det finns liksom inget att greppa tag i. Dessa mappar är man inne och rotar i flera gånger om dagen. Lyfter upp dem på disken. Plockar ur en mönsterbok, sätter ner den igen. Letar för en annan kunds räkning och upptäcker att man lyft upp fel mapp. Ner igen och upp med en annan.

När Catthis kom och hämtade växelkassan igår morse så nämnde jag min misstanke för henne. 30 min senare fick jag följande SMS " Mappar, dator, skrivare fixat!". När jag kom ner såg jag hur bra det blivit. Alla våra mappar står nu uppe på bänken bakom draperiet. Man kan bara dra mappen mot sig och titta ner i den efter ett mönster. Dator fick placeras vinkelrätt mot väggen men det funkar utmärkt och vår nya underbara skrivare hamnade närmre kassan. Varför har vi inte gjort det här tidigare? Snacka om förbättring av arbetsmiljön.

UPS var inne härom dagen. Det är inte ofta de kommer men när de kommer så vet jag att det är garn från Artesano och i detta fallet Manos Lace. Fyra underbara färger! Två nystan försvann samma stund som de packades upp och håller nu på att omvandlas till en vacker sjal i rostfärger.

 Snart kommer också Manos Maxima in. Det skulle börja skeppas ut den 16 september och jag bara längar till att få se och ta på det garnet.

Vår utförsäljning av Drops går lysande. Fortfarande kan man hitta nyanser som räcker till en hel tröja av alpacka, delight och lin men det börjar tunna ut och nästa vecka tror jag alla utrymmen kommer att behövas för då kommer nog massor av färger i Rowans Pure Wool.

Hur gick det så med sonens tröja igår? Jo allt monterades. Alla trådar fästa och kvar är endast att fästa knappslåarna (?). Nu måste jag bara blocka den för just nu är den storlek XL för dam och han tar storlek M för män. Fattar inte riktigt för jag har följt masktäthet och alla mått och stickat efter L för män. Hoppas att det löser sig med lite väta och knappnålar!

Nu drar det ihop sig

Inom loppet av ett par minuter så skall jag sitta i soffan och ge mig i kast med att montera ärmar, sy in kanten på knäppslå och sy ner kanten på kragen. Båge knappslå och krage blev dubbla för att ge ett mer skräddat intryck. Ärmarna stickade jag inte heller helt efter beskrivningen. Gjorde ärmkullen lite högre för jag tyckte det såg ut som om ärmarna drogs ner en del.

När sömnaden är gjord skall lillebror få prova. Han är förvisso lite längre, är bredare om axlarna, har längre armar och är smalare om höfterna men någon fingervisning om passform kan det nog ändå ge. Nästa helg är det dags för överlämning. Då träffar vi äldste sonen med flickvän, när vi skall stänga mina föräldrars sommarstuga i Närke inför vintern.

Sockor i massor!

Igårkväll hade vi höstens första kurs hos Tant Thea. Det var elva glada stickerskor som anlände lagom till butiken stängde. Inledningsvis berättade Malin allmänt om sockstickning med rundsticka från tån och uppåt. Mycket handlade om fördelarna. För det finns många. Inte minst ifall garnmängden verkar knapp. Hellre har jag ju ett par sockor med lite korta skaft än sockor utan tå. Eller hur?

Efter inledningen visade vi uppläggning, ökningar och mätningar. Först kom den naturliga förvirringen. Snurra garnet? Sticka med dubbelt garn? Vrida runt? Hur? Men när frågetecknen hade rätats ut så utbredde sig en stor tystnad och koncentrationen var märkbar. För att inte alldeles trötta ut alla så hade vi planerat in en liten fikapaus. De flesta tillät sig att släppa stickorna och titta upp ett tag men några kunde inte släppa fokus utan fortsatte oförtrutet. Jag var på ett fantastiskt humör efter en sådan avslutning på dagen. Tack allihop för en jättetrevlig kväll!

Själv började jag på ett par sockar till min mamma och jag utfrågade alla om skostorlek eftersom hon har väsentligt mindre fötter än jag och därför ville ja ha några små nätta fötter att prova socktån på. Lite roligt hade vi när vi kom fram till att vi var flera stycken som, liksom jag själv, levde "på stor fot". Nu börjar jag förstå varför det är så tomt i skohyllorna i stl 40 när det är REA. Jag är inte den ende som berikats med den skostorleken. Tänkt det trodde jag i tonåren!

På förra stickcafét visade Ann sin underbara tröja hon stickat i bomullsbandgarnet Oh mercy me från T&K. Nu har Ann nedtecknat sitt mönster och jag skall lägga till storlek S och L. Sedan finns det att köpa i butiken. Visst är den urläcker! Bandgarnet stickat på tunnare stickor ger en så härligt stadig känsla i plagget. En favorit har anlänt!  

Dags för en radioövergång.... Det är mer som anlänt. Tant Thea har fått in M&K Gotlandsgarn.. Jättehärlig tjock ekologiskt ullgarn. Passar till vantar, mössor, tröjor. Strängt taget allt som hör ihop med kyla.

Uppbyggnadsarbetet påbörjat

Mitt symetriska sinne tillät inte att muddarna så olika ut. Troligen mer beroende på att jag inte planerat det än beroende på utseendet.

I förrgår rev jag upp och igår skulle nya mudden varit klar om inte telefonen ringt och jag i andra luren hade en person jag gått nio år i grundskolan med. Nu hamnade jag en stund framför datorn och letade telefonnummer istället för att sticka det där sista varvet och sedan maska av. Den nya mudden blir faktiskt snyggare än den första. Jag har väl helt enkelt fått känsla för trådspänningen.

Telefonsamtalet rörde en klassträff som arrangerats av ett bolag som lever på att arrangera klassträffar, men klasskamraten tog sitt klassombudsuppdrag på allvar och försökte verkligen få ihop en träff med många ur klassen. Till saken hör att jag och min käre M gick i parallellklasser på högstadiet och båda fått inbjudningar. Vi har tittat på dem och inte gjort så mycket mer. Nu igår blev jag sugen på att se alla och höra vad de gör så här i mogen ålder. Några veckor återstår till träffen men helt klart är att en opinionsmätning just nu talar för att jag anmäler mig.

Jag vill bli klar med sonens tröja för efter på listan finns flera projekt till butiken. Lappland och Gotland pockar på uppmärksamhet.

Tur jag har Gunnel! Hon har gjort en kofta i Dyed mohair från Onion och nu håller hon på med en häftig poncho i Silenzio. Det funkar så bra för vi har en dialog och hon checkar av. Ponchon hade vi en snygg plan för men efter ett par kvällarsstickning kom hon in och sa att hon inte var nöjd. Och faktum var att vår färgkombination hade fått slagsida. Det var inte harmoniskt alls. Jag fick stickningen på lån och efter ett antal förflyttningar av färger och tillägg av färger så kändes det rätt. Igår var Gunnel inne igen bara för att visa att andra designen var så mycket bättre. Nu var det helt plötsligt inte längre en barnponcho med snedfördelade färger. Nu var det en vuxenponcho på väg att bli något!

Ikväll är det huset fullt med kursdeltagare. Malin och jag håller strumpstickningskurs och nu ligger kursmaterial, stickor och garn och väntar på att klockan skall bli 18! Skall bli så kul!