torsdag 31 december 2009

Dröm blir verklighet!

Nyår närmar sig timme för timme. 2009 har innehållit många fina och bra stunder. Idag blickar jag dock mest framåt framför allt därför att jag efter en fruktansvärt tung jobbhöst bestämde mig för att förverkliga en dröm.

Den 20 februari slår dörrarna upp hos Tant Thea! Detta är namnet på min efterlängtade garnaffär som jag kommer att ha riktigt centralt i Helsingborg. Jag vill förmedla en färgupplevelese och en kreativ känsla i butiken och skall göra allt för att ni skall känna det när ni kommer. Detta har varit min dröm sedan 20 års åldern och nu är den på väg att uppfyllas.

Ni undrar säkert - Var har hon hittat det namnet? Om ni läst min blogg i höst så ser ni vem Thea var. När jag och maken bollade olika namnförslag så föreslog han att jag skulle kalla butiken för Tant Ea. Ea är mitt smeknamn som bara används av de allra allra närmaste, så ni gör bäst i att glömma det lika fort som ni läst detta. När jag smakade på förslaget så kom Tant Thea så otroligt naturligt. När jag berättade det för min 83-årige pappa så kom tårarna i ögonen på honom. Nu bara längtar han till han skall få vara med på öppningen av butiken.


Någon av de första dagarna i januari kommer jag att starta upp en Tant Thea blogg där ni kan följa mina förberedelser. Jag är just nu mitt uppe i att sätta ihop garnsortimentet och ni vet ju allihop att det finns fantastiskt mycket att välja mellan. Ni kan vara säkra på att jag hjärtans gärna tar emot förslag från er.
Alla ni som läser detta, sprid gärna ut att Helsingborg skall få en ny fräsch garnbutik. Det skulle vara att få ytterligare en dröm förverkligad.
Gott Nytt År önskar Tant Thea

måndag 28 december 2009

Vantsuccé

Sönernas vantar blev succé!

Yngste sonen kom hem igår och undrade om jag kunde ta upp beställningar. Han hade flera kompisar som ville ha likadana. Ooops! Här gick man och undrade om dom var ok eller om vantarna riskerade att bli den här typen av hemmaproducerade julklappar som egentligen inte skulle prackas på någon mottagare över huvud taget och så blev det tvärtom. Han var uppriktigt stolt över sina vantar som mamsen virkar.

Vantarna virkades med 3mm virknål och över 54m och tummen gjordes över 10m (plus 10m som jag lade upp). I övrigt har jag gått helt och hållet på avritade händer och lite avstämning emellanåt gentemot makens. Opalgarnet verkade redan från början vara lite av en bristvara så jag valde att göra relativt korta vantar i Opal för att på slutet virka på en helsvart kant högst upp. Som en extra knorr så satte jag en liten "fnurra" i svart.

Äldste sonen var också förtjust i sina. Han fick ju dom som var gjorda i det gamla Bergå-garnet. Faktum är att det blev riktigt snyggt melerat med både brunt och blått garn. De här blev lite tjockare och jag fick använda virknål nr 3,5. Tror jag lade upp ca 44m och gjorde tummen över 9m (plus 9m som jag lade upp).


Funderade ett tag på att dekorera dem med någon slinga eller enkelt broderi men lugnade mig och insåg att de säkert skulle falla mer i smaken odekorerade. När vi skulle ta foto så var O´s första idé att hålla i en ölburk med vantarna men av omtanke om mammas blogg så blev det till sist en kaffekopp som omfamnades. Man blir ju nästan rörd till tårar, eller hur?

Min mormorssjal har också blivit klar. Jag fick inte ens 3g kvar av det svarta garnet. Snacka om tur. Kände att jag kom in i det där helt ologiska beteendet att om man virkar fortare så varar garnet längre. Kände mig riktigt stressad den siste lilla biten på ytterkanten.

Min ursprungliga tanke var att detta skulle bli en sjal som passar till en riktigt sliten jeansjacka. Den tanken lever fortfarande. Enda problemet är att jag inte ägen någon sliten jeansjacka. Jag få väl helt enkelt leta i en secondhandaffär och återkomma med ett foto då.

I övrigt har julen präglats av att jag fått ännu en i raden av förkylningar. Maken säger att han inte kan förstå hur jag kan hitta alla virus eller baciller när jag ändå bara är hemma och är mer eller mindre isolerad. Men någonstans gömmer sig det här marodörerna och när jag är lite avslappnad och tror att jag snart är tillbaka på benen så hoppas de fram och slår till med full kraft. Jag hatar dem!!

onsdag 23 december 2009

Vi är redo!

Drygt två timmar försenad kom sonen hem inatt från Linköping. Tyvärr har det gått troll i hans tågresor och det är alltid något som strular.

Dagen har fyllts med skinkgriljering, sillinläggning och julgranspyssel och nu är vi redo för julen.



Som jag erkände på Tantkoftans blogg så har jag en last gällande julgransprydnader. Men i jultid så övergår den från att vara en last till att bli en upplevelse. Hur kan detta hänga ihop, undrar ni kanske. Jo, jag började för många år sedan att leta julprydnader när jag var på resa. En av de första var en spårvagn köpt i San Fransisco men den har följts av många både naturliga och onaturliga julgransprydnader.

Den näst senaste inköptes i Verbier i vintras och är en virkad boll som jag satt rött snöre i. Knäpp eller hur? Men passar ack så bra eftersom maken bröt benet andra dagen i backen och bollen utstrålar lite sjukhusdesign.

En av de jag gillar mest är dock den här mörkhyade ängeln som är köpt i Kwazulu Natal i Sydafrika. Varför är det självklart att änglar skall vara vithyade och blonda? Ibland måste man vara beredd att tänka utanför sina invanda banor.

Varje år så blir det minnen som poppar upp efterhand som grejorna hängs upp. Och man gläds åt alla upplevelser man har fått vara med om. Vilken gåva det är!

Från oss alla till er alla - En riktigt God Jul!!!

tisdag 22 december 2009

Tack, Pressbyrån!

Vilken lycka! Skulle igår in och handla tidning på Pressbyrån och till min stora lycka fanns två sticktidningar i "På köpet"-stället. Snabbt adderade jag en korsordstidning till inköpslistan och lämnade affären med en Debbie Bliss Spring/Summer 2009 och en The Knitter Issue 3 som jag fått gratis. Har redan hittat ett par måsten. Dels herrtröjan i blått och dels den runda sjalen. Tycker det är svårt att hitta häftiga herrtröjor men denna tror jag alla min karlar skulle gilla. Den är designad av Martin Storey och stickad i Rowan Handknit cotton och stickor 4mm. Sjalen är av Norah Gaughan och stickad utifrån och in mot mitten ett garn i cashmereblandning och stickor 4mm.

Julklappsvantarna är klara. Nu återstår att se vad sönerna säger. Visar bara närbilder på garntexturen och nyanserna. Allt för att nyfikna ögon inte skall se för mycket. Den vänstra vanten är i dubbelt Bergå ullgarn (en tråd brunmelerat och en tråd blåmelerat) och den högra är i dubbelt Opal sockgarn (färg 1016).

De sista julklapparna är inköpta och ikväll kommer äldste sonen hem från Linköping. Han skall bara tenta färdigt och sedan ta bussen ner till oss. Jag hoppas bara innerligt att den snö som nu faller rätt kraftigt här i Helsingborg, inte hinner ställa till det för honom. Han är nämligen så överlycklig över att ha fått möjlighet att jobba lite i jul och kunna dryga ut studentkassan och första jobbdag är imorgon!

Alldeles snart skall pepparkaksbaket igång och sedan är det dags för att klä granen och pynta imorgon. Sen är vi redo för julen.



God Jul till er alla!

lördag 19 december 2009

Här vankas det andra bullar

Idag kände jag mig så hyfsad att det var dags för mig att dra mitt strå till stacken i julförberedelserna. Maken hade inhandlat rejält med färs och den kryddades sedvanligt med mycket färsk rosmarin.

Det nya för mig var att jag testade att tillaga alla köttbullarna i ugnen. Birgitta, min kollega på gamla jobbat har alltid pratat så varmt om detta tillagningssätt. Bära eller brista. Jag kollade lite på nätet om tider och temperatur och skickade sedan in köttbullarna på 250 grader med varmluften påslagen.

En behaglig doft spred sig i köket och manfolket fanns hel plötsligt på plats för att kolla. Tänk så lättdiskat det var! Inte helt oväsentligt.
Nu har maken tagit plats vid köksbänkarna och steker strömming och lägger in sill. Vi testar varje år nya inläggningar av både sill och kryddningar av snaps. Snapsarna för året heter Edsbackakrogs julsnaps och Stegesunds aquavit.
Den förstnämnda kryddas med både sötmandel och bittermandel och den sistnämnda har citrusinslag och på slutet lite genever. Riktig avsmakning återstår.

Annars pågår virkning i smyg. Yngste sonen upptäckte nu när kylan kommit att han inte har några bra vantar. Ojoj bara ett fåtal dagar till jul! Fick helt enkelt kasta mig över vantvirkning. Till hans vantar har jag tagit rester av Opal stickgarn. Kom ganska snabbt fram till att vantstandarden antagligen inte var så hög hos äldste sonen heller. Han kommer att få vantar i dubblet Bergågarn. En tråd av det jag gjorde min möbius i och en tråd blåmelerat. Riktigt snyggt. Hoppas nu inte tentaläsningen är så tradig att han fördriver tiden med att kolla mammas blogg, då blir det ju liksom ingen överraskning.

fredag 18 december 2009

Livets gång


Igår var maken och jag på begravning i ett Skåne i sin finaste vinterskrud. Det var en alltid lika jovialisk och mysig morbror som gått bort i cancer. Allan blev 85 år. Maken har en fantastisk släkt! På hans mors sida var det 13 barn varav 12 blev vuxna och på hans fars sida var det 8 barn. Dessa mostrar, morbröder, fastrar och farbröder är nu mellan 87 och 64 år. Det som är ännu mer fantastiskt är att dessa släktingar har fått ha hälsan och uppnå dessa fantastiska åldrar. Därför var det lite omtumlande att sitta på begravningskaffe för en morbror och samtidigt få dödsbud om en annan morbror. Svärmorssläkt har dessutom en härlig tradition. I minst 30år har man haft släktträff vart annat år. Rullande schema på vem som ordnar och inga höga krav på arrangemang. Det viktigaste är att vi ses. I somras var vi i samma församlingshus som gårdagens begravningskaffe. Då var vi ca 115 personer som strålade samman av 156 möjliga. Nu är vi nere på 154.....




onsdag 16 december 2009

Lååånga varv

Här kommer den utlovade bilden på min mormorsinspirerade sjal. Varven börjar kännas långa och jag är allt lite trött på att akta så att jag får med alla garnets trådar i omtagen under virkningens gång. Garnet jag använder är ju Safran från Garnstudio och jag vet att det var färgerna jag fastnade för, men ärligt talat så tycker jag det alldeles för lätt delar sig i sina olika trådar och det är lätt att inte få med allt i maskorna.
Jag är alldeles strax framme för att börja på en svart kant runt hela. Tänkte gömma alla trådar i den kanten nämligen. Sedan skall jag testa vilken sorts fransar som den bäst gör sig i. Testing, testing.
Symaskinen är undanställd efter måndagens pyssel. Förutom färdig pläd och kuddar så resulterade dagen i en käck liten träningsvärk i sittmusklerna. Misstänker starkt att det var när jag nålade pläden och kröp och satt på huk som jag samlade ihop till den. Helt klart en orsak till att komma igång och träna. Bara den förbaskade förkylningen gav med sig. Idag känns det tyvärr som om det verkar dröja för idag har jag lite ont i halsen igen och hostan har ju inte heller gett med sig.

Maken invigde pläden igår kväll då han kände sig ruggig och den blev godkänd! Det är ju inte alltid som alla mina käcka idéer faller i god jord, men nu skedde det. Om ni tittar alldeles till vänster om soffan så ser ni en lila oljetavla titta fram. Den är ett självporträtt som min morbror målade någon gång på 50-talet. Nu skall tavlan snart sätta upp. Visst passar den perfekt in i TV-rummets lila toner.
Den svarta skinnsoffan (med tillhörande fåtöljer) från 60-talet är också det arvegods efter min morbror. Här återfinns numera de guld/mörkröda kuddarna.

Ikväll bär det av till Lomma. Skall ha en pratkväll med massor av "hänt sen sist" med tre fd kollegor från slutet av 90-talet. Vi jobbade och slet på finansavdelningen på Van den Bergh Foods och har inte släppt taget om varandra trots geografisk spridning i Skåne. Hoppas inte vädret spökar bara när det är dags för bilfärden hem i natt.

måndag 14 december 2009

Pyssel modell större

Är ju hemma nu och kan med gott samvete handarbeta och pyssla så mycket jag vill. Jag är lite fåordig kring mina beslut men kan avslöja att jag avslutade min anställning i förra veckan. Ni som följt bloggen i höst har märkt att jag inte precis har tillförts energi i mitt jobb utan att det varit en ständig dränering. Till sist när tankarna malt tillräckligt mycket så vet man vad man måste göra och jag gjorde det jag var tvungen att göra. Jag slutade. Detta jobbet hann jag vara på i 13 mån och min förra arbetsgivare var jag trogen i 20 år! Underligt!

Om ni fortsätter läsa min blogg kommer ni att få vara med om en mycket spännande fortsättning. Gör gärna det och skriv gärna kommentarer.

Så här i julpyssel-tider så kan jag erkänna att jag aldrig haft en dragning till den typen av pyssel. Jag tyckte nog inte ens att det var kul när sönerna var små. Så idag när jag pysslar så är det med stora tyglappar och har inte ett dugg med julen att göra. Jag fyndade det här fantastiska sammetstyget när en gardin- och inredningsaffär stängde i Malmö. Såg direkt framför mig att det skulle bli ett täcke till vår nya lila tv-soffa. Efter att ha vandrat hylla fram och hylla tillbaka på Stof och Stil så inköptes ett tunt teddytyg som skall bli foder. Antagligen så krävs lite förankring av framsida och baksida och det skall jag gör i korsen på det broderiet som redan är sytt på sammeten. Visst blir det fint? Hoppas bara att det inte luddar i evighet för då tröttnar nog maken.

Vid samma utförsäljning så köpte jag fler provlappar.
Detta tyget är också ett i sammet och skall bli kudde. Det är mer lila i verkligheten och funkar bra ihop med täcket.
Detta tyget är också ett fynd. Var omöjligt att fotografera eftersom det är helt guldglänsande trots att det är rött och beige. Det har dessutom lite dragsspelseffekt och är väldigt töjbart. Även detta skall bli en kudde men den skall få ståta i vår svarta skinnsoffa från 60-talet.

lördag 12 december 2009

Utslagen men på 9 reste hon sig igen

Knappast något handarbetat på 2v.
Knappast utanför huset på två veckor.
Knappast något läst på två veckor.


Jag trodde nog att jag med åren blivit bättre på att lyssna på min kropp men de senast 6v har tyvärr bevisat motsatsen. När en vanlig hederlig förkylning fullständigt golvar en då är man rätt slut och utan motståndskraft.


Nu har jag i alla fall tagit ett klokt beslut som kommer att påverka mig i positiv riktning och livet känns redan lättare.

Mina gröna muddar har varit färdiga ett tag men ljus och fotograf har saknats. Här syns dom när jag rotar i mitt lilla syskrin jag ärvt efter mormor. Jag tycker jag fick till lagom mycket ludd som pälskant och det strama pärlmönstret känns bra. Mer detaljer finns på min Ravlerysida. Ni hittar mig som TantThea. Nu när jag två gånger erkänt mig besegrad i kampen mot muddarna så återstår bara att också bli en muddanvändare. Den tiden närmar sig.





För tillfället pågår en sjalvirkning som snart kommer att presenteras. Lite mormorsstuk i svart och ett par rejäla kontrastfärger. Tror den blir snygg till en jeansjacka i vår.



När jag satt och surfade från blogg till blogg häromdagen hittade fantastiskt trevlig keramik hos Ulrika Olsson. Måste även tipsa om hennes utlottning. Hon firar 200 inlägg med att lotta ut ett par supersnygga muggar. Dem skulle jag hemskt gärna vilja vinna. Visst är de häftiga!

onsdag 2 december 2009

Igobba colbin mydose ad ifyou fifit'sfuddy, well, it'snot!


Precis så här känner jag mig. Igår, inte ens uppe ur sängen. Idag, totalt sönderhostad hals och med djävulsk träningvärk i hostmusklerna.
Jag har använt handsprit, inte träffat jättemycket människor och ändå blev det så här.
Kloka människor i min omgivning säger att jag inte hade någon motståndskraft kvar efter den stressreaktion jag haft precis. Antagligen har de rätt.
Nu återgår jag till mitt honungsthé och min deckare. Inte ens virkningen lockar....