Småpyssligt pyssel

I onsdags avslutade vi vår strumpstickningskurs med en hel häl-kväll. 10 härliga deltagare som alla var lika kunskapstörstande. Malin hade fullt sjå att få "Tyst i klassen" för allihop var så fokuserade på att få till sin häl helt enligt instruktionerna. Hon och jag rörde oss runt bordet och assisterade så snabbt vi kunde. Vi hade allihop jättekul! Men visst var det pilligt att få till timglashälen den allra första gången. Jag hade kameran framme för att föreviga ögonblicket men givetvis var batteriet slut. När klockan var åtta så var det flera som utbrast: Vad tiden gick fort!

För er som missade tillfället så kommer vi att köra en ny runda efter sommaren. Håll utkik!

Själv hann jag inte sticka ett enda varv på mina egna sockar utan det gjorde jag igår istället. Jag är riktigt förtjust i Jitterbuggen och färgen "Bright Charcoal" är tuff. Det blir nog något till sönerna i den senare (när tiden räcker till - om den gör det).

Ulrika har sytt stickväskor som passar till den lilla stickningen (strumpor mm) och som dessutom har en smart liten extra förvaring för måttband, stickspetsar eller maskmarkörer. Väskorna kostar 199kr och jag har några i butiken. Kom in och kolla!

Parallellt med sockar så håller jag ju på med en kofta i Tedman & Kvists Colina. Den skall bli alldeles rak med raka framstycken så att den kan draperas på lite olika sätt. Garnet är trevligt att sticka med men inte så snabbstickat. Resultatet blir snyggt och skönt. Har alldeles strax gjort färdig bakstycke och ett framstycke.

Min Ravelrysida har varit extremt eftersatt och jag har idag på morgonen försökt uppdatera lite. Blev bara lite chockad så snabbt man glömmer grejor. Kommer inte ens ihåg om jag stickade saken i mars eller april och att komma ihåg stickstorlek är ännu värre. Skall försöka följa alla er som uppdaterar kontinuerligt. Så mycket smidigare och säkrare det måste vara.

Imorgon är jag ledig! Catthis sköter butiken :) Maken och jag skall göre en utflykt. Först besök hos äldste sonen i Linköping och sedan vidare till kompisar i Trosa. Det känns oerhört lyxigt! Trots att jag tidigare haft jobb där jag själv har planerat ledigheter och där jag haft en stor personlig frihet så känner jag ännu så länge inget problem i att vara i butiken 6 dagar i veckan. Än så länge lever jag ju drömmen, men visst en dag kommer säkert då jag suckar och undrar vad jag gav mig in på. Det bara måste ju bli så för drömmen blir väl en vardag också en dag.

Carpe Diem! Om jag jämför hur jag kände mig i höstas tror jag att min mentala ålder är 10 år yngre nu. Jag sprudlar av idéer, vill ta tag i allt möjligt och tycker egentligen bara att bokföring är tråkigt, men eftersom jag är vuxen och ansvarstagande (flott va!) så biter jag ihop när det gäller. Tack och lov för att jag kunde förändra min situation!