NY del 1 -Höjdare

Innan vi åkte iväg till New York förklarade min man för mig att vår resa inte var en studieresa för garnaffärsinnehavare. Med andra ord, han tänkte inte vandra in och ut i garnaffärer under 11 dagar.

-Du kan se ut en affär så lovar jag följa med dig utan att klaga, sa han.

-Ok, sa jag, men i mitt stilla sinne så tänkte jag att om jag planerar bra så kan det nog bli fler.

Maken som är jätteduktig på att i god tid kolla in våra resmål och göra upp den grova planeringen, hade sedan länge en massa grejor inplanerade. På slutet gjorde han en Goggle map med de intressanta punkterna inplacerade. Med den som bas så använde jag Knitmap och letade upp några butiker som låg bra till.

Knitty City låg tex nära American Museum of Natural History. Purl Soho låg nära Prince street och Spring street och Lion Brand yarn låg i lite mer i mitten inte så långt från 5th avenue. Ringde även till Cornelia Hamilton och frågade vilken affär hon skulle rekommendera. Hon sa att i och för sig så besöker hon aldrig garnaffärer i NY men Purl Soho är definitivt den som alla talar om.

En av de första dagarna besökte jag Lion Brand Yarn.

Butiken innehåller ju som namnet anger garner från deras eget märke. Skyltfönstren var fantastiska. Små landskap med pariserhjul och massor av inspiration. Butiken var jättefin. Ljus, rymlig och där var ordning och reda. Massor av inspirerande prylar och figurer. M slog sig ner på en pall och väntade. Helt klart var jag lite avvaktande i den här första affären. Kunde ju inte gå loss och handla så där direkt. Tant Thea har ju trots allt inte obegränsade resurser. Men visst hade det varit trevligt om någon hade kommit fram till mig och frågat om jag ville ha hjälp eller om det var något jag undrade över. Jag fick gå runt och klämma och känna på garnerna alldeles ensam och bestämde mig för att inte handla något. Lion Brand Yarn har inte jättespännande garner men faktiskt ganska många ekologiska. De har en hemsida med rätt mycket gratismönster och deras lilla broschyr, som jag hittade i affären, innehåller massor av trevliga modeller. Jag gillar deras design men som sagt, lite service hade inte skadat.

Ni som känner mig vet att jag är höjdrädd. Har alltid undvikit broar. Har avböjt en god middag uppe i Kronprinsen i Malmö pga av höjden. Besökte Montparnasse en gång på 80-talet och strök längs väggarna och vågade inte titta ut. Har vägrat åka längre än till första avsatsen i Eiffeltornet och dessutom varit mycket snabbt nere igen. Har dock lärt mig att kontrollera det hyfsat och på vintrarna har jag inga problem med att åka sittlift eller gondollift i alperna så länge de inte stannar mitt mellan två stolpar, för då sätter skräcken in.

Av den anledningen var jag mycket mycket tveksam till att åka upp i något av de höga husen i NY. Äldste sonen tyckte dock att jag skulle testa Rockefeller Center för där skulle utsikten vara ännu bättre än i Empire Stat Building. Vännen C, som vi besökte, och maken drog iväg till Rockefeller Center direkt första dagen. Detta var bästa chansen till bra utsikt för senare under semestern var det risk för mer skyar och inte så klart väder. Jag avgör om jag skall åka upp när jag kommer fram till kön, tänkte jag. Vet inte om jag tog något aktivt beslut, faktiskt, men helt plötsligt var biljetterna inköpta och jag var var på väg upp.

TOP of the ROCKS! I was there! Jag inte bara var där utan jag tittade också. Jag inte bara tittade utan jag sträckte mig ut över kanten för att ta foto! Jag som är höjdrädd och som för ett par år sedan, när vi besökte vännen C och som då bodde i London, satt gråtande i London Eye och bannade mig själv för att jag klivit in i den. Då, fick familjen prata lugnande med mig ända till vi var längst upp och nedfärden börjat. Först då vågade jag överhuvudtaget titta ut. Nu åkte jag frivilligt upp. Undvek att titta upp genom glastaket i hissen, förvisso, men när jag väl kom ut var jag fullt fokuserad på utsikten. Snacka om framsteg.