Turkos kärlek i dubbel bemärkelse

Efter en ganska lång inaktiv period på sjalen i kärleksknutar, så tog jag sats och virkade på lite ordentligt vid ett par tillfällen. Och det gav resultat! Sjalen är klar och den blev precis i min smak. Både i färg och struktur. Lagom sirlig och lagom bångstyrig. Kärleksknutarna var en trevlig bekantskap och jag kan definitivt tänka mig att använda tekniken i något mjukare material.

Sonens tröja gör också framsteg. Nu är jag drygt en tredjedel in på det stpra mönstret på ryggen. Tycker själv att jag får till det rätt bra med trådsträckningen på baksidan. Tror att en blötning och blockning kommer att hjälpa till på slutet. Garnet är fortfarande en njutning att sticka med. Det är bara mönstret som tar tid. Framför allt från avigan. Jag försöker verkligen ha koll för jag vet hur snabbt man kan komma lite snett och tro att man stickar rätt.

Väninnan K har hjälpt oss och stickat upp ytterligare en mys-sjal i kidmohair och mango. Denna gången en i lila. Fantastiskt hur olika Mangogarnet visar upp sina nyanser beroende på vilken färg som man har i de enfärgade partierna.

Förra veckan hade jag besök av en kund som hade blivit rekommenderad att gå och titta på en mysig sjal i vårt skyltfönster när hon var inne i en klädaffär på gågatan. Kul att få kunder på det sättet. Ändå roligare att hon gick ut med flera olika garnkombinationer som skulle bli julklappar.

Väninnan K hade dessutom gjort klart sin kofta/jacka i Onions Baroque. Hon valde färgen Fuchsia. Den blev skitsnygg. Eller hur?