Hösten kom till Tant Thea

Vi har kommit över några bollar med Alp Oriental och nu fick de komma ut i skylten. Knappt hann vi hänga upp halsdukarna och sjalarna innan första nystanet vandrade ut.

Annars har det varit en vecka full med lådor och garnpåsar. Vi har packat in Rowans Renew i dessa fantastiska färger. Rowan fortsätter sin ekologiska bana med detta ullgarn i återvunnen ull. Tweedkaraktär och känsla.

Det finns helt underbara koftor designade av Marie Wallin i Rowans Purelife Autumn.

Award och snart dags för Total Make Over

Från Mikaela med bloggen Stickäventyr fick jag denna award. Tack Mikaela! Det värmde verkligen!
Här kommer sju sanningar om mig.

Ett: Min största dröm var och är butiken Tant Thea men om jag räknar bort den så skulle jag verkligen få möjlighet att åka till Tibet. Vi hade resan bokad och betald när Kina stängde Tibets gränser våren/sommaren 2008 och fick boka om och fick en annan häftig upplevelse nämligen att få besöka Kinas allra västraste område. Vi var upp i de trakter där kazaker, uigurer, kirgiser, tadzjiker och 20 andra folkslag lever tillsammans men där hahnkineserna nu försöker kontrollera allt. Några bilder hittar du här.
Men jag skulle så gärna till Tibet, så drömmen är kvar.

Två: Var riktigt rödhårig som liten och funderade allvarligt att söka rollen som Pippi när filmerna gjordes.

Tre: Träffade min man redan på studenten och vi har hållit ihop i 32år nu. Nästa år är det silverbröllop. Problemet är bara att vi (läs jag) glömt bort bröllopsdagen rätt många år. Kommer ihåg när jag satt och tittade på bröllopsfoto i tidningen och läste om dem som firade 15årig bröllopsdag. Häftigt tänkte jag och började räkna efter. Ooops! Insåg att vi missat det året tidigare. Vi var redan inne på 16:e!

Fyra: Har tillbringat oerhört mycket tid runt fotbollsplaner som fotbollsförälder. Kul men jobbigt för halsen. Har nog sett det mest i och kring Skåne och ända upp till Göteborg och Borås. Vi hade ständigt någon match att skjutsa till eller någon turnering att vara på. Nu förstår jag ärligt talat inte hur man hann men kul var det.

Fem: Musicerade mycket ända upp i gymnasieåldern. Har fortfarande kvar min cello men inser att den inte mår bra av att ligga utan att bli spelad på. Den är jättefin. Från tidigt 1800-tal och jag har svårt att skiljas från den. Pianot finns också kvar men har på senare år bara använts för att ta ut körstämmor på. Maken har sin saxofon, gitarr och klarinett kvar så vi skulle kunna ha en orkester hemma.

Sex: Spelade volleyboll under studierna i Lund och det var då jag lärde känna Queen Mudd. Jag säger bara Lugi-volley under 80-talet. Det var grejer det.

Sju: Har alltid handarbetat. Jag har vävt, virkat, sytt, gjort makramé. Har dock kastat efter hand så jag kan inte plocka fram alla mina alster. Har nog alltid gillat att använda mina händer men det kan även handla om målning eller andra husprojekt.


Jag kommer inte att skicka awarden vidare men vill ge er ett urval av bloggar som jag brukar läsa och som jag blir inspireras av:
Tålamodspåsen - med fantastiska Fair Isle-tröjor
Sticka på landet - kombinationen av stickning och Kina och det är så intressant
Queen mudd - som alltid har boktips och massor av stickning på G
Knitarina  och Clara stickar som båda har så fina foto och trevlig läsning.

Givetvis läser jag många fler bloggar och ingen skall känna sig glömd. Bloggvärlden är en sjö att ösa inspiration och idéer ur.

En sanning om Tant Thea är att Rowan sortimentet ökar. Igår kom Renew in och nu börjar även Pure Wool anlända. Tyvärr så tog batteriet i kameran slut så bilder kommer nästa gång. Alldeles strax är det dags  för en större "Total make over". Jag har skissat på var de olika kvaliteterna skall vara och det är mycket som behöver flyttas.

Catthis och jag fixar än så länge plats för de kvaliteter som anländer men inte alltid där garnerna skall vara framöver. Igår fyllde vi en stor spånkorg med det sista av Eskimon och det gav plats till Rowans Renew.
Snart åker det sista av Drops Alpaca ut och då finns det ytrymme att börja den stora förflyttningen. Som ersättning till Drops Alpaca så kommer jag snart att lägga första beställningen till Du Store Alpaca. Med andra ord kommer vi att ha ett underbart ersättningsgarn som finns i massor av härliga nyanser och som passar till Drops mönster.

Vilken lättnad det är att veta att jag framöver har ett garnsortiment som jag själv bestämmer över. Som ni förstått så blev det omöjligt för mig att ställa upp och spela efter större drakars spelregler. Om man tagit ett så stort steg som jag gjort i och med att jag öppnade Tant Thea och övergett min trygga karriär, så var det inte lätt för mig att inom vissa delar av mitt sortiment inte få bestämma själv. Det blev det där gruskornet som hela tiden låg och skavde och skavde. Nu är det ett tag sedan beslutet togs och snart är butiken full med det sortiment som vi lagt planer för och som vi är så rysligt stolta över. Vilken känsla!
Jag kan erkänna att vi ännu inte har hittat alla garner och därför fortsätter letandet. Men jag vet vi kommer att hitta dem och då berättar jag om det.

Finn ett jättefel!

Varför händer detta just nu? Jag vill ju bli klar med sonens tröja och har bara en ärm kvar och då ser jag detta.
Jag har lyckats göra den tvåfärgade resåren helt olika. På tröjan har jag stickat de blå partierna räta och på ärmen är de aviga. Shit!!!

Hur fixar man detta bäst? Inser att det är ärmen som blivit stickad på rätt sätt, men jag tänker aldrig i livet riva upp hela bålen på tröjan. Tror ni att jag kan repa upp nerifrån på tröjan och sticka en ny mudd och sy ihop med maskstygn? Det borde gå eller hur? Om jag däremot repar upp och stickar en ny mudd uppifrån och ner så kommer man att ju att se det på resåren.

Någon som kan rädda mig?

Oväntat väntat besök

Igår var jag så djupt koncentrerad på att få klart det stora mönstret på sonens kofta att jag helt tappade bort att Gina från M&K skulle komma till butiken. När Gina ringde så fick jag kasta mig på cykeln och snabbt trampa ner. Tur att man bor så nära!

Antagligen var inte glömskan bara ett resultat av oerhört fokuserad stickning utan även ett resultat av att ju färre grejor man har som avviker från det normala dessto större risk att glömma bort dem.

I mitt tidigare liv som chef över en planeringsavdelning på stort företag så hade jag en fulltecknad almanacka att hålla reda på. Jag reste stundtal mycket både i Norden och i Europa och då gällde det att ha koll på möten och flyg och hotell. Visst hände det att jag glömde något (bäst att erkänna innan någon gör mig pinsamt medveten om det) men det fanns helt enkelt inte utrymme att glömma bort att kolla av datum och tider.

Idag lever jag med en almanacka som har anteckningar om vilka tider Catthis jobbar och med ett par tillägg för sjukgymnastbesök och tex ett tandläkarbesök. Ginas besök fanns snyggt och prydligt där men på en ologisk dag och tid. Brukar inte boka in säljarbesök de dagar Catthis öppnar. Då har jag ju lite ledig förmiddag som kan användas till annat. Jaja, vi fick ju ihop det ändå.

Efter Ginas besök levererades den andra stora garnlådan från M&K. Den innehöll de tre färgerna av Lappland som jag saknade och två färger Love. Detta kompletterade u det som kom i förra veckan, dvs Samo och en färg Lappland.

Lappland är en ny trevlig bekantskap från M&K. 100g härvor av ekologisk ull. 16,5m /10cm på stickor 5,5mm. Funkar utmärkt att sticka efter mönster för Coats Ecologico eller M&K Eco-ull.

Här är exempel på mysiga grejor att sticka i Lappland. Garnet har så underbara färger. Mina favoriter är den röda och det lila. Tänk att kombinera de två. Jag tror det skulle vara urläckert.

Nu har jag ersättningsgarn för Eskimo och det heter Samo och är gjort på samma fabrik som Eskimo dvs det är samma garn!

Utöver detta så kom garnet Love i två färger. Väntar dock på en till. Jätteläckert garn att använda till ärmkanter, muddkanter, babyfiltar, mössor mm

Ett mönster fanns med i stickbilagan i förra Allers. Det var en babypläd med ett sött hjärta. Ni får utsäkta bildkvaliteten, men visst är den söt?

Som ni förstår så kommer höstnyheterna på rad nu. Är jätteglad för att utförsäljningen av Drops flyter på för nu krävs all planeringskunskap för att få plats med allt i hyllorna. Nyheter från Rowans håller på att rulla in och mer kommer. Häftigt! Detta är ju min första höst i garnvärlden och jag älskar alla färger och kvaliteter som kommer in. Naturmaterial, ekologiska garner är som alltid i fokus.

Turkos kärlek i dubbel bemärkelse

Efter en ganska lång inaktiv period på sjalen i kärleksknutar, så tog jag sats och virkade på lite ordentligt vid ett par tillfällen. Och det gav resultat! Sjalen är klar och den blev precis i min smak. Både i färg och struktur. Lagom sirlig och lagom bångstyrig. Kärleksknutarna var en trevlig bekantskap och jag kan definitivt tänka mig att använda tekniken i något mjukare material.

Sonens tröja gör också framsteg. Nu är jag drygt en tredjedel in på det stpra mönstret på ryggen. Tycker själv att jag får till det rätt bra med trådsträckningen på baksidan. Tror att en blötning och blockning kommer att hjälpa till på slutet. Garnet är fortfarande en njutning att sticka med. Det är bara mönstret som tar tid. Framför allt från avigan. Jag försöker verkligen ha koll för jag vet hur snabbt man kan komma lite snett och tro att man stickar rätt.

Väninnan K har hjälpt oss och stickat upp ytterligare en mys-sjal i kidmohair och mango. Denna gången en i lila. Fantastiskt hur olika Mangogarnet visar upp sina nyanser beroende på vilken färg som man har i de enfärgade partierna.

Förra veckan hade jag besök av en kund som hade blivit rekommenderad att gå och titta på en mysig sjal i vårt skyltfönster när hon var inne i en klädaffär på gågatan. Kul att få kunder på det sättet. Ändå roligare att hon gick ut med flera olika garnkombinationer som skulle bli julklappar.

Väninnan K hade dessutom gjort klart sin kofta/jacka i Onions Baroque. Hon valde färgen Fuchsia. Den blev skitsnygg. Eller hur?

Är det inte min tur nu?

Jag har allt sedan midsommar fått sms från äldste sonen med jämna mellanrum med frågan "Har du börjat på min tröja än?". I början svarade jag "Håller på med sjalen till din flickvän". Efter ett tag gick det över i "Håller på med en sjal till butiken". Och nu senast har det hetat "Håller på med min andra sjal, du vet den som jag ibland slitit mitt hår över".

Men nu är ju Shale klar, så jag kände att jag nog trots allt borde ta och börja på hans tröja. I och för sig håller jag på med en kortärmad grej i Rowans Revive och där har jag klart bakstycke och ett framstycke och den vill jag ju gärna få helt färdig men söner är ändå söner. I helgen påbörjade jag hans kofta för han vill absolut ha knäppning framtill. Efter att ha bläddrar i olika böcker och tidningar (det var innan jag köpt Man's Knits av Erica Knight) så fastnade han för denna modellen. Den finns i The Knitter Issue 14, heter Hawke och är designad av Amanda Jones.

Vi kom överens om att skippa flätgrejsamojset mitt fram och istället ha slätt runt knäppningen.

Efter att ha gjort om början två gånger pga av att den blev för liten, så jag nu igång. Garnet är Coats Alpaka och underbart mjukt att sticka i.

Helt ärligt så är det även jättebra för mig att sticka lite i detta garnet för det har jag inte hunnit testa själv. Jag har många positiva kunder och nu kan jag själv sälla mig till sällskapet. Sonen hittade färger som precis matchade fotot på tröjan och var jättenöjd.

Just nu är jag i början av stora mönstret på ryggen. Tog en paus en stund från stickningen igår för att fundera på hur jag vill göra det. Skall jag köra med samma nystan över alla maskorna eller skall jag dela och ha flera nystan. Det sistnämnda är ju fullt möjligt för jag stickar ju fram och tillbaka. Har fortfarande inte bestämt mig. Det lilla färgmönstret fram är jag hyfsat nöjd med men jag skulle vilja att det stora blir ännu snyggare för det är så markerat mitt på ryggen. Någon som har tips att ge?

Ikväll på stickcafét kommer jag att sticka på en sjal som en kund hjälpt till att göra. Garnet tog slut och det återstod sju långa varv som jag nu lovat att göra. Faktum är att även den är i Coats Alpaka. Sjalen är lite Odd Molly-inspirerad och kommer att sitta fint på skyltdockan med jeansjackan. Undrar förresten när jag själv skall få ha den jeansjackan? Den som jag var så lycklig över att hitta i NY och så går jag och sätter den på dockan i skylten. Korkat.

Förresten - Vi har bara ett par platser kvar på vår strumpstickningskurs och samma gäller kursen där du lär dig att sticka efter mönster skrivet på engelska. Så passa på och anmäl dig innan det är för sent. Mer info vet du att du hittar på hemsidan.

Kampen övergick i kärlek

Min Shale är klar! Nä nu ljuger jag lite för det finns ett par trådar som skall fästas men all stickning är klar. Jag vet att Queen Mudd inte blockade sin, men jag kände att en liten lätt blockning skulle vara helt på sin plats. Sjalen "Shale" var nämligen så bubblig att jag tyckte att man missade det häftiga i den. Inser nu när jag gjort länken till Queen Mudd att våra sjalar blev ganska lika. Hade inte en tanke på det innan. Tur vi inte skall svassa runt i dessa samtidigt...

Jag har ju blandat två lite olika tjocka garner och det behövdes slätas ut en aning. Mina melerade partier är Fyberspates Nef Lace (med 1200m/100g) i en lilagrön-nyans som Jenny färgade in till mig efter en kundreklamation. Kunden tyckte sedan att nystanet gick för mycket i lila och vips försvann nystanet i min "reserverat"-kasse för uppstickning. Den mörka lila randen är i kamull från östgöta ullspinneri och den har 600m/100g. Detta gjorde att de mörka ränderna är lite kraftigare än de ljusa breda partierna men det gör inget alls.

Hurdan hjärna skall man ha för att komma på ett så roligt och enkelt mönster? Helt klart är att min ingenjörshjärna fattas några loopar av den kreativiteten och sedan har den nog fått några loopar för mycket av struktur och ordning. Tänk ändå vad ett enkelt mönster kan blir vackert. Denna sjal gav definitivt mer "vill ha boken"-känsla. Jag måste beställa boken på något sätt!

Måste!