Ohjälplig upprepning.

Igår kunde jag bara inte låta bli att försöka hjäpa Joyful Knitting - Linda med hennes mormorsrutebekymmer. Idag fick jag ett fantastiskt vackert vitsippehjärta som tack. När jag läste beskrivningen till hennes virkning så hade jag stor hjälp av att rita mönstret och efter ett par försök så kändes det som om jag förstått beskrivningen.

Vad är det som gör att man är så strukturerad när man hjälper andra men när man grejar med sina egna alster så skjuter man mer från höften?


Ni som såg min upprepade fläta kan nu få reda på att jag minsann är en hejare på att repa upp flätor. Om ni undrar om jag tycker att det är roligt så kan jag säga ett kraftfull, NEJ! För efter att ha stickat 2/3 på andra framstycket nästan helt klart så upptäckte jag att missat några intagningar. Den delen hade jag stickat efter en god middag med gott vin i torsdags kväll. Tydligen var vinet lite för gott eftersom jag inte haft full koll på stickningen. Igår repade jag upp ca 20cm och stickade om. När framstycket återigen var 2/3 klart så upptäckte jag att jag placerat flätan fel. Den satt 2m för långt från framkanten. Attans! Inte har man lust att repa upp allt ihop en gång till. Beslutet var enkelt. Total släppte jag ner 3 omgångar med maskor ner till starten och efter att ha plockat upp dem igen så sitter nu flätan på rätt ställe.

Här sitter nu ett proffs på "total makeover på flätor". Är jag stolt? Nej inte speciellt. Känns det hopplöst? Nej nu har jag bestämt mig för att läsa ordentligt och kolla stickningen lite oftare. Tror jag på min framtida stickning? Absolut, det kan bara bli bättre:)


Jag inser att ett av problemen är att jag stickar efter ett mönster som översatts från engelska till svenska och jag tycker att man har en helt annan struktur på hur man ger informationen i engelska mönster än vad man har i svenska och jag är tydligen inte tillräckligt bra på att läsa den och förstå den. Siktar på att snart påbörja en kofta i retrostuk med hela mönstret på engelska. Inget vin i närheten när den skall göras.


På eftermiddagen igår så tog vi en tur och besökte några av våra favoritkonstnärer under konstrundan. Vi besökte Ulf och Jill Ekberg, Siw Bokelund, Karin och Bo Håkansson samt Håkan Nyberg . Vi kom enhälligt fram till att om vi haft ett antal tusen som vi inte visste vad vi skulle göra med så skulle vi köpt en stor tavla av Håkan Nyberg. De är bara så läckra både i färgsättning och motivkomposition. Nu hade vi inte dessa pengar, framförallt inte efter mitt projekt i vår så vi ägnade oss bara åt att insupa vackra vyer både i form av konstverk och vackert vårväger. Under transportsträckorna så ägnade jag mig åt min Ishbel-sjal i det garnet som jag vann på Solfjäderns utlottning. Så här underbart vackert är det i färgställningarna.



Till sist måste jag visa hur annonsen blev i lokaltidningen. Kanske inte fotot är superoptimalt men vi ville inte visa Oniontröjan på en docka utan på modell och sjalen som är gjord i Parisienn och Tedman& Kvists nya Mangogarn ville jag skulle visas mot en tuffare klädsel så att butiken signalerar att vi vänder oss även till yngre stickande. Jag kan avslöja att det finns ett par plaster kvar på stickkursen som kommer att hållas 13 och 27 april.